Björken har nu kommit på plats!! Annsan och Harry (+Annsans mamma) var hit i söndax och fixaxde och donade, medan tanten virrade runt som en äggsjuk höna. "Lämna nu över detta till Harry - jag lovar dig, att han fixar det här!" sade Annsan, som känner lössen på gången...   

Och visst reste sig björken   Och där står den nu och strålar mot tanten, som strålar tillbaka!! Ååå vad jag är nöjd!! Tack snälla Harry och Annsan!! På fotot längst till höger har stenansiktet Putin fått sin plats på den biten av björken, som Harry sågade av

Och inte nog med det - Harry fixade så balkonglådorna kunde flytta upp ett trappsteg!! Helt enligt mina önskemål!! Till på köpet köpte mammsan en tavla av mig!! Och jag (Coop) hade fixat en liten smörgåstårta och rabarberpaj (Albinssons) med vanliljsås.... Tänk vad skönt det är med vänner, som kan ordna tillet åt tanten, när hon inte kan själv   

Sen är det de två hängbjörkarna, som står här inne på gården. Dom är helt fantastiska - stooora och härliga - det är rena dansgolvet inunder, när man går in i "kojan". Så myysigt!! Det vore roligt, att vara barn och få leka där!! Talade med en granne, som hade lekt där som barn!!

På den vänstra bilden syns min elstolpe vid min parkeringsplats...

Dessa foton är tagna inne i "kojan". Det ser inte så tätt ut som i verkligheten - antar att kameran fångar upp allt ljus den kan....

En dag var jag till Björsbo trädgård och hittade en vindruvs planta!! Jag är nog inte riktigt klok, men det var garanti på den och dessutom rea. Så jag tyckte det var värt ett försök i alla fall. Kul om den tar sig.... Den var härdig, sa dom.... Sen är det den där krukan, som jag hade inbäddad i figolitchips i vinter. Min tanke var, att först skulle små gula krokusar komma upp i mitten av krukan. Och sen utanför dom skulle Scillan lysa upp. Och senare en sorts små lökar med vita blommor. Av krokusarna blev intet och inte heller Scillan behagade dyka upp. Inte några vita blommor heller - utan rosa!!  Ja ja - bra försök tanten!!

I de tre balkonglådorna har jag petat ner vit hänglobelia, röd hängpetunia och lite hängande penningblad. Och jösses vad dom växer!! Men det var ju meningen förstås    Så har jag gjort ett prov med att klä in hängamplarna med mossa, sen plast (medhål i) och så lite smått o gott - några husarknappar, en snöflinga och några av dom där gula som luktar illa (kommer inte ihåg namnet just nu)....

Och den här Blomman för dagen (som inte heter det) får klänga bäst den kan på det vackra, gamla hjulet. Ibland är blommorna vita, ibland blåa och ibland randiga!

Jaa jag är såå nöjd med mitt lilla sommarrum!! Tänk vad bra, att dom lät bygga ut balkongerna!!

Första fotot här är taget till vänster och det andra till höger. Så är där lite space emellan....

Idag har jag haft en riktig tröttdag. Men det har sin förklaring, då jag var till Västerås igår. Jag hade nämligen tid hos optikern för synkontroll. En riktigt trevlig optiker, som pratade och berättade vad hon gjorde. Och hon kom fram till, att mina ögon hade förändrats en hel del sen jag tog mina nuvarande glasögon i besittning!! "Inte alls konstigt att du har huvudvärk" Så klämde hon ur sig "KÖR du bil" med ett lite överdrivet tonfall.... Mina ögon är inte alls synkroniserade med varandra - jag ser helt enkelt dubbelt och ögonen försöker att anpassa sig till detta. Hon trodde det var en rest från min sista stroke!! Jag kan ju så här efteråt undra varför man inte gjorde nå´n uppföljning av min syn då. För ett bra tag efter såg jag ju verkligen dubbelt, så det var otäckt....

Så frågade hon om jag satt ofta vid datorn. Och jag förklarade, att sedan jag slutade röka, brukar jag liksom "belöna" mig med en stund framför skärmen, efter jag har uträttat något. "Vad duktigt att du slutat röka, hur kom det sig?" Jo jag fick ju lungemboli efter en tarmvredsoperation, så jag var tvungen. "Men har alla sjukdomar fastnat på dig?" Kanske trodde hon att tanten överdrev.... ? Så jag berättade inget mer om min sjukhistoria....

