När jag ändå är igång, så tar jag en vända till i bloggen  I söndax kom Adam och Ida och hälsade på helt oförberett   Det var såå himla kul, att få sån´t finbesök!! Mycket att prata om, vi fikade, åt jordgubbar å kollade på foton från när Idagumman var litet knytt. Mitt första barnbarn, som snart fyller 26 år - obegripligt!!! Varma, goa kramar   

Igår var det allt en dag för sig. Åkte kl 06.20 med sjuktransport till Akkis i Uppsala - där Ann-Louise mötte upp. Vi tog hissen upp till avdelning 50 D - hjärtkirurgen. Dom lyckade skaka fram en säng åt mig. Och dom tog EKG, blodtryck plus en hel del blodprover (hon lyckades faktiskt på första sticket!!). Vi fick prata med en väldigt trevlig sköterska, sen en läkare som inte var riktigt lika trevlig, en sjukgymnast och till sist en narkosläkare. Själva hjärtläkaren lyste med sin frånvaro - han hade väl annat för sig.....

Ännu en gång undrar jag varför sjukvårdspersonal måste fråga samma saker gång på gång. Och varför ska jag fylla i samma kryssfrågor gång på gång? Ibland undrar jag om dom har missat det där med journaler....? till förmån för pappersåtervinning kanske.....? Inte för det gör mig något, men i mitt tycke är det väldigt orationellt - i alla fall i dessa nerdragningstider. Men, men - det är inte mitt bord.....

Det mesta av tiden väntade vi och frös, väntade och frös. Dom hade sju patienter, som skulle opereras dagen efter!! Och alla ( + jag oxå!) skulle informeras och förberedas. Sängarna räckte inte till - vi fick flytta till ett undersökningsrum, när dom konstaterat hur trött jag var - och folk låg i korridorerna. Kanske är det väldigt svårt att planera för intagningar - det är ju många personer som är involverade i varje patient.

Informationen var rätt mastig. Det där med andning å sån´t efter op, kan jag ju sen tidigare ingrepp. Men tre dagar före op ska jag sluta med Waranet. Och meningen är, att jag ska opereras måndag den 21. Och läggas in på söndag eftermiddag. På söndag förmiddag ska jag "dubbelduscha" med hibiskrubb. MEN först ska jag ringa till avdelningen och höra om op-dagen står kvar. Den KAN bli framflyttad.... Om måndagen fortfarande gäller, ska jag alltså duscha - men det måste vara mer än två timmar och max 10 timmar tills jag ska duscha igen inne på sjukan sen.

Och OM op-dagen blir framflyttad, måste jag spruta mig själv i magen med Fragminspruta på måndag morr´n och kväll. Den ska ersätta Waranet, som då har gått ur kroppen. Men på söndagen finns ju inget apotek öppet, så jag kan hämta ut sprutorna - som är receptbelagda.  Ett mycket svårlöst problem   Därför fick jag efter många om och men, några sprutor med mig hem - utifall att.....

Jag är så glad och tacksam att Ann-Louise tog ledigt från sitt jobb och var med mig på sjuka huset denna dag. Hon är insatt i sjukvården och även intresserad. Hon kan ställa de rätta frågorna och komma ihåg allt som tanten redan har glömt..... TACK Ann-Louise   

Idag fyller ju mitt nästäldsta barnbarn Johanna 24 år!! Och på söndag eftermiddag har hon födelsedagsfika hemma i Bennarby. Men på fredag kväll kommer någon i familjen och hämtar mig i Skbg och så skjutsar även någon in mig till Akkis på söndagen...... Så jag hinner med att fira sångfågeln lite i alla fall   Hoppas jag hinner slänga i mig lite tårta oxå   

Ett är då säkert - måndag den 25 maj kommer att bli en mycket speciell dag......

Oj vad tiden går - eller rättare sagt springer. Men en dag i veckan som var, struntade jag i mina "att-göra-listor" och åkte iväg ut i våren   Såå mycket vackert det finns!! Träden är så där vårigt ljusgröna i olika skiftningar. Blommor och träd  blommar i överflöd..... det blir nästan stockning i halsen.....

På torget i Skinnsberg har dom äntligen röjt lite i baratten

Och trädet som Ankie kallade Rödhägg - tror jag det var - så ljuvlig mot den grå himlen

Och efter dikeskanten lyste Kabbelekor så glatt

Och - ta mig 17 - liljekonvaljerna är på gång!!!

