Jag har satt in glada Milou på startsidan nu. Så varje gång jag öppnar datorn eller avslutar ett program, så lyser Milous glada ögon emot mig   Då går det inte att låta bli, att dra på smilbanden...

Ett tag nu har jag varit på väg, att alldeles vända på dygnet. Inatt t ex stod jag och klippte håret!! Det är som om arbetslusten och tid att få saker gjorda, kommer över mig så där vid 19-tiden. DÅ har jag vaknat till ordentligt och såsat igång dagen. Men för grannarnas skull, får jag ju lov att avsluta syendet vid 21.

Men igår så bestämde jag mig - jag ställde alarmet på kl 9.00 och la telefonen långt ifrån sängen, så jag inte skulle snooza. Jag hade väldigt svårt att somna, men slumrade väl till lite då och då. Vaknade o tittade på klockan - 5.30 sen 6 och slutligen 8.30 var jag klarvaken och gick upp och stängde av larmet. Huvvaligen vad hemskt.

När jag klarat av morronbestyren, for jag ut med lilla Pippi till Överskottslagret. Och jag hade sån tur, att Janne just denna morron hade fått hem penséer!! Det blev fyra GULA!! Härligt!! Sen bar det ut i skogen, för att titta efter våren. Men jag må då säga, att den var rätt svår att hitta.... Visst solen sken så mycket den kunde. Men jäddrar vad det blåste kallt!! Jag stannade och gick små promenader med kameran i högsta hugg. Jo bryggan låg kvar och diverse små roligheter fastnade i kameran.....

Sjön var ju öppen och bara lite, lite snö fanns kvar i skogen. Jag gick aldrig ner till "mitt" ställe, utan fotade sjön genom dom svenska björkstammarna. Visst SER det härligt ut och jag kan längta ännu mer till VARMA sommardagar. Men tanten fick t o m lov, att dra upp huvan över skulten..... När jag tittade noga kunde jag se små, små blad som försiktigt kröp upp mellan fjolårets gamla löv. Och fåglarna kvittrade som om dom hade betalt - vad det var för fåglar?? Ja det vete bofinken.....

Och tussilagon lyste så fint vid vägkanten. Lärde mig en gång en sång "Lilla tussilago, lilla tussilull, har du målat kjolen din i solens klara gull" Tror blomman heter "Tussilago farfara" på latin.... Eller vad säger du Ankie, som är landskapsarkitekt??. Hur 17 den nu har kunnat få det namnet.... I min fantasi berodde det på, att det förr var brukligt, att farfar hade en rakborste, som var gul av ålder och nyttjande, så den såg ut som en tussilago - hi hi. Och som jag lärde Ida, när hon var liten, kallas den ju oxå hästhov. Eftersom bladen, som kommer efter blomningen, ser ut som hästhovar. Och Ida satte ihop det hela på sitt vis och kallade den "Hästilagår´n"!! Ungar är verkligen logiska. Så kommer det då en bild på blomman ifråga, sen är min föreläsning slut    

Sen hade jag tänkt skriva en hel del om mina tankar om livet - som om inte alltför länge, närmar sig sitt slut, får jag väl anta.... Men det orkar jag inte nu - tanten är liasom lite trött..... Bara ett foto på det senast sydda - heter "Rymdblommor" tänker jag mig...

Jag har tänkt på det tidigare : när barn och barnbarn är på väg att komma och hälsa på tanten, då sitter jag här och väntat och väntar - och minuterna blir långa som timmar. Det är sån´t man har läst om och hört talas om. Lite tragiskt har jag allt tyckt. Men aldrig trodde jag väl, att det skulle gälla mig oxå en dag.... 

Men så hörde jag en bil, som körde in på gården. Och där var dom!! Mamma Linnea, pappa Preben och yngsta barnbarnet - Milou!! Hon stegade kavat in hos farmor med våren i hela ansiktet   Så gick hon från det ena rummet till det andra och inspekterade, såg sig omkring, kollade vad som fanns bakom alla dörrar - inklusive garderobs- och skåpdörrar. Konstaterade vad hon såg och stängde sen dörren.

Så fick hon se guldpaketen och fick öppna de två som fanns. En känselpåse med olika små figurer i - kanhända var damet lite för liten - och föör nyfiken - för att uppskatta den.... Men nästa paket gick helt klart hem - en mjuk och go hunddräkt, som hon tog på sig nästan alldeles själv. Helt klart den sötaste hunden som hälsat på hos mig !!

Och vad hon pratade och pratade lilltösen - babblade som modern uttryckte det. Och hon undersökte allt som stod framme - farmors stora syskrin t ex, som innehåller allt mellan himmel och jord. Sen kollade vi på farmors knapplåda. Det tog sin lilla tid, att hälla ut ett knapprör i taget och sen stoppa tillbaka knapparna igen.

Så åt vi mat förstås och så småningom vispade farmor och Milou grädde till kladdkakan. Och ingen sur min på hela da´n, bara leenden som kom och gick.

Hon undersökte och kommenterade allt hon såg - och hon såg mycket. Tittade på farmors tavla och kände försiktigt efter så att pärlorna satt fast och konstaterade sen att fågeln har inget öga.... vilket var alldeles riktigt..... 

När sen grynet meddelade att hon var trött (hon hade inte sovit nå´t i bilen på väg hit) fick hon på sig hundoverallen igen och nappen i mun och nog tror jag allt, att hon sov på vägen hem. Farmor fick en hej-då-kram och vinkade iväg dom, när dom for tillbaka till Gävle.

Och det var allt tur, att dom inte sov kvar - det hade den här gamla farmor´n faktiskt inte orkat.... Jag parkerade mycket trött och mycket nöjd i sängen och sov faktiskt ett par timmar. Sen somnade jag för natten och sov till kl 10.00 och sov middag da´n efter oxå!! 

