Tänk när våren kommer och värmen går in i kropp och själ..... Humlorna surrar, träden blommar och ljuset är tillbaka..... Längtar.....

Några rader på kvällskvisten...

Anita ringde mig och frågade om jag ville med på en bulgarisk konsert, som spelades i Norberg. Det är så himla bra, när någon ringer och frågar mig direkt. Annars har jag så svårt att få ändan ur vagnen.

Och på ett vis var det en fantastisk konsert! Jäddrar vad dom spelade, och spelade, och spe la de..... Tre tjejer sjöng emellanåt. Man begrep ju inte ett smack förstås, men helt klart var dom väldigt duktiga. Det kunde t o m den här tondöva tanten begripa. Och en kille spelade flöjt så man baxnade. Men - det blev rätt långtråkigt. I mina öron lät det ungefär likadant i mer än en och en halv timme. Och säckpipa, som en av killarna spelade, hör ju inte till mitt favoritinstrument precis. Ganska likställt med dragspel för mig - men det hade dom inget med sig i alla fall. Men som sagt var - dom var väldigt duktiga......

Sedan promenerade vi hem till Anita och drack te och smörgås och snackade om ditten och datten. Hon har ett stort, varmt hjärta min Anita. Som två gamla tanter (som vi ju är!) satt vi där och delgav varandra våra krämpor. Och resonerade om allt från kvinnomisshandel till Guantanamo. Och hur fantastiska våra kroppar är, som fortfarande bär oss genom livet.

Det är rätt dumt det här med att sova på förmiddagarna. Samhället är inrättat så, att man ska gå upp på morron. Allt från läkarbesök till öppettider i affärer.  Och "alla andra" som är vakna på morron. Och nu har det blivit så för mig, att jag "hinner" inte äta det jag ska under dagen. Idag t ex blev det frukost, sen te och smörgås hos Anita och sen lite godis på väg hem..... Och nu är det fullt i magen - så jag kommer inte att äta nå´t mer idag. Men imorgon är en annan dag. Med nya föresatser och fräscha tankar..... 

Den här blomman fotade jag, när jag var hos Anita sist. Det är en krukväxt - fråga mig inte vad den heter - för det har jag ingen aning om. Men vackra blommor hade den! Perfekt i alla detaljer....

Efter gårdagens inlägg gick jag och la mig - och sov - säkert en timme. Somnade sen ca 24 på kvällen och sov till 9-tiden. Läste tidningen och fortsatte sedan att sova till 12.30 Då hade jag en dröm, där jag hade lämnat min hund Tova till grannen och måste gå upp för att hämta henne. Så jag tvingade mig upp ur sängen. Nu har jag ju ingen hund på riktigt. Fast vi har haft en Tova-hund för många år sedan.

Ja hur trött kan man bli..... Efter en dag i Västeås. Denna trötthet finns alltså efter t ex några dagar hos nå´n av ungarna oxå. Även om jag inte gjort något speciellt eller krävande. Får hoppas det blir bättre nu med en sorts medicin mindre..... Kan bara tänka mig hur det skulle vara, om jag åkte utomlands... Skulle bli liggandes på stranden - sovandes... Nästa helg har jag funderingar på att åka och hälsa på Preben och Maja i Gävle. Jag har inte varit där sen Maja fyllde åtta år i mars!!

Idag fanns ett uppslag i Fagerstaposten om Läkarstationen i Skbg. Antar att det var min insändare som gjorde, att dom ville titta närmare på stället. Min insändare fanns fotad, där den satt på personalens anslagstavla. Synd bara att det inte var Ola som läkare, som var med i artikeln. T o m läkaren i Köping berömde Skbg:s Läkarstation - och då speciellt Ola. Risk finns kanske att Ola blir så "berömd" att han får jobb på nå´t ställe närmare sin bostad i Sala. Då får jag gå dit och böna och be, att han stannar här hos oss....

Tog mig iväg och hälsade på Heffa och Herbert idag. Dom har återkommit till Skbg efter att ha tillbringat sommaren i Norrland. Kul att se dom! Och Heffa är lika energisk som vanligt. Fika med hembakt bulle och kolakaka.... Dom hade haft det bra i sommar och Herbert har fyllt 70 år! Tiden går..... (När jag kom hem blev det en vilopaus i sängen igen!!) Ska bli kul att få sällskap med Heffa till några tygaffärer framöver, när hon har Herbert på avlastning. Ska kolla efter nå´t tyg till dynor till Herberts älsklingsfåtölj.

Tack Ruth för dina kommentarer! Du verkar då vara en helyllemänniska med så mycken uppmuntran och värme! Och rätt full i 17 oxå med humor och glimten i ögat! Det är så kul, att läsa din blogg! Tack!

Visst är det vackert med all den röda färgen i vildvinet den här tiden på året..... Men jag klarar då rakt inte att sitta på balkongen och njuta - alldeles för kylslaget för min smak.

Tack för kommentarer Ruth - roligt att du tyckte om kassarna! Och tack till Frida oxå, som brydde sig om att ändå ge mig ett svar! Förstår ju att det är svårt att uttala sig på distans!

Ja så var dagens läkarbesök avklarat. Först en kvinnlig, trevlig läkare som gjorde ultraljudet. Antar att hon var nå´n sorts "praktikant", för sen gick hon och hämtade överläkar´n - han var oxå trevlig. Och han ultraljudade oxå och dom pratade lite sinsemellan.