Skogsvioler, hägg, maskrosor, tussilagofrön, käringtand, rävrompa å nå´n annan trädsort, som jag inte kallar nå´t alls..... Så mycken vackerhet!!

Så är ju den här tnten så glad i stubbar, som jag tycker är rena konstverken

För att inte tala om molnen och alla speglingar i vattnet                                          

Nog har vi mycket att glädjas åt!! Inga bomber faller, inga vulkanutbrott skakar om oss och våra hus, vi får äta oss mätta, vi har (ännu) tillgång till sjukvård  och bra skolor och ävenså äldrevård...... Känner mig tacksam över att bo i Sverige faktiskt - ÄVEN om det går utför....   

Om 14 dagar ska jag infinna mig på Akkis i Uppsala för inskrivningssamtal och information från sjuksköterskor, thoraxkirurg, sjukgymnast och narkosläkare. Efter denna dag får jag åka hem!!! För att komma tillbaka "troligtvis i början på veckan efter"...... Känns ju lite snopet - va 17 kan dom inte ta fram kniven på en gång för..... så det blir gjort.... Men dom måste väl ha öppet för eventuella nytillkomna akutpatienter. Och så måste dom veta att det finns plats åt mig på intensiven efteråt.

Jag förstår fullkomligt, om en och annan är utless på att höra om den här tantens sjukdomar och eländen. Men jag kan väl säga som så, att ingen kan vara mer less än jag   Dag efter dag väntar jag och väntar.... och väntar..... Öch hostar och hostar.... Jag försöker göra andra saker - men jag vill ju inte ut å vara social heller. Ingen får smitta mig med några eventuella bakterier eller virusar. Sån´t ska i alla fall inte stoppa den här tantens fortsatta liv. Förra veckan var jag ner till Läkarstationen, för att be om en snabbsänka och att en läkare skulle lyssna på lungorna. Inget skvalp i lungorna, ingen lunginflammation och sänkan låg på 9..... Så de va ju bra!!

Så har jag äntligen, äntligen sytt färdigt en tavla. Kan nog säga, att jag var väldigt less på den oxå, innan den var klar. Många dagar fick den "ligga till" sig i väntan på fortsatta stygn. Och inte blev jag nöjd med den. Men - den är i alla fall klar...... Den är 45 x 45 cm och jag kallar den - just det: "Väntan"   

Väntan på utflykt till skog och sjö, väntan på att molnen ska lätta, väntan på att kunna hoppa i badet från bryggan, väntan på värmen och solen...... Men - så är det ju på det viset, att det är dömt att misslyckas, med att efterlikna naturen. Det är som att skriva dikter - det blir ju inte likt nå´nting, om man skriver rakt upp och ner om sakernas tillstånd. Det måste till liknelser och omskrivningar till något som var och en kan tolka i sitt huvud. Om man inte heter Malin Lager förstås..... Men såå skicklig som henne kommer jag aldrig att bli. Och inte eftersträvar jag det heller.... Jag syr på mitt vis   

Idag har jag testat att kopiera ett foto av mig, som Ruth har fixat till åt mig. Tack för det Ruth!! Och jag fick faktiskt över det till en av mina fotomappar!!! Tänkte ta in den som profilbild här på bloggen. Men jag tror inte jag har lyckats. Jag skulle behöva en del lektioner i datateknik. Men det värsta är, att jag glömmer så snabbt, hur jag har burit mig åt tidigare. Allt nytt måste tjatas in i bollen....

Idag trodde jag att spisen hade pajat. Ingenting fungerade på den. Drog ut den å fick i alla fall städat bakom/under    Kollade säkringen - nejdå - ingen "plopp" hade lossnat. Skulle försöka med att byta säkring, men hade ingen 20 Ampere. Stängde av strömmen helt och pillade lite på den blå ringen, som sitter innanför proppen. Och se - spisen funkade igen!!! Tänk vilka magiska fingrar jag har!!! Och tusenlapparna som en ny spis skulle ha kostat, fick jag behålla!!!

Nästa stordåd blir att sy ett nytt "örngott" till min bästa vetekudde. Vill ha en fräsch med mig till sjuka huset. Imorr´n ska jag handla på Ica, på torsdag kommer min städhjälp (guskelov!!) och nästa vecka ska jag besiktiga lilla Pippi. Så det är väldigt mycket att göra    i det här hushålle...... Och  mycket plats för tänkandet.....