Det växer faktiskt en och annan blåklocka ännu!! Jag såg att även lupiner har växt om en andra gång - även om inte i samma överflöd, som den växer i juni. 

Kulen och trött idag. Legat i sängen i flera omgångar. Har ett "stoppa in i munnen"-sug - cigaretter, godis och glass fattas mig. Men jag har ätit frukt och tuggat tuggummi istället. Fast det ger inte samma ro i själen.....

Jag var ju ut i skogen förra veckan. Senare, när jag stod i badrummet och tvättade händerna, tog jag mig en titt på mig själv i spegeln. Såg att jag hade smuts i ena örats hål för örhängena. Pillade för att ta bort det. Men ner i handen ramlade en liten svart sak med en massa ben som sprattlade!! Det var en fästing, som hade krupit in i örhängehålet!! Bläää....

Nu tänker jag oxå på Ansans berättelse om "älgflugor". Har aldrig hört talas om så´na förr. Men tydligen gnor dom av sig vingarna, när dom träffar en lämplig värd - människa, älg eller nå´t i samma stil. Sen kryper dom upp i håret t ex och suger blod och lägger sina ägg. Fy 17!! Och dom ska tydligen vara svåra att få loss.... För mig låter det som ett ämne för en mardröm *ryser* Fattas bara att tänka på små spindelbarn som i massor kryper ut ur nå´t hål i kroppen....

I lördax hann jag oxå gå på slöjdmässa i Gävle! Preben skjudsade mig dit (och hämtade mig oxå sen). Jag älskar ju att gå på så´na tillställningar! Köpte mig en ny musmatta, där bilden var överförd från ett målat landskapsmotiv. Köpte oxå en vacker, blå glaskula, att hänga i ett fönster. Och ett litet armband till Maja. Idel ädel onödigheter..... men lite att förgylla vardagen med. Men allra mest gillar jag så´na mässor, för att få gå runt och titta på vackra saker - eventuellt hitta ideér för egen tillverkning.

Första natten hos Preben kändes det som om jag inte sov nå´nting. Sängen var hård, hjärtat hoppade och for, det blev alldeles för varmt och en av katterna jamade fram på småtimmarna. Men de nästa två nätterna sov jag som medvetslös. På måndag morron, när jag smög mig upp i tron att Preben fortfarande sov, var han redan vaken och igång. Den stooora spegeln i hallen hade ramlat ner och gått i millioner bitar!!! Och han hade redan plockat ihop resterna och dammsugit. Och jag hade inte hört nå´nting!! Jag använder både ögonbindel och öronproppar för att kunna sova och har gjort det i många, många år. Men brukar ju ändå vakna av minsta knäpp!! Fast alltså inte denna natt!! Ibland blir jag verkligen förvånad över mig själv!!

Förresten Erik - det är väl inte så konstigt att stava svärson med å - det låter ju som Å! Och Ida - jag var in och kollade på bloggen du rekommenderade. Han skrev verkligen underhållande! Tack för tipset! Och tack för övriga kommentarer!! Det är roligt att få respons!

Tre katter bor hos Preben och Maja - Lo som är en Burma och mamma till Pancho (kastrerad). Dyyyra kissar...... Sen kom en gratiskatt "Kitty" - en grå bonnkatt - men faktiskt mönstrad rätt lika som dom fiiina kissarna... Så det är rätt livat i stugan!! Och det gäller att hålla vissa dörrar stängda - till Majas rum t ex. Men man får inte glömma att låta toadörren stå öppen, när man är klar där. För där finns katternas toa oxå... 

Hemma igen! Sååå kul att träffa Preben och Maja!! Men det var skönt, att komma hem och sussa några timmar i min egen säng. Det blir rätt intensivt borta jämfört med min lugna lunk i ensamheten.

Maja har vekligen kommit in i kompisåldern. I fredags kväll, när jag kom, skulle det vara "party". Först pizza hos grannen uppepå med kompisen Sissel och hennes familj. Sen film med chips och godis hos Maja och Preben tillsammans med samma familj. Och så jag då - vindögd av trötthet....

På lörda´n var Maja iväg till en annan kompis - Irma - och på sönda´n kom Irma till Maja. Och på söndag kväll kom Sissel till Maja. Dom är ju för goa småtjejerna!

Satt och kollade Maja lite vid datorn, när hon spelade nå´t spel på internet. (Ett barnspel...) Hon både skriver och läser flytande. Lite risk att det blir lite långtråkigt i skolan. Men hoppas hennes lärare individanpassar lektionerna - så lilla damen får lite motstånd att ta sig igenom oxå.

Det var en härlig lägenhet dom har flyttat till! En villa byggd 1925 i tre våningar + källare. Maja och Preben på nedre våningen - två rum och kök -men stora rum. Och Preben sov i skrubben - klädkammaren! Det var faktiskt ett perfekt sovrum - mörkt och ombonat! Där tillbringade jag två eftermiddagar - och kunde faktiskt somna där oxå!