Jag frågade lite underdånigt "kan det vara mitt klaffläckage eller medicinerna som gör att jag blir svimfärdig då och då?" Han skulle rekommendera medecinmännen i Köping, att jag skulle få ha en EKG-apparat på mig hemma ett dygn, för att kolla upp det. Sen skulle han oxå rekommendera, att jag kallas om tre månader igen för ultraljud. På nå´t vis verkade han bry sig om, att jag var trött och yrslig ibland. Annars verkar läkarna liksom överseende "ja,ja gamla gnälliga tanter är ju som dom är". Eller så är det bara min tolkning?? Vet inte.

När jag låg så, att jag kunde se skärmen, såg jag ju mitt hjärta arbeta - höger och vänster förmak och höger och vänster kammare. Och klaffarna som öppnade och slöt sig. Det är en fantastisk pump jag har! Och den jobbar och jobbar 24 timmar om dygnet år efter år utan någon rast alls och utan nå´t underhåll!! Egentligen är det ju mer konstigt, att det inte blir fler fel på denna livstidsspump!! När jag låg och väntade på att överläkare Thomas skulle komma, låg jag och tittade på min puls på skärmen. Den varierade från 61 till 137 - det tycker jag i alla fall är en ganska stor variation - eller??

Efter pumpkollen åkte jag till Coop Forum på Stenby och handlade. Där finns ju ett lite större urval än här hemma i Skbg. Och så slank det väl med ett och annat, som inte stod på listan..... Potatisgratäng t ex - bara 4,5 % fett!! Krabbklor åkte oxå ner i vagnen - gotti, gotti! Ska dock äta lagomt mycket och ta xtra Furix. Det blev massor av frukt : grapefrukt, apelsiner, äpplen, vindruvor, bananer och nektariner. Och - sen blev det en mjukglass - den sista för året. Hoppas jag. Ska försöka leva på rätt sida igen.... Nej jag ska inte försöka - jag SKA!! Den kvinnliga läkaren frågade hur lång jag är och hur mycket jag väger. "Väger du verkligen så mycket?? Det trodde jag inte..." Som sagt - hon var trevlig.....

Och nu riskerar blyet i mina ögonlock att förblinda mig - rast, vila!!

Så här blev dom - mina miljövänliga "Konsumkassar"! Tur jag har tid till att dona med mitt syende! Lyssnade samtidigt till en jättebra bok "Molnfri bombnatt". Handlade om Andra världskriget ur ett lite ovanligt perspektiv.

Ja Erik jag lovar att säga till nästa gång jag tar paus! Det känns ju ändå bra, att man är saknad. :) Fast det är ju inte så kul, att ni blir oroliga.... Jo det kanske är nå´n sorts bloggarsjuka som drabbar många??? Den här stressen med de egna kraven.....

Idag var jag hos Dr Malmkvist!! (Inte släkt till mig - fast jag hetat Malmquist en gång för mycket länge sen.) Han sa i stort sett, att det inte gick att göra en ablation på mitt flimmer. Chanserna att det skulle lyckas var väldigt, väldigt små. Då skulle jag söka någon världsledande - nå´n Dr ..... i Frankrike t ex , som var väldigt skicklig. Och riskerna med en öppen hjärtoperation begriper jag ju själv....

Jag försökte trycka på om mina problem - tröttheten och yrseln. Och mot slutet av audiensen mätte han blodtrycket på mig. Det låg väldigt lågt igen!!! Så då tyckte han, att jag skulle prova att ta bort en betablockerare - Emconcor. Och sen kolla blodtrycket lite då och då. Hoppas, hoppas att tanten blir piggara av det!! Det kanske är så, att jag behöver ta bort fler mediciner med tiden!?.... De flesta med de här åkommorna har nog högt blodtryck och det har ju jag aldrig haft. Han sa oxå, att det var fullt möjligt, att jag hade haft flimmer långt innan det upptäcktes. Kanske inte lika uttalat - men ändå. Och det kan ha varit det, som gjorde att jag fick mina stroke!! "Men nu äter du ju Waran, så nu är det ingen fara"!! 

Ja det var väl allt.... Jag kan mycket väl flyga och resa utomlands, om jag vill. Bara stödstrumpor på på flyget. "Alla länders läkare känner till det här med flimmer, svikt och Waranbehandling". Jag ska gärna röra mig så mycket jag orkar. Om jag inte orkar längre, så får jag lägga mig en stund, tills det blir bättre..... Det var ingen fara menade han, om jag känner mig svimfärdig. Om jag ville, kunde jag beställa tid hos en sjukgymnast för råd om träning. För övrigt kommer jag att bli kallad och kollad med jämna mellanrum. 

Så jag får väl lov att försöka ut och promenera lite grand. Får väl ta med mig en filt, om det blir så, att jag blir svimfärdig.....:)  "Du måste ta herraväldet över flimret och svikten - det är du som bestämmer - inte sjukdomen" sade farbror doktorn. Och jag behöver inte få någon för tidig död p g a hjärtat. Så jag får väl lov att välja att tro honom..... Kör hårt tanten - flåsa på bara!! Kan se framför mig hur jag brer ut en filt på rullbandet på en flygplats nå´nstans!! "Excuse me - I have to rest - just now".....

Det var det om detta. Imorr´n ska jag till sjukan i Västerås för att göra ultraljud på hjärtat. Klockan 10.30 ska jag vara där + en kvart tidigare stod det i kallelsen. Så det blir till att gå upp i ottan!! Det går rätt snabbt för mig att få frikort......