Så har en depparperiod tagit greppet om tanten igen.... Men så i förrgår morse (ja okej förmiddag   ) vaknade jag och kände mig så där lustfylld igen   Jag VILLE gå ur sängen, jag VILLE göra saker!! Tänk vad det är härligt, när den där gråa filten lättar!! Genast började jag ju fundera över, hur det kom sig, att solen tittade in i tanten igen.... Men kunde inte finna någon anledning....? Fast det är ju egentligen skit samma.... När nu livet visar sin ljusa sida, så är det bara att tacka och ta emot och vara glad för det!! Men visst undrar jag, om jag på nå´t sätt skulle kunna förebygga, att den där våta, gråa filten kommer svepande över mig....

Jag hade ett samtal med en go vän för ett antal dagar sen - om att tänka efter och KÄNNA tacksamhet, när inte livet ler. Jag menar - visst har man så mycket, så mycket att vara tacksam för. Mina barn, barnbarn, mina vänner, mitt syende o s v. Men under den grå filten kan jag inte KÄNNA den tacksamheten. Även om jag VET med huvét, att det ÄR så. Visst kan jag tänka, att det är för jäkligt, att barn svälter, lider i krigens fasor, blir utsatta för tortyr m m. Men det hjälper liksom inte mig. Tvärtom - det blir ännu något för mig att känna deppighet över.... Jag brukar läsa nyheterna på text-TV, innan jag somnar. Men jag hoppar raskt över sidorna med innehåll om krig och dödande.....

Och idag fyllde mitt yngsta barnbarn TVÅ år!! Lilla gullet - vad jag saknar henne!! Fotot hade min son petat in på Facebook och skrivit "Milou har fått paket från farmor". Jag hoppas verkligen, att hon blev glad lilla prinsessan!! Det var inte alls några märkvärdiga grejer. Men det behöver det ju inte vara, när man är två år. Och inte fått begrepp om pengar och pengars värde ännu. Och visst blev det en stor klump i farmors hjärta, över att inte kunna vara med och dela hennes födelsedag. Men huvudsaken är ju, att tösen är nöjd och glad   

Härom kvällen blev jag vittne till en fantastisk solnedgång!! När jag först tittade ut, tänkte jag bara - ja, ja jag har så många foton på solnedgångar, så inte behöver jag rusa in efter kameran. Men det var jag bara tvungen att göra till slut! Det såg faktiskt ut som om hela himlen brann!! Såå intensiva färger!! Det är ju helt otroligt, vad naturen kan fixa till!!

Dom här är "klickbilder"

Så har jag sytt lite grand förstås. Till ex en liten vetekudde till Läkarstation här i Skbg. Det är ju så, att jag är väldigt svårstucken. Den nya tjejen på labbet, är i och för sig jätteduktig på att hitta rätt även på mig. Men helt klart kan man ju "locka" fram mina blodådror med värme - från en varm vetekudde t ex. Och kanske kan den oxå vara bra, att använda på andra svårstuckna. Vetekudden är ju inte stor, som en "vanlig" en - kanske hälften ungefär.

Så läste jag i bladet, att dom har ett nytt förslag till lag i Afganistan. Och jag blev arg, lessen och kände mig så maktlös. Och bilder hoppade upp inom mig.... Varför i helsike måste män ta sig en så´n MAKT!!!?? Männen måste tydligen vara skiträdda för att tappa den s k makten. Införa stening till döds som straff!!!   Hur många miljoner har inte lagts ner på att skapa fred i detta land!! Är det helt omöjligt, att förändra mäns syn på kvinnor?? För det är ju män - tyvärr - som har tänket. Kvinnor oxå förstås - fast dom har ju inte givits tillåtelse att ifrågasätta och tänka själva. Dom lever ju i undergivenhet från vaggan till graven. Utbildning, utbildning och utbildning.

Den här tavlan har fötts ur måånga tankar och våndor hos mig. Och den tog ovanligt lång tid att växa fram.... Nöjd - njaa - KAN man vara nöjd med en så´n tavla....??

