Ja det här var i princip en likadan duk som den förra, men med andra färger. Sen har jag varit lite mer noggrann med måtten på den här. På den förra litade jag (lite för mycket) på ögonmåttet. Så har jag quiltat med guldtråd på den här - men det syns inte på bilden. Skönt att vara klar med den i alla fall. Det blev lite tjatigt, innan den var klar. Och nu så har jag rengjort symaskinen och oljat den. Den står nu under sin huv och väntar på nästa uppgift....

Idag har det annars varit en riktig telefondag. Pratat av mig med både den ena och den andra, som har ringt. Ann-Louise kollade på internet på spisar och kyl/frys. Det går tydligen att få en ny spis för ca 3000:-. Och sen finns det ju begagnat. Hon menade, att de kunde kolla på Blocket och se vad som finns i Uppsala. Och sen då ta med den hem till sig, när dom ändå åker till jobbet i Uppsala varje dag. Annars är det ju lite problematiskt för mig att få in en spis t ex i min lilla Seat..... Det ordnar sig med det mesta...

Tydligen är de ännu mer på fallrepet med Kevin - deras hund. Han har fått Cortison och smärtstillande en tid men äter dåligt och är inte glad. Så läcker han och kissar på sig. Och det har han ju aldrig gjort förr. På fredag ska dom in till Ulltuna med honom och troligtvis får han avsluta sina dagar då. Snälla, goa, alltid glada Kevin <3 :I På den tiden då jag rökte, kom han alltid med mig ut, när jag skulle ta ett bloss. Han reste sig så snart jag tog jackan. Det tog ett tag innan han lärde sig, att det inte blev fler "rökstunder". Men, men jag är ändå glad, att dom inte låter honom pinas för länge.

Ja det är både sorger och glädjeämnen här i livet. Jag är i alla fall smärtfri nu, även om jag fortfarande inte kan lita på mitt högerben. Värken gick över relativt fort ändå tycker jag. Trodde faktiskt att det skulle ta mycket längre tid - en så´n jäkla värk som jag hade!! Det är konstigt med värk - när man är mitt uppe i den, så finns det nästan inget annat än värken. När den sen gått över, så minns man nästan inte hur ont det gjorde!

Natti, natti

.... kommer ni ihåg hur häggen sprider sin lukt om våren?? Ja - det är bara ca ett halvår kvar till dess.... Längtar.... Särskilt som det blåser småspik och smattrar av regn på fönstret - hugaligen!

Jo nog kom jag mig iväg till affär´n - det gick bra. När jag stod innanför porten hemmavid och skulle trä på mig ryggsäcken, kom en dam inom och frågade, om hon kunde hjälpa mig!! Sänd som från himlen - för ryggan var faktiskt rätt tung!! Så nog fick jag hem min filmjölk och min frukt. Sen slog jag på stort och köpte två petit chouer (stavas inte så....) Satte mig till rätta och skulle njuta. Men - dom smakade ju INGENTING!! Kollade på förpackningen - dom var sockerfria!! Så mitt sötsug kände sig helt blåst.....

Trött, trött, trött. Vet inte om det är hjärtat, allmän dålig kondition eller möjligtvis biverkning av den antiinflammatoriska medicinen - eller allt sammantaget. Skit samma - mycket tid går åt till att ligga i sängen och vila, när ögonen går i kors. Känns lite slösaktigt med tiden, men vad göra....

Är snart klar med en duk. Hade tänkt den skulle ha varit klar idag, men det sket sig. Det som tog två dagar att sy förut, tar en vecka nu. Lite trist. Förhoppningsvis kommer foto på duken imorr´n.

Lotta ringde idag och var glad för min skull - lägenheten. Hon erbjöd sig, att vi ska ha vindsrröjning hos mig på onsdag eftermiddag! Toppen!! Det känns jättebra, att börja så smått med flytten!! Har samlat på mig en hel del uppe på vinden under de här elva åren jag har bott här. Och det måste rensas - kastas en del och gå till Röda korset en del. Och en del sparas förstås.

... ska jag ha i mitt nya vardagsrum oxå. Det kan hända, att jag får lov att göra den lite kortare (från vänster till höger, om ni förstår...), för det är inga vinklar i det nya förnstret. Och dom ska det bli skönt att slippa! Min vän Lotta kan intyga, hur vi har jäklats med min tidigare gardinstång i vinklarna! Stått med händerna uppåt och vridit och bänglat!