I alla fall blev det vanliga progressiva glasögon, progressiva solglasögon, läsglasögon och skärmglasögon!!! Lika bra att dra till med alltihopa   Och hon trodde, att jag skulle bli mindre trött med de nya brillorna!! Tycker det låter för bra för att vara sant!!! Det vore ju fantastiskt!! Och om så huvudvärken försvinner oxå!!   Då är ju varendra krona av de 4 785 kr, som jag betalade, värd sitt pris! Om ca 14 dagar skulle dom ringa, när ögonen var klara.... Specsavers heter företaget - Stora gatan 20 i Västerås...

Jag väntar och väntar på, att min energi och lust ska börja visa sig igen. Och jag försöker verkligen tänka positiva tankar. Varje morgon när jag vaknar, försöker jag frammana något jag vill göra den kommande dagen. Jag försöker tvinga mig, att göra saker - för då kanske lusten poppar upp av sig själv. Men neeej.... Tankar far genom skallen - varför ska jag gå upp ur sängen - jag kan lika gärna ligga där, somna om så långt det går.

Just nu går livet ut på att sova och äta... Och vänta på det stora avslutet - och hoppas det går fort..... Det låter ju väldigt drastiskt, nu när jag skriver det och OBS!! jag har verkligen ingen som helst avsikt, att avsluta livet för egen hand. Men känslan finns där - den stora meningslösheten....

Som sagt var - jag har försökt att sy. Men det blev inget tesultat jag kan hurra för precis....

Den blå löparen ser väl skaplig ut - på långt håll och svaga ögon. Men tittar man lite noggrannare är den sned och vind - ser ut att vara gjort av nå´n som aldrig har sett en symaskin förr. Och ändå har jag ägnat många timmar åt att sprätta och sy om....

Vetekuddarna sydde jag utan entusiasm - sydde egentligen för att använda upp lite av säcken med vete, som jag har ståendes. Sååå kul - not. Som ungarna skriver....

När jag var i Fagersta en dag, tog jag mig i hampan och gick in och beställde tid för en tatuering. Jag har ju tänkt länge, länge - men inte fått ändan ur.... Men så för 14 dagar sen, fick jag min lilla Blåvinge tatuerad uppåt vänster nyckelben!! Hon (som hette Camilla) tryckte först dit konturerna med nå´t sorts kalkerpappar. Så fick jag säga vad jag tyckte. Och jag tyckte att den skulle vara lite mindre och lite uppåt/inåt. Camilla ändrade och jag fick lägga mig ner igen.

Jag förberedde mig på, att det är nu det kommer att göra ONT!! Och visst stacks det lite, när hon fyllde i konturerna. Men det var helt uthärdligt - inget att tala om. När hon sen målade färgerna, hade jag kunnat somna. Jag frågade om jag var den äldsta hon hade tatuerat?? Neeej då - den äldsta hade varit 82 år!! Och medelåldern sa hon låg på drygt 40 år!! Sen har jag tvättat min fjäril varje morron och kväll i 14 dagar. Och smort på en salva varje gång. Men nu ska jag kunna lämna henne ifred i fortsättningen.

För att jag inte ska stirra mig blind på mitt downhumör, ska jag väl fortsätta skriva om lite positiva saker.... T ex tog jag mig i nackskinnet och begav mig på en liten tur ut i skogen en dag, när solen faktiskt sken!! 

Och visst KAN det faktiskt vara vackert ute - även om det är november!! Den sista bilden är på Herrgårdsängen - där det brukar vara körstämma i juni. 

Jag tog oxå mossa med mig till balkongen och var även ner till Lotta o Lasse och plockade en kasse med kvistar, som har barr och är vintergröna - minns inte vad dom heter. Sen pysslade jag lite på balkongen tills mina fingrar nästan var stelfrusna....

En dag tog jag mig faktiskt iväg till Västerås!! Lilla Milou fyller faktsikt ETT ÅR imorrn!!! Jag åkte till Erikslund, även om jag egentligen inte gillar detta köp"paradis". Fördelen är ju, att många affärer finns samlade - jag måste inte gå såå mycket. Var in en sväng på Clas Olsson och där hittade jag "blockljus", som är batteridrivna och man kan ställa in dom på timer. Så tänds dom i fyra timmar, slocknar - och efter 18 timmar tänds dom igen!! Suveränt bra!! Så nu brinner ljusen på min balkong varje kväll!! 79:- styck kostade dom....