Igår fick jag ett intressant och trevligt telefonsamtal!! Det var min mammas kusin Birgitta som ringde!! (hon är bara fyra år äldre än jag!!) Jag har aldrig träffat henne - visste inte ens att hon fanns!! Hon hade gått in på Vilhelmina kommuns hemsida och kollat på fotoarkivet där - och hittat min pappa Ova. Eftersom jag tidigare gått in på den sidan och kompletterat bilder om pappa, så fanns mitt namn med där. Och hon hette ju Stjernström oxå som flicka.

Sen gick hon in på nätet och sökte på mitt namn. Och fick upp min blogg!! Och läste och läste och förstod, att hon kommit rätt. Bl a hade hon samma fotografi som jag har från när mamma och pappa gifte sig och moster Ylva var brudnäbb!! Denna Birgitta har alltså hållit på med släktforskning på sin (och min!!) släkt.

Hon berättade : MIN morfar - Anders Stjernström - hade fem syskon; Anton, Signe, Holger, Greta och Ville. Anders var äldst (född u. ä.) Och Holger var pappa till denna Birgitta. Hennes familj hade haft lite "hand om" min mamma och hennes systrar, när dom var små. Detta eftersom min mormor dog i barnsäng, när min mamma var nio år (hon var äldst av systrarna, sen kom Majken, Ulla och Ingegerd) Ingegerd blev bortadopterad som baby. På den tiden kunde ju inte en stackars pappa ta hand ett litet knytt   

Sen berättade hon, att hon och hennes man som vuxna hade umgåtts med moster Majken och även Ulla och deras halvsyster Ylva. Ingegerd hade hon oxå träffat. Däremot hade hon aldrig träffat min mamma, eftersom det var så stor åldersskillnad dem emellan. Men hon visste, att dom hade flyttat till Malgovik utanför Vilhelmina. Birgittas pappa Holger hade en gång varit och hälsat på dem där.

Birgitta berättade även om små "egenheter" hos moster Majken, som jag mycket väl kunde förstå och le lite åt. Hon var en stoor materialist och var mycket mån om sitt utseende. Att vara brunbränd och vacker var stort för henne, likaså att få frotteras med den övre  klassen i samhället.....

Birgitta umgås med sin kusin Gunnel (dotter till Holger) När B hade läst min blogg, bjöd hon hem henne, för att även hon skulle få läsa min blogg!!! Tänk vad internet kan vara bra!! Människor i hela världen kan få reda på massor om relationer och olika nät(!!!)verk.... 

Jaa jag försöker att skriva ner lite av allt hon berättade. Tänker att det kan vara intressant för min bror Hans och även för mina barn och barnbarn att läsa. Och min brorsdotter Chatarina förstås, som även hon har hållit på lite med släktforskning. Visst snurrar det en del i huvét efter detta samtal. Men det känns viktigt och även roligt att ha fått lite info om min mammas (och min!!) släkt på den sidan.....

Ni som tillhör släkten (ja andra oxå förstås!) kan väl skriva ner lite spontana reflektioner i kommentarfältet!!??

Så har jag sytt LITE grand oxå. Har länge tänkt, att jag måste välan sy lite vetekuddar, eftersom jag har en nästan full säck med vete stående. Det börjar av nå´n konstig anledning bli rätt fullt i alla skåp och utrymmen i mitt arbetsrum.....   

Ja inte kan man väl säga, att det blir mycket skrivet på den här bloggen numera..... Men jag har i alla fall haft den igång i mer än fem år!! Och jag tycker det är lite kul, att kolla bakåt i tiden - som att läsa en dagbok. För fem år sen hade jag t ex kommit hem från sjukan och fått reda på, att jag skulle flytta hit till Vetterbo!! Och jag - som är så mycket för att bevara - skulle önska att jag kunder kopiera min blogg och skriva ut. Men jag vet inte hur.... Nå´n som möjligtvis vet?? Jag har försökt flera gånger att skicka mail till Bloggplatsen med frågan - men jag får inget svar....