Tack Ruth, Tack Medresenärskan och Tack Synne för era uppmuntrande ord och medkännande  i ned- och uppgång!! Känns bra med respons! Även om jag som sagt måste komma ihåg själv, att jag i huvudsak skriver för min egen skull. Det är så bra, att skriva av sig. Då kan man liksom lämna det man skrivit om, bakom sig. Om det man fundrar på, kommer ner på pränt i ord, känns det som jag kan få en viss distans. Se mig själv lite mer "utifrån". Och skrivit har jag ju gjort hela livet på ett eller annat sätt.

Min farmor hade en väldig korrenspondens med folk över hela världen. När hon dog, för ganska många år sen, fick jag från min faster Karin, alla brev som min farmor fått från alla i mina familj. Det första brevet är från min pappa till farmor, när han var liten pojk. Sen finns det för mig mycket värdefulla brev, som min mamma skrev till sin svärmor. Jag mins ju inte min mamma, eftesom hon dog, när jag var fyra år. Men så kul att läsa vad hon skrev om mig! På nå´t vis fick jag då bekräftelse på, att hon verkligen brydde sig om mig. För som barn alltid gör, trodde jag, att det var jag som var så besvärlig, så hon lämnade mig. Och det värmer då gott för mig, att läsa breven från henne....

Jag kan lova, att jag har varit trött idag!! Spagetti i benet och ögona i kors under en stor del av da´n. Det tog vekligen kraft av mig, att ränna ut och kolla på lägenhet och gå uppför trappen. Men imorr´n ska jag göra ett nytt försök, att ta mig ut. Ut till bilen med kryckkäppen och så till affär´n och handla. Heffa har ringt och erbjudit sig att handla åt mig igen. Men jag ska testa att göra det själv. Tänkte att jag tar en ryggsäck med mig och packar varorna i. Så har jag händerna fria, när jag ska ta mig uppför trappen. Skam den som ger sig! Även om jag är rätt uppgiven ibland..... Som en kompis till mig brukar säga : jag är som en så´n där docka med bly i botten - hur man än försöker slå mig till marken, reser jag mig alltid upp....

Jag var dödstrött efter min "utflykt" idag. Orkade inte ens hålla mig uppe till kvällsfikat. Utan gick och la mig före kl 22. Sååå trött. Men inte gick det att sova!! Vände och vred i sängen och tankarna löpte amok. Vid 12 tog jag en insomningstablett, men det hjälpte inte heller. Så vid 1-tiden gick jag upp helt sonika. Får väl sova en annan dag....

I den infon, som jag fick från kommunen, fanns det en etta oxå ledig. Och  den planlösningen som var i 2:an, tyder på att det är samma planlösning på ettorna oxå. Klockarbergshusen är nog byggda ungefär samtidigt som Vetterbo. Kanske skulle ha bett att få se ettan oxå....? Jag "tjänar" liksom inget på att ha en tvåa. Köket är rätt mycket mindre i 2:orna - får inte plats med databokhyllan i köket. Alltså måste jag ha datan i sovrummet. Och sy brukar jag ju göra i köket - det går inte i 2:an. Alltså måste jag ordna nåt slags arbetshörna i vardagsrummet....

Kanske kan jag ha det, som Annsan sa, en "syatelje" i en del av rummet, med hyllor på väggen, där jag kan ha alla mina tygbackar och syattiraljer ståendes framme.... Det vore ju onekligen bekvämt. Fast det blir ju inget vidare snyggt "vardagsrum" förstås.

Sen funderar jag på - vad kostar en spis idag?? Och vad kostar kyl/frys?? Inte den blekaste aning. Kanske kan man få tag på nå´t snyggt men begagnat?? Annsan trodde det fanns nå´n så´n affär i Avesta. Det tål att luska ut. Och Preben skulle kolla med sina kontakter.

Måste oxå få reda på, hur många kvadratmeter golven är i sovrummet och köket. För nog borde man väl kunna ha klickgolv även i köket?? Undrar om furu finns ännu? Jag har ju furu i köksbordet och furu i sängen oxå. Dessutom tycker jag ju att furu är snyggt. Sitter väl kvar i 80-talet. Men golven var alltså hiskeligt fula! I köket var det stor runda blaffor i mörkt brunt och i sovrummet samma blaffor fast i mörkt grönt. Huvva!