För att fylla på med positivitet - igår ringde Johanna (litet glädjeskutt!!) och Tuija kom och hälsade på en dag och några dagar efter kom Solveig och Heffa - nästan samtidigt!! DET är kul, när någon tittar in o tar en fika helt oförberett. Och Annsan ringde en lördag o frågade om vi kunde ses på fiket en stund. Harry har satt igång och planerat en marknadsdag på torget i Skbg den 8 december! Och jag har fått erbjudande om, att lägga dit mina "överblivna" alster på hans bord!! Dessutom behöver jag inte stå där, om jag inte  vill eller orkar. Han tar hand om försäljningen!! Så jag ska ha stor REA på så´na saker jag har kvar!!

Så är det nu drygt 4 (fyra) !!! år sen jag var inlagd på sjukhus!! DET är inte illa pinkat, för att vara jag!! Jag åkte ju in och ut från sjukhusen som en jo-jo tidigare. Tarmvred efter tarmvred, förmaksflimmer och hjärtsvikt, som trasslade i ett kör. Sista gången jag åkte ambulans var alltså var alltså den 23 oktober 2008!! Men då slog jag på stort - blev buren!!! nerför alla trappor på Klockarberget, sen blåljus och sirener på till Västerås!! Fy Fabian vad ONT jag hade!! Dessutom hade dom inget Ketogan i ambulansen - bara morfin och det tål jag ju inte. Huvva!! Men jag var hemma efter en dryg vecka haltande och med rullator plus att jag fick Diklofenak i flera veckor (som läkarna nu säger, att jag absolut inte får äta, när jag äter Waran). Dom påstod, att jag hade muskelfästes- och senfästes inflammation i höger höft. Hur nu detta kunde göra så förbenat ont??   

Nu har väl tanten blivit knäpp - bloggar två dar på raken!!! Jag har ju ingen lust, att sätta igång och sy så här nära utställningen. Och inte lust att sätta igång nå´t annat projekt heller. Sysslolös helt enkelt ;-) Även om det naturligvis finns saker att göra....

Javisst är hösten vacker - det ska jag inte förneka.... Och det var en strålande vacker höstdag, när jag träffade min stora kärlek - Henry. Fast då kallades han för Atte - han heter Atterdag i andranamn - liksom både Preben och Prebens farfar gör och gjorde.

Hur som helst hade vi följt med Kalle Ty i hans ruffade motorbåt till Strömsholm. Och jag kommer ihåg känslan, när Henry och jag gick hand i hand och sparkade på löven i parken. Jag befann mig nog mer eller mindre i sjunde himlen - ett stort lyckorus inom mig.    Tänk att det verkade, som om han tyckte om mig!!!! Han höll t o m min hand - senare kramade han om mig!! Det kändes nästan för bra, för att vara sant!! Jag var 16 år, han var tre år äldre och väldigt eftertrakdad - kallad tjejtjusare på den tiden ;-)

Då bodde jag i ett möblerat rum i Kungsör. Och dit kom han då och då, när andan föll på. Men det var helt och hållet han som dikterade, när vi skulle träffas. Jag vågade knappt gå ut, om det var möjligt, att han skulle komma. Hela mitt liv kretsade kring Atte - jag var som besatt. Jag tog mig in i hans familj i hopp om att få "höra till" där. Attes pappa hade nyss dött och jag ville inget hellre än trösta i Attes sorg. Jag blev vän med hans yngre syskon - tyckte mycket om hans lillebror.... 

Ja det här var inte tanken, att jag skulle skriva om. Tänk att minnet om höstlöv fick mig att fara iväg i minnena om ungdomens dar ;-) Det tog sen flera, flera år, innan vi sen blev ett par på riktigt. Han förlovade sig med en annan, hon gjorde slut o han gick sen på sjön. Och jag fick två underbara flickor och ett sprucket äktenskap, innan vi träffades igen. Vi flyttade då ihop i Västerås, utbildade oss, gifte oss och fick barn - Preben - vårt kärleksbarn   

Nu till höstbilderna de vackra....