I fredags kom Ann-Louise och Johanna och hämtade mig till Bennarby!! Himla gulligt av dom, att vilja köra hela vägen fram och tillbaka med tanten   Och sen till på köpet hem med mig oxå!! Två x 40 mil!! Men det var så kul, att träffa dom!! Till på köpet fick jag träffa Ankie och Stefan oxå, som kom till Bennarby på middag på lördagen!! Känns alldeles varmt inuti, när jag får se mina fina barn, barnbarn oxh svärsöner. Bara Preben med familj som fattades.... och Ankies pojkar oxå..... Men jag känner mig rik och stolt över dem, som ska "föra släktet vidare".

Johanna och Ann-Louise fixade efterrätten (plus för- och varmrätt oxå! ) Och då kom jag på kameran   

Melonen med ett värmeljus - som blev till en pumpa - välkomnade gästerna på förstubron. Halloweenbakelserna blev gravar med gravstenar på!! Som det egentligen skulle stå RIP på, men smeten blev för tjock. Gott ändå minsann!! Och Ankie o Stefan hade en kul blomma med sig - vet inte om det är nå´n slags Begonia med "skovliga" blad och "tentakler"..... Tanten blev väldigt trött så klart, men jag satt upprätt i alla fall hela kvällen.....

På måndagen jobbade hela familjen, så då passade jag på att sova ifatt lite - både på för- och eftermiddag. Sen tog jag mig ut på en liten, liten tur med kameran. Tänk vad mycket man kan hitta, som är vackert på sitt sätt!!

Sen hälsade jag på "grabbarna" i dn närmsta hagen - Angelous Oki Doki, Angelous Spinning Sparrow och Angelous Rookie. "Angelous" är alltså namnet på Idas stuteri. Oki är inriden och "färdig" - den äldste av pöjkarna..... Sen finns det en till, men han är bebis ännu - så han går med mamma i en annan hage - Vilde Wille kallad.... Ja jösses vad med jobb med hästar - förstår inte att dom orkar. Det är välan tur, att dom är flera i alla fall, som kan hjälpas åt.....

På måndagkvällen tog vi oss en tur till Johannas nya kryp in. En stor etta med kök - bara några kilometer ifrån Bennarby. Där har hon fått det så mysigt - förstår att hon trivs med en nu fungerande kakelugn oxå. Och hon är ju faktiskt en rätt huslig tös, så det är nog bra för henne att prova på ett eget hushålle. Så har hon två små söta kattungar som sällskap - minns inte namnen just nu....

Sen har jag allt sytt lite sen sist jag skrev här i bloggen

Gardinen var jag fruktansvärt less på, innan den var färdig. Klickbilden är tagen på kvällen och det stora fotot på dagen, när ljuset lyser igenom. Och faktiskt blev jag till slut rätt nöjd med den!!   Så fick jag slut på det blå enfärgade tyget, men blev skjudsad en snabbis till tygaffär`n i Västerås på väg till Bennarby. Så hemma igen har jag sytt den lilla duken till bordet i köket. Så har jag sytt en tavla tidigare - kallar den "Frihetens fågel" - oxå rätt nöjd med den faktiskt!! Bakgrundstyget är lite ojämnt blått och har glitter i sig från början.

Nog känns det lite tomt, att sitta här hemma i tystnaden, efter att ha varit borta.... Men å andra sidan är det väldigt vilsamt. Här rullar livet på i ultra rapid liksom, Och det finns plats för eftertanke och funderingar. "Döden, döden, döden" som Astirid Lindgren och hennes syster sa till varandra, när dom talades vid i telefon. Det är nog så, att alla som närmar sig slutet på livet har funderingar hur det ska gå till. Just detta, att man inte vet - det man VET är att man SKA dö. Men inte riktigt när - eller hur. Blir jag dement framöver?? Kommer pumpen att bara lägga av en dag?? Kan man ha det bra i dagens äldrevård?? Kommer jag att sitta tämligen orörlig i min lägenhet o titta ut genom fönstret??

Men - det är ju egentligen ingen vits, att fundera på så´na saker. Det är inget jag rår över - varken nu eller sen..... Bara önska, att det går fort - utan smärta.... Men en tanke som tilltalar mig är, att det kommer ett annat liv sen - efteråt. Med frihet, lugn och stilla glädje..... en evig sommar   och massor av glass - hi hi hi

Nääe nu e d sovdax för en gammal tant!!!