Sen fanns det en tämligen åldersstigen köksfläkt över spisen. Den ska bort. Och ovanför fläkten var det en mörka "kryddhyllor" - som oxå ska väck. Sen kan man ju undra hur det ser ut under....

Köksluckorna var målade i isblått - inget vidare. Men dom var inte mörkgröna i alla fall :) Dom kanske man kan ta och måla om sen nå´n gång. Det var ju himla bra, att det fanns en tvättmaskin i badrummet! Då slipper jag ju springa till tvättstugan i källaren. Och eftersom balkongen var så pass stor, borde jag kunna hänga tvätten där.

Ja vad mycket funderingar som rör sig i knoppen. Man skulle ha en knapp för avstängning. Det är ju inte dax än på länge. Och jag är ju ganska övertygad om, att det kommer att fixa sig. Jag har ju tre händiga ungar och två av dom har oxå en tillgänglig händig partner. Prebens Therese bor ju i Helsingborg och dessutom ska hon oxå flytta den 1 jan, så henne räknar jag ju inte med så klart!

Jag är så glad oxå, att jag klarade dels att ta mig ut - men framför allt, att jag tog mig uppför trappen!! Det gick!! Men så var jag ju totalslut efteråt. Högerbenet kändes som välkokt spagetti och hela jag var sjukt trött.

Pratade med Anita ikväll. Hon blev så glad för min skull. Så sa hon "jag tror inte jag känner nå´n, som humöret svänger så snabbt på, som på dig Stina!! Igår, när vi talades vid, var allt dystert, mörkt och eländigt. Du tyckte livet var hopplöst och omöjligt. Och idag kvittrar du"!! Ja så är det nog - livet är verkligen en berg-och-dal-bana allt som oftast....

Tänk vad konstigt livet är - ena da´n är allt nattsvart - och nästa dag löser alla knutar upp sig och livet blir ljust igen!!

Jag ska flytta!! Jag ska flytta till en tvåa på nedre plan med ungefär samma hyra, som jag har här!! En bostadsrätt som dom skänker bort!! Ibland går det undan.... Ca kl 11 ringde Birgitta från kommun - hon har hand om bostäder och hon samarbetar tydligen med bostasrättsföreningar oxå. Det fanns helt plötsligt tre lägenheter lediga - på nedre plan. Jag ringde upp ordföranden, bestämde en tid för träff. Ringde Annsan och hon kom med en kryckkäpp och skjuds. Ringde min vaktmästare och sa upp nuvarande lägenhet. Tre månaders uppsägningstid, men krympte den till sista januari.

Strax efter kl 14 var vi och kollade på lägenheten med kryckkäpp i högsta hugg. Och Annsan med ryggskott - ett häftigt handikappar!! Lägenheten såg bedrövlig ut med mattor i kök och sovrum, som man kunde bli kräkfärdig av - 70-tal. Spisen fungerar inte - måste köpa ny. Så även kyl-frys. Men med klickgolv på de hemska mattorna och lite annat pyssel, så blir den helt okej. Ett badkar skulle jag få av Annsan - dom skulle kasta ut sitt. Så jag bestämde mig på studs!!! Tillträde första januari 2009!!

Sen kommer allt det där praktiska - jag kan ju inte räkna med, att flytta själv precis. Och inte rusta i lägenheten själv heller. Men jag har tre friska barn och när jag är ute i så god tid, så hoppas jag, att dom kan planera in ett besök i Skinnsberg! "Det ordnar dig" som Annsan sa. Så har jag ju en del goa vänner här oxå, som jag är ganska säker på, att dom hjälper mig.

Och visst var jag totalslut, när jag kom hem!! Men jag kom uppför trappen!! Men utan kryckkäppen vete 17 om det hade gått!! Och sen stupade jag i säng och orkade inte ta mig upp förrän nyss.Tack så jättemycket Annsan för denna dagen!!

En riktig down-dag idag. Hade ställt klockan på 08.00 - bara det!!!- för eventuellt skulle sjuksköterskan från hemsjukvården kunna dyka upp i det snåret. Och mycket riktigt. Sen lyckades hon faktiskt få ett rör blod från mig på andra försöket!! Inte illa!!