Så har det ju förändrats lite på balkongen. Älvlandskapet är undanplockat - där "växer" stenar nu istället. Bl a stenansiktet Putin ;-)

Och ljungen har fått sätta sig i stolen ;-) Men balkonglådorna med Husarknappar och Lobelian på fönsterblecken har ännu så länge fått vara kvar. Tyvärr blir det ingen riktigt fart på det röda i mitt vildvin - även om lite har kommit. Tycker det är dåligt med rött på träden över huvud taget i år.... 

Nu matdax.... 

I onsdax kom så en härlig solskensdag!! Och jag packade ryggan och åkte till sjön!! Något förvånad blev jag, när jag kom nerför stigen.  Min speciella grop med gräs, där jag brukar parkera, var helt översvämmad!!! Såå högt vattenstånd!!

Klickbilder:

T o m grästuvan som växte en bit upp på land, hade drunknat ner i vattnet!! Men jag makade ihop mig, på en någolunda torr plats och låg sen och gottade mig i den varma, sköna solen!!  Så kollade jag på himlen en stund - tänk så vacker och föränderlig den kan vara!

När jag avverkat dagen och kom till bilen för hemfärd, stod där en kasse med blommor och ett paket!! Från Annsan!! Ja - det var ju min födelsedag.... Och när jag kom hem hade Lotta parkerat ett paket, två Trisslotter, en liter jordgubbar och en underbar ros på köksbordet!! Så synd - på sätt och vis - att det var en vackerdag, så jag inte var hemma....

Så måste väl vedträna från Annsan och Harry förklaras lite ;-) Det följde en lapp med, där det stod, att jag fick välja - asp eller björk.... Hemma hos Annsan har dom nämligen en björk i sovrummet - från golv till tak, med några små  pinnar, som sticker ut från björken. Och där kan man alltså hänga upp t ex sina kläder. Det där tyckte jag var jättehäftigt. Och när jag så fick min nya, stora balkong, så skojade jag med henne, att dom kunde få hugga en björk åt mig!! Och nu kommer den alltså så småningom!! Hur 17 dom nu ska kunna få hit den och upp på balkongen med den...? Men när det gäller dom, så är ingenting omöjligt!! Så till nästa sommar, kan jag hänga någr blomster i balkongträdet!!

        Så den vackra rosen från Lotta och en jättesöt vit liten ljuslykta!! Men sorry - tyvärr blev det ingen vinst på lotterna. Men gubbarna gick hem hos tanten minsann!!

Sen kunde jag ju inte låta bli att plocka en sommarbukett med mig hem!! Och nå´n stilig växt, som jag tror är björnloka...

När jag ändå var där nere på balkonggolvet och fotade, halkade några interiörbilder från mitt naturrum med ;-)

Idag, när jag var på väg ner till sjön, såg jag de här konstiga, gula "grejerna"!! Har ingen aning om, vad det är. Men det måste väl vara nå´n sorts liten svamp, som har fått fäste i blötan. Det är ju inte nå´t stort - man ser ju på grankotten hur smått det är. Men lyste vackert gult invid stigen....

Och idag hade jag stämt träff med Gunilla vid sjön - "antingen det var sol eller mulet". Det finns mycket att prata om, när man är på någolunda samma nivå..... Och det var ju lite solstunder då och då och rätt så varmt. Gunilla hade med sig en rolig hemodlad gurka, som jag fick!! Jättegod - verkligen skillnad från de "fabriks"odlade! Men den är ju inte EU-anpassad, så egentligen är den nog förbjuden ;-)

Och Missy var med förstås och fick simma efter bollen, som matte kastade, gång på gång. Så tog hon sig en lite paus då och då och fundrade över livet kanhända...

Helt plötsligt har vädergubbsen kommit på, att imorr´n ska solen skina nå´t alldeles väldigt!! När jag tittade igår, så skulle det vara mulet på lörda´n och sol på söndag istället. Och det hade väl passat bra, för då kommer båda mina döttrar med familjer hit!! Ska bli rentut skitkul, att träffa dom på hemmaplan!! Men väderprognoserna kan man inte planera efter i alla fall. Då kan man lika bra kasta tärning. Jag förstår inte, att det kan vara så himla svårt, att förutspå hur vädret kommer att bli..... Dom har väl en gedigen utbildning de där meterologerna och sateliter och data i massor. Och om det nu är så svårt, att gissa rätt, så kan dom väl lika bra dra ner på alla spåmän och göra en liten "besparing"..... Säger gnälltanten...