Familjen uppepå - Prebens hyresvärd - var väldigt öppna - varma och goa. Känns väldigt bra, att Preben har fått lite back-up och fin kontakt med den familjen. Speciellt med Aino (50 år) - lite av en xtramamma till Preben. Hon var en riktig energispruta och bjöd verkligen på sig själv. Hennes yngsta dotter - jämgammal med Maja - var lite av ett sladdbarn. Vi var och kollade på hennes butik "Konstra" på sönda´n. Där säljer hon keramik, textil och lite smått och gott. Aino är nog själv lite av en konstnär och hennes pappa var det oxå.

Nu har jag några dagar på mig, att smälta Gävlebesöket och ta igen mig. Och sen ladda för nästa utflykt. Till Ankie med familj i Glädjen. Lillflickan min fyller 41 år - egentligen på torsda´n. Åker dit på fredag och måste åka hem på sönda´n, eftersom jag ska ta PK-prov på måndag förmiddag. Men som sagt - först några dagar i stillheten.

Satt vid ett tillfälle och surfade runt på Prebens dator. Sökte på Google på förmaksflimmer och hjärtsvikt. Där fanns det ju jättemycket att läsa!! Eftersom jag inte riktigt litar på läkarna, känns det bra, att ta hem information från andra håll oxå. Och helt klart ska jag beställa tid hos en sjukgymnast, för att få råd om hur jag ska motionera. Och jag MÅSTE gå ner i vikt - jag MÅSTE skärpa upp mig med ätandet. Och jag får väl lov att ta mig en vilostund varje dag.....

Som nu t ex - ska dricka en kopp te och äta några smörgåsar. Efter det blir det sängen igen! 

På väg hem var jag bara tvungen, att stanna lite här och lite där och fånga färgerna, som lyste i höstsolen. Emellanåt kände jag, att jag hade nog behövt titta mer koncentrerat på vägen.... Sååå vackert - bredvid vägen....

Erik - du är för gullig - menar du att jag har tekniska talanger?? Eller skojar du med mig? Jag knappar mig fram vid datorn ett steg i taget. Men undrar titt som tätt - hur gör man egentligen det där?  Eller hur 17 kan man få in en bild bredvid det man har skrivit? O s v.... Skulle behöva en kurs....

Vad kul Medresenärskan att du förknippar Skinnsberg med förälskelse och kärlek!! Det måtte ha varit en bra förlovning, som håller än??  Och visst är det vackert i Skinnsberg? Jag kom hit 1988 - flyttade härifrån 1990 - 1997 för ett äktenskap, som dock inte höll. Så då flyttade jag tillbaka igen. Men jobbade hela tiden kvar i Skbg.

Jag blir så inspirerad av att läsa om andras ungdomsberättelser. Det går inte att komma ifrån, att själv tänka tillbaka.

När jag var 15 år flyttade jag till Kungsör, men min pappa bodde kvar i Köping. Jag gick oxå i läroverket i Köping. Det hände ju allt emellanåt, att jag missade bussen hem till mitt möblerade rum i Kungsör. Och då satte man ju bara upp tummen. Visst hade jag blivit varnad för att lifta, men vaddå - inte händer det mig nå´t... Jag hade pepparburken i fickan och paraplyet i näven.

En gång stannade det en äldre herre och jag satte mig bredvid honom i framsätet. Han såg vänlig och trevlig ut och inte alls "farlig". När vi kommit en bit på väg, började han antyda, att det fanns många småvägar, att köra in på. Att det var mörkt ute, att det var glest mellan bilarna. Han tittade på mig då och då och log inte längre. Han fortsatte hela vägen till Kungsör att tala om, vad han skulle göra med mig. Och jag höll hårt i paraplyet och hjärtat satt i halsgropen ....

Men - han körde mig ända fram till dörren och så sa han "Passa dig noga för att lifta nå´t mer - du vet aldrig, vem som råkar sitta i bilen som stannar. Det kan vara någon som gör allt det där, som jag talade om!". Så sa han, att  han ville skrämma mig, så jag inte liftade mer. Han hade en dotter i min ålder och hon var helt förbjuden att lifta. Jag var rätt spak, när jag klev ur bilen kan man väl säga.

Men jag fortsatte att lifta - minnet var bra, men kort.... Ibland liftade jag till Eskilstuna, ibland till Stockhom. Bara för att kolla runt - ha nå´t att göra. Kanske oxå för att töja på gränserna - söka spänningen - utmana mig själv. En gång blev jag "tafsad" på. Av en gubbe, som jag kände!! Han körde lastbil och brukade köra oss kanotister på tävlingar. Men en gång åkte jag alltså med honom utan mina kompisar. Turligt nog blev det inget mer än tafsande....

Nu vill jag ju bara säga till mina barnbarn - GÖR INTE så som mormor gjorde!! Det är jättefarligt, att lifta idag!! Det var farligt då, men är än farligare idag! Men det tror jag i och för sig, att ni vet och förstår.

Imorr´n åker jag till Gävle. Hoppas alla som eventuellt skulle kunna bli oroliga, läser detta nu!! Imorr´n, fredag åker jag till Preben och Maja i Gävle!! Så ni behöver inte ringa och sätta igång "stora larmet"....