Piller, frukost sen Fagerstaposten i sängen. Håglös. Vad göra av dagen? Gick och la mig och sov en timme!! Försökte sen med att ta fram några backar med tyger - kanske skulle försöka sy nå´t litet projekt.... Skar till några remsor, men gick och la mig igen. Kände mig bara matt och spagetti benen. Mitt högra hundrakilosben, som inte orkar nå´t - vad ska det bli av det..... Rullstolen syntes i periferin....

Sen ringde Heffa och frågade om hon skulle handla nå´t åt mig. Det var ju snält. Och så småningom kom jag mig ändå för, att fullfölja en liten duk till min "matbricka". Den jag hade där tidigare, behövde gå i tvätten. Jaa - sen då??

Tv:n är hopplöst ointressant. Fast egentligen är det väl jag, som har slut på tålamodet idag..... Skulle vilja lägga mig i sängen och gråta floder - men gråten sitter i halsen och kommer inte ut. Varför ska just JAG få allt skit som finns?? Det ena sjuka efter det andra?? Tycker det verkar som om det är nå´n liten hornprydd sak som har förföljt mig genom hela livet - från början till slut. Vet att jag inte är rättvis nu. Men det känns som om hela livet är en enda lång, förbannad KAMP!! Jag vill bara VARA - känna det där inre lugnet - se det ljusa... Jag vet ju med huvét, att det finns oxå....

Men det känns inte - inte idag.....

Det var en bra förklaring jag fick av dig Synne angående det där med diabetesmaten! Tack! Och för övrigt håller jag fullständigt med dig! Det var mycket p g a alla dessa neddragningar (plus en inkompetent chef:I), som jag gick in i väggen för tio år sen. Jag försökte och försökte möta min personal, ha tid för var och en, lyssna och peppa. Plus att försvara verksamhetens kostnader uppåt, följa den allt mindre budgeten, lägga på personalen fler och fler arbetsuppgifter m m.  Men tiden räckte bara inte... Hade jag kunnat dela upp mig på fyra personer, hade det nog gått. Men mina ambitioner ville och kunde jag inte släppa. Och inget stöd uppifrån. Om jag hade dödat mina känslor och kunnat rycka på axlarna - så hade det nog gått vägen. Så du förstår, att jag verkligen lider med dig Synne!! Hoppas att du i alla fall så småningom, kan ha ett utbyte med dina arbetskamrater, så ni i alla fall kan stötta er mot varandra!

Javisst är det härligt, att ha frukt stående i en skål Ruth! Dels är det vackert, men det är allt nyttigt att äta upp den oxå! Minst tre frukter om dagen håller ordning på magen!

Idag hände nå´t konstigt. Jag skulle kliva upp på min lilla kökspall - en sån där med två trappsteg - för att ställa upp en glasburk i köksskåpet. Och det högra benet bara vek sig under mig!! Det fanns ingen kraft alls i benet! Turligt nog stod jag stadigt med vänsterbenet, så jag ramlade inte. Men jag blev så förvånad!! Vad händer?? Totalt kraftlöst..... Får väl se, om det ger sig. Ska ringa och beställa tid hos sjukgymnasten - hoppas hon/han kan hjälpa mig. Annars gör jag mina övningar som sjukgymnast Petter sa åt mig. Idag har jag slopat alla smärtstillande tabletter, utom de antiinflamatoriska. Känns bra....

Imorr´n kommer "hemsjukvården" för att ta PK-prov på mig. Det är ju bra att någon kommer hem och kollar upp det, så inte värdet rusar åt pepparn alldeles. Dom skulle ta ett prov, innan jag åkte hem från sjukan. En liten syrra kom och stack två gånger, sen gav han upp. Och inte kom det nå´n annan heller. Har förstått det så, att man kan få s k Waranblödning, om PK-värdet ligger för högt. Och då kan det börja blöda var som helst i kroppen - okontrollerat. Så det är allt ett riktigt rävgift man stoppar i sig..... Talade om för henne som ringde, att jag är extremt svårstucken. Så att dom tar med sig många nålar och rör och helst butterfly - babynålar.