Men imorr´n blir det nog sjön igen för tanten ändå....              

Idag blir det måånga foton!! Det går helt enkelt inte, att låta bli!! Jag hade besök av min son, svärdotter och yngsta barnbarnet Milou i förrgår!! Och Milou är det enda barnbarn för närvarande, som tycker att det är okej att bli fotograferad ;-) Och dessutom är hon lättfotad, om man säger så - lätt att fota alltså....

Ganska snart åkte vi ner till Karmansbo Herrgård för att få i oss lite käk. Och lilla damen var go och gla hela tiden. Hon verkar sällsynt tillfreds med livet, är söööt, lätthanterlig och jag hörde inte ett enda gnäll på hela tiden!! Men det är klart - hon fick ju maximal uppmärksamhet!!

Vi åt gott och lilla fröken fick smulorna från den rikes bord .... brödbitar, potatisbitar och några gurkskivor ;-) Så provade hon oxå hur det var, att ha burka på sig, men den åkte snart bort....

Så åkte vi på ren impuls in till Galleri Astley, där "Skinner Mountain Boys" råkade ha ett uppträdande på perrongen. Lite hög musik för små öron, så mamma Linnea höll för öronen på lillan. Av minspelet att döma gillade hon det inget vidare, men protesterade - neej då....

Svagt rödhårig är hon lilla Millan - hoppas det mörknar lite, så hon får Majas vackra hår sen. Tänk nog är det konstigt - hon är mitt sjätte barnbarn, men ändå känner jag lika mycket för henne, som jag har gjort för alla de andra! Att allt "tycka om" bara får plats!!! Och på en gång "kände jag igen" henne liksom - hon rusade rakt in i hjärtat på mig. Nog blir man allt lite larvig som farmor/mormor ;-) Eller vad säger ni Lotta, Eira, Neta?? Ja föräldrarna till underverket hann jag nog inte riktigt med - det var liksom Milou, som var huvudpersonen.... Hoppas jag får se även henne växa upp....

Föräldrarna hade med sig två BLÅ balkongväxer till födelsedagstanten minsann!! Riktigt vackra ena i blåa krukor oxå ;-)  De blå klockorna var förunderligt vackra, när man tittade närmare på dom!! Och nu är det allt fullt med blommor i min lilla "trädgård" - det får bara inte plats med mer nu, tror jag. Härligt är det - synd bara att inte solen skiner mera.... Men när Preben. Linnea och Milou var här, så kunde vi i alla fall fika ute :-)

Så har jag sen sist sytt färdig en liten tavla, med både "genomskinliga" och silverfärgade cirklar. Att hängas i ett fönster....

Imorse vaknade jag redan 5.30 Läste tidningen och sen la jag mig tillrätta och sov igen. Och vaknade vid 10-tiden med ångest och huvudvärk!! Jag hade en riktigt läskig mardröm :-( Min bil hade blivit stulen, så jag tog mig iväg till bibblan med cykel. Och när jag skulle åka hem igen, var även cykeln stulen.

När jag kom hem, såg jag att en lägenhet på mellanvåningen var helt urblåst!!. Lotta var med mig in och hela huset svajade fram och tillbaka!! Jag förstod, att hela huset skulle rasa ihop. Men jag var jättrstressad, eftersom jag måste få tag i min telefon och min kamera. Och Lotta hade inte tid att hjälpa mig leta. Och jag insåg, att jag måste ha tagi i en bil, som jag kunde lasta grejer i. Så rasade huset, men vi gjorde oss inte illa.

Däremot var jag tvungen, att försöka ta mig upp för en delvis raserad trappa, för att komma till min lägenhet, Allt var en enda röra - jag hittade en bit av min dator och tänkte - om jag hittar minneskortet, så kanske man kan återskapa mina foton. Jag letade än här än där - hittade en del saker, som var mina. Men jag kunde ju inte får dom med mig - hade ingen kartong, att packa i och ingen bil. Och jag förstod oxå, att vi skulle bli utkörda därifrån, så snart myndigheterna anlände. Jag måste även försöka ringa ungarna och tala om, att jag var oskadd. Jag insåg ju, att det skulle vara huvudnyhet både på radio och TV.

Jag har ingen aning om, vad denna dröm handlade om. Men som "vanligt" i mina drömmar, försvinner min bil och telefon - mina främsta tryggheter...?? Men drömmen var såå dramatisk - hela tiden ?? Usch.... Kanske kommer jag på så småningom vad drömmen vill säga mig....         