Många tankar kommer och går. Tänk vad rik jag är!! Det blev ju faktiskt sex fina barnbarn att älska!! 23 år mellan äldsta och yngsta. Synd var det, att inte Maja kom med - hade gärna velat se och träffa henne - nyss fyllda 14 år!! Men nöjd är jag ändå minsann. Som jag har längtat efter att få träffa lilla Milou!! Mamma Linnea skrev till mig på Facebook, att Milou dagen efter hade sagt "vill leka farmor" och "längtar farmor" Varmt i farmors hjärta   (Det där med "F" har hon inte riktig fått kläm på ännu....) 

Tyvärr orkar jag ju inte alls så mycket längre. Jag förstår inte VARFÖR jag ska bli så vansinnigt trött.... Det är som om ALLTING känns och går in i skallen - finns absolut ingen spärr eller sortering. Och jag blir alldeles groggy av trötthet - balansen blir sämre och sämre. Känns faktiskt som om jag vore rejält berusad. Fast inte nå´t behagligt alls. Jag får skärpa mig till max, för att försöka ha någolunda koll på vad som händer runt mig - och med mig. Skärpning för att prata, inte ta snedsteg, hålla någolunda koncentration.... Men - det är som det är.... Och jag har allt haft ett händelserikt, spännande och varierat liv - visserligen med en hel del sorger, men oxå med mycket glädje och lycka!!

Tack för att ni finns alla mina barn och barnbarn - ni FINNS att fortsätta längta efter  - det är så gott att veta  

Tidigare har jag ju sagt : ALDRIG mer Västerås!! Men nu inte bara säger jag - utan jag LOVAR mig själv : ALDRIG mer Västerås    Jag hade vissa funderingar på, att ta mig till Gävle nästa helg - Maja fyller ju år å Lillskruttan har jag inte sett på lääänge. Och då tänkte jag, att om jag provar att ta mig till Västerås en dag, så får jag se hur det går. Behövde handla färger till skrivaren och en ny kontorsstol. Och orkar jag Västerås, så orkar jag nog Gävle oxå. Men jag orkade INTE. Satte mig faktiskt o grät en skvätt (väldigt sällsynt....) när jag äntligen var hemma. Och ändå tog jag pauser både nu och då. Satte mig ner och bara blundade, satte mig och fikade o satte mig i bilen en stund och blundade. Jag gick och hängde på min vagn och såg avundsjukt på en man, som åkte förbi i sin permobil.....

På väg hem höll jag på att köra i diket!! Vid avfarten från Västeråsvägen till Skinnsbergsvägen gick jag in med för hög fart..... Turligt nog kom inga andra bilar och bromsarna fungerade bra. Det här skulle jag väl egentligen inte skriva på bloggen - mina barn o vänner skakar nog på huvet. Men en liten tankeställare fastnade allt i huvet på tanten......

Det som var lite roligt i kråksången var, att jag sen fick ett meddelande från Linnea och sen från Preben, att dom har funderingar på att komma hit i helgen!!! Det blev ett stort glädjeskutt inuti tanten   Men jag vågar ändå inte ta ut nå´t i förskott - mycket hinner ändras på några dar. Det vore oneklingen en stor lycka, att få träffa dom   

Jag har fått färdtjänst beviljad - inom kommunen!! Plus i kanten!! Nu är ju inte den här kommunen så stor precis, men jag ringde i alla fall till Taxi och fick färdtjänst till Annsan  i Riddarhyttan förra sönda´n - 93:- dit och 72:- hem!! Dyrt tycker jag för sådär 20 km.... (Men skönt att vädra rösten lite!!) Så skulle jag få ett plastkort och enligt uppgift, skulle jag då kunna ansöka om Riksfärdtjänst - d v s kunna fara till ungarna o hälsa på - i annan kommun. Men nå´t plastkort har jag ännu inte fått och jag har inte kommit till skott att ringa upp "biståndshandläggaren". Räknade ut att jag ändå inte skulle hinna få det beviljat o klart till Majas födelsedag. Får nu hoppas på att Gävleborna kommer i helgen....

Jag har hållit på en del med min blivande hemsida, men så blev det stopp, eftersom jag inte kunde komma in längre. Vill inte ringa o tjata på Tom, men jag ska väl ändå ringa honom framöver. Eftersom jag ska ha ett foto av mig själv på hemsidan, var Annsan så snäll o kom hem och fotade mig en kväll!! Och hon möblade med lampor o stativ, så det kändes nästan som en fotoateljé!! Men det är faktiskt svårt, att välja ett "selfie"foto!! Det här har jag beskurit lite - för det blev lite ful bakgrund...

En tavla har ändå blivit sydd "Blå timmen" kallar jag den. Faktiskt ganska nöjd!!

Jag har en massa ideér i skallen och jag har tagit fram tyger till en blivande idé. Tänkte att nu får jag väl ändå sy i nå´n annan färg än blått. Men se det går inte - det blev tvärstopp. Kommer inte vidare bara. Så jag får nog plocka undan de tygerna o börja om.

Idag har jag inte orkat laga nå´n mat - mest sängen som stått på menyn idag..... Kroppen vill inte som JAG vill. Men - det är ju bara att ta skeden i vacker hand. Vet att jag tänkte, när jag gick omkring och hängde på vagnen igår - "nu rasar jag snart ihop" - "nej för 17 Stina, då blir det bara ambulans.... du orkar Stina, man orkar alltid mer än man tror, man har alltid reservkrafter kvar" - "bara apoteket nu - sen bilen".... Ja visst GICK det, men det var ett högt pris....