Börjar känna mig rastlös - det blir alldeles för mycket TV-tittande i sängen. Och inget "produktivt" gjort. Om jag bara vågade, så skulle jag nog testa, att gå ut nu. Men jag vet ju, att jag måste komma uppför trappen oxå sen.... Drömmer otroligt mycket - inatt var jag i Tyskland under andra världskriget och hälsade på min faster!!! (har ingen faster i Tyskland och har aldrig haft någon) Vi fick lov att gömma oss, när nassarna var utanför och jag smygåt godis, som jag hade hade haft med mig hemifrån!! Tänk vilken fantasi man besitter i skallen!! Fast smygäta godis låter ju rätt bekant....

Javisst Synne - du har rätt!! Bloggen är till för mig och när jag behöver gnälla, så ska jag inte censurera mig själv. Tack för dina kloka ord vännen!!

Så idag ska jag tala om sjukhus igen.... Visste ni att Landstinget har en rysligt effektiv faktureringsorgansiation! Jag åkte alltså in på akuten ca kl 12 på torsdagen. På fredagen var Annsan hem till mig och tog med grejer till mig på sjukan i Västerås. Och då hade hon även fakturan med till mig på patientavgiften!! Det var väl snabbt marscherat!!? Blev rätt avlång i ansiktet, om man säger så.... Skulle vilja se nå´t annat företag som är sååå snabba med sin fakturering...??

Sen är det detta med sjukhusmaten. Varje gång jag blir inlagd på sjukhus, funderar jag över, varför inte maten innehåller mera grönsaker?? Där kan ligga ca 10 harikoverts och skvalpa på tallrikskanten. Eller ca 15 tunna kokta morotsslantar. Eller en liten skål med skuren sallad - brun i kanten.... Enligt mig borde ju sjukhusmaten vara en bra förebild. På sjukhusen borde man väl - om nå´nstans - veta vad som är nyttigt!!?? Och ingen kan väl ha undgått, att "vi bör äta mer grönsaker"??  För vår hälsas skull!

Det är naturligtvis så, att när man är sjuk, har man ingen vidare aptit. Men varje dag går en personal från patient till patient och frågar vad vi väljer för rätt både till lunch och middag - det finns alltid två rätter att välja mellan. Och det är ju jättebra!! Då kan jag t ex undvika att beställa ris - som jag garanterat inte skulle äta upp. Men samtidigt skulle man väl kunna fråga om man vill ha en stor, mellan eller liten portion?? Så skulle det bli lite mindre svinn - kosta lite mindre. Jag orkar sällan äta upp den portion jag blir serverad.

Sen vet väl alla vid det här laget, att det är många, framför allt äldre, som lider av diabetes. Alltså inget sött till dessa patienter. Men var och varannan dag serveras det söt kräm, pudding eller söt fruktsallad till lunchen. När jag en gång gjorde mig dum och frågade varför, fick jag svaret "man har kommit fram till, att det inte spelar nå´n roll om diabetiker äter sött"!!!  Är det nå´t nytt rön, som jag helt har missat???

Visst är det fantastiskt att vi över huvud taget får mat på sjukhusen i Sverige! Om man jämför.... När jag var i Gambia fick de anhöriga komma med mat till sina sjuka släktingar, som låg inlagda. Och vi har ju fantastiska apparater, som kan se och mäta allt möjligt som är sjukt i våra kroppar. I Gambia var man så stolt över en kuvös, som man fått i bistånd från Sverige - men man hade ingen el....!! Så visst har vi en väldigt bra sjukvård jämförelsevis i Sverige - än så länge.....

Men det går utför - det behövs fler människor som vårdar patienter. Jag tror, att man skulle bli bra mycket fortare frisk, om någon då och då kunde sätta sig på sängkanten - utan att vara jättestressad. Hålla handen en stund - förklara för en i lugn och ro vad som felas. Förklara varför jag ska ta den och den medicinen, vad den och den undersökningen innebär. Trösta om det behövs, uppmuntra och inge TRYGGHET!! Man är så otroligt utsatt och utlämnad som patient!

Ja det var dagens funderingar.... Känns faktiskt lite bättre ändå idag. T o m så jag lät bli att ta smärtstillande mitt på da´n idag! Och Ruth - jag äter inte all denna medicin, som finns på bilderna! De som finns i köksskåpet är "kommande" medicin och medicin, som jag kanske äter nå´n gång. Men det som står på furuhyllan äter jag dagligen! Och jag avskyr, att ta mediciner och jag har svårt att svälja dem! Händer att jag spyr, när en tablett fastnar på väg ner i halsen.... Usch och blää!!