Så är det helt plötsligt juli!!! Och jag väntar fortfarande på den riktiga sommaren. Visst har en och annan dag passerat med värmande sol emellanåt. Och idag har det t ex varit riktigt varmt. Men inte har det där högtrycket kommit ännu, då man VET att idag blir det sjön.... Men, men jag sitter ju inte i sjön !! precis och vädret kan jag inte påverka - sinnesrobönen....

Länge gick jag och gjorde ingenting - vankade av och an, spelade spel på datorn och var allmänt tråkig. Men så ringde helt plötsligt Isabelle från bibblan och vi bokade vernissage till den 16 oktober!!! Det passar ju alldeles utmärkt -  proppen gick ur och tanten började sy!! Tänk om det sen kommer en dundersommar framöver - då blir ju tiden knapp - att hinna med både sol och sömnad!! Den här gången ska jag BARA ha tavlor med, tänkte jag. Visserligen har jag ju redan flera tavlor färdiga, men det är stora, härliga väggar på bibblan - det får plats mååånga!! Den här är alldeles nysydd:

Jag tror den rätt och slätt heter "Somrigt" eller kanske "Somliga, soliga, somriga dagar". Det verkar som om mina tavlor blir större och större - den här är drygt 60 x 60 cm.

Sen fick jag i uppdrag av Anita, att sy insyns- och blomskydd till ett fönster. Inget bråttom alls, sa hon. Men jag måste ju göra färdigt, så jag kan sy fler tavlor sen ;-) Var Till Fagersta och inhandlade lister - som jag t o m fick tillsågade enligt måtten jag hade. Sen fick jag rådet, att borra först med en tunn borr, innan jag skruvade ihop listerna. Och jag mätte och mätte, för att få båda solskydden lika stora. Borrade och skruvade ihop. Upptäckte att skruvarna jag skruvat i, var för korta. Skruvade bort dem igen och tog sen lite längre skruvar. Efter mycket om och men hade jag två fyrkanter, där listerna korsade varandra i hörnen. Sen måla vita, slipa och måla en gång till.

Jag höll till ute på balkongen. Och jag kröp omkring på knä - aj, aj, aj. Och jag lärde mig en sak - man ska ha en tumstock, när man snickrar!! Måttbandet är förrädiskt, eftersom det kan röra sig lite här och lite där. Och då blir det FEL - vilket det blev emellanåt :-( Jag ÄR ingen snickare och kommer aldrig att bli....

Sen var det dax att sy. Och eftersom fyrkantlisterna inte var alldeles lika ;-) fick jag lov att mäta och mäta. Men det var ju lättare med tyg i alla fall...

På en gång, när Anita frågade mig, såg jag ju en blå himmel med flygande fåglar. Så det blev ett ombyte oxå. De vita var ju ett tyg som hon själv hade...

Så är det bara leveransen kvar då.....

Härom dagen var jag ut till Överskottslagret och kunde inte låta bli att köpa några fler plantor. Jag hade ju två krukor kvar, som gapade tomma ;-) och det går ju inte an.... Jag passade oxå på, att plocka en sommarbukett med vilda blommor - det hör ju liksom till emellanåt....

Senare märkte jag, att jag hade fått blåmärken på insidan av fingrarna!! Av att plocka blommorna!! Och jag hade blåmärken på knäna efter mitt jobb på balkongen!! Antagligen har jag ätit "för mycket" jordgubbar, som gör att Waranet påverkas - och jag får ännu tunnare blod. Mitt blod är nog 17 inte tjockare än vatten ;-)

Och nu har allt blomstrena på balkongen tagit sig!! De gula Million bells, som jag tyckte försvann bland Snöflingan, har nu piggat på sig och tagit för sig av utrymmet!! Nu ser det ut precis, som jag hade tänkt mig från början! Det väääller ;-)

Och min stol har oxå växt till sig...

....liksom mina amplar

Det var riktigt BRA, att balkongen blev utbyggd!! Den är som ett rum till nu. Eller som en liten trädgård - i alldeles lagom storlek. Vattna får jag ju göra förstås, men jag slipper klippa gräs :-)

Över huvud taget tycker jag nu igen, att livet är rätt behagligt. Jag har helt slutat läsa Försvarsmaktens hemsida, eftersom dottersonen är hemma igen. Och ångesten har släppt guskelov. Men konstigt var det, att jag inte kunde sova i Bennarby, när jag var där sist. Jag har ju sovit som en stock där tidigare och hade den förväntningen nu oxå. Men icke sa Nicke. Tänk om jag ändå inte vore så beroende av min sömn!! Denna gången tog det två dygn, innan jag var någolunda människa igen.....

Fortfarande njuuter jag verkligen av all vackerhet, som finns ute!! Allt det slösande gröna och alla blommor som växer!! Det är en härligt tid och jag önskar den kunde vara för evigt. Vinter är för mig bara kyla och elände - frysa, frysa och frysa. Jag är född på fel ställe i världen och ändå var det väl tur, att vi flyttade från Vilhelmina. Det är ändå något bättre ju längre söderut man kommer.

Men nog är vi förskonade i Sverige från annat elände i världen - krig, diktatorer, svält, jordbävningar, tsunamis m m. Det kan man vara tacksam över, att vi slipper. Även om man inte kan springa omkring och vara tacksam hela tiden, så är det väl värt en tanke då och då. Men hela tiden strävar väl människan efter att får det bättre och bättre. Fast med nuvarande regering i Sverige blir det inte bättre. De håller ju på att rasera hela välfärden. Den välfärd som har byggts upp under mycken slit och vånda. Där de svagaste i samhället kunde få hjälp. Nu är det de starkaste, som kan ta för sig av godsakerna och leva högt. När dom blir sjuka, kan dom köpa sig till den vård, som andra inte får. Likaså när de blir gamla - då kan dom köpa sig till hjälp.....

Nej nu ska jag inte vara så´n - det blir säkert någon liten ändring i nästa val. För övrigt är det bara att tänka på Sinnesrobönen..... Och i stort är i alla fall JAG nöjd med livet - även om jag inte har några miljoner.                  

I lördax var Lotta hit - jag hade bett henne om hjälp med att sätta upp balkonglådorna. Hon hade maffiga räkmackor med sig, som vi började med att festa på - mums! Tyvärr kom jag inte ihåg kameran, förrän dom redan var uppätna.... Men sen fortsatte vi med jordgubbar med grädde - vaddå Viktväktarna ;-) I och för sig har det blivit rätt mycket undantag från dieten på sista tiden. Så jag har gått upp lite då och då - men sen ner igen. Så jag får väl vara nöjd med att stå på + - 0....

Sen gjorde vi väl av med en och annan kalori, innan balkonglådorna till slut var på plats. Det är så, att vi inte får ha våra balkonglådor utanpå balkongen längre - en försäkringsfråga.... Och jag har köpt blommor, nya balkonglådor - och fler blommor... Sen funderade jag och funderade - och kom fram till, att lådorna ska stå på fönsterbrädorna istället!! Då är dom inte i vägen liksom, men finns ändå där. Jag la pannan i djupa veck igen, provade med olika krokar och band och försökte få dom på plats. Icke sa Nicke....

Så tänkte jag igen och kom fram till, att om jag tog bort alla krukväxter från fönsterbrädorna inomhus, öppnade fönsterna och knöt fast ett band i två fästen på insidan - kanske skulle det gå. Och Lotta och jag slet - innan vi med ännu ett band, som höll bandet på plats och en träbit under blomlådan, så den inte lutade allt för mycket - så gick det!!!

Jaaa - stahackars Lotta var alldeles svettig och slut efter den pärsen - och jag oxå ;-) Tack Lotta för det jobbet!! Jag är såå nöjd och bara väntar nu på, att Husarknapparna och den blå hänglobelian ska börja "välla"....

Jag är förresten nöjd över huvud taget med min balkong! Det få ju onekligen plats med rätt mycket - men alldeles lagom - i min lilla "trädgård" numera :-)

Stolen blev ju till slut vit i alla fall - med lite avskavt här och där - så den inte skulle se ny ut ;-) Och i den växer blå hängpetunia och Snöflinga, som jag inte har haft tidigare. Den hör till den "vällande" sorten och man behöver inte knipsa av vissna blommor. I ställningen med tre krukor har jag satt gul småblommig hängpetunia + Snöflinga. Tyvärr ser Snöflingan ut, att ta överhanden. Sen har jag "tjuvat" vildvinskvistar från kommunhuset, som jag satt i den blå krukan. Hoppas den vill växa sig stor och kraftig uppför spaljen.... Sen blev det ju en vas med lupiner oxå härom dagen ;-) - fast dom lär ju trilla av pinn rätt snart. Så har jag oxå två hängamplar med blå hängpetunior i....  

Slut på månad nummer 3.... Våren har varit här och vänt. Snö på gräsmattan i morse, men guskelov är den borta igen! När våren var varm och skön tog jag mig iväg ut och plockade påskris, vildvinskvistar och lite annat ris. Idag blir det många foton - jag ligger ju efter i dokumentationen ;-)

Bredvid kyrkan hade dom fällt några stora träd och kameran kom fram så klart! Så vackra sågytor på träden! Och "annat ris" (som jag skrev förut) tog jag från detta träd och satte i en vas på balkongen. Men vad det är för sorts träd, vet jag inte - orginellt ris i alla fall. Det var som små kottar, som nu har öppnat sig och det ser ut som frömjöl - blommor??

Isen på Övre Vättern hade inte riktigt släppt ännu. Så hittade jag vackra små parasitsvampar - en hel familj - på ett gammalt omkullvräkt träd vid stranden....

När det ännu var varmt, fixade jag till lite på min nya stora balkong! Det fick bli en ny liten sittgrupp och t o m några penseér. Men det ser lite fjuttigt ut, när balkongen är så stor. Men nöjd är jag ändå! Fler blommor kommer nog framöver.... Och här satt jag och kommer att sitta, när den goa vämen är kommen.... De flygande fåglarna har oxå återfått sin plats på den vita väggen....

Förra helgen kom Annsan och Harry och hämtade mig till storloppisen i Folkets park här i Skbg. Många grejer fanns det minsann!! Och jag fann så klart några grejer, som jag inte visste att jag behövde ;-) Men det bästa var nog att sitta i solen och prata och inta te och smörgås! Och fota lite så klart!!

Canadagässen låg tydligen redan på ägg - tror jag i alla fall.... Himlen var så blå så blå - liksom Övre Vättern. Och utflykten höjde mitt humör med flera grader :-) Det är så skönt, när någon tar tag i mig och "motar" ut mig från mitt bo. Det finns så mycket fint i livet, att vara glad och tacksam för! Även om det kan kännas mörkt ibland. Livet går ju faktiskt inte i repris, så det gäller att försöka använda varje dag till nå´t vettigt...

Och en del har jag ju sytt sen sist. Den första är faktiskt från en tavla, som jag fotade nå´n gång nå´nstans. Jag skrev ut den i A4 format och hade den som förebild, när jag sydde den i symaskinsbroderi på fri hand. Storlek 30 x 35 cm. Lite ändringar gjorde jag ju här och där. Tycker den blev någolunda i alla fall. Men inte är jag ju nå´n Malin Lager precis. Och naturen är ju faktiskt vackrast på foto, om man nu ska ge sig på att avbilda den....

När jag en dag satt och kollade efer ett lämpligt vykort i min låda, hittade jag bl a vykorten av tre Vietnamesiska flickor. Jag vet, att jag har köpt dom en gång med tanke på en eventuell kommande tavla. Och idag sydde jag den andra av två färdig! Jag satte lotusblommor i händerna på dom och har försökt få till propotionerna. Men nog hade det underlättat, om jag hade lärt mig krokiteckning!! Fast ändå är jag nöjd med resultatet!! I alla fall med den tavlan där dom går.... Tavlorna är 32 x 37 cm stora och är även dom sydda helt på min symaskin.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen : vilken tur att jag har mitt sömnadsintresse!! Vad skulle jag annars använda dagarna till.... Jag är ju inte särskilt social av mig, så jag skulle inte ha mycket ut av att gå i stugorna och "dricka kaffe" ;-) Och inte är jag nå´n föreningsmänniska direkt. Glömmer aldrig när jag hade bestämt mig för, att gå en fotokurs på folkhögskolan. Jag klarade med nöd och näppe en och en halv dag (av 5 dagar). Sen fick jag lov att bryta - jag hade en så´n ångest, att jag höll på att alldeles gå sönder. Ovanpå det fick jag dundermigrän. Det blev nå´t som liknade krav och det pallade jag inte för. Även fast jag verkligen VILLE gå den där kursen.... Och hade betalat den....