Jag väntar och väntar på, att min energi och lust ska börja visa sig igen. Och jag försöker verkligen tänka positiva tankar. Varje morgon när jag vaknar, försöker jag frammana något jag vill göra den kommande dagen. Jag försöker tvinga mig, att göra saker - för då kanske lusten poppar upp av sig själv. Men neeej.... Tankar far genom skallen - varför ska jag gå upp ur sängen - jag kan lika gärna ligga där, somna om så långt det går.

Just nu går livet ut på att sova och äta... Och vänta på det stora avslutet - och hoppas det går fort..... Det låter ju väldigt drastiskt, nu när jag skriver det och OBS!! jag har verkligen ingen som helst avsikt, att avsluta livet för egen hand. Men känslan finns där - den stora meningslösheten....

Som sagt var - jag har försökt att sy. Men det blev inget tesultat jag kan hurra för precis....

Den blå löparen ser väl skaplig ut - på långt håll och svaga ögon. Men tittar man lite noggrannare är den sned och vind - ser ut att vara gjort av nå´n som aldrig har sett en symaskin förr. Och ändå har jag ägnat många timmar åt att sprätta och sy om....

Vetekuddarna sydde jag utan entusiasm - sydde egentligen för att använda upp lite av säcken med vete, som jag har ståendes. Sååå kul - not. Som ungarna skriver....

När jag var i Fagersta en dag, tog jag mig i hampan och gick in och beställde tid för en tatuering. Jag har ju tänkt länge, länge - men inte fått ändan ur.... Men så för 14 dagar sen, fick jag min lilla Blåvinge tatuerad uppåt vänster nyckelben!! Hon (som hette Camilla) tryckte först dit konturerna med nå´t sorts kalkerpappar. Så fick jag säga vad jag tyckte. Och jag tyckte att den skulle vara lite mindre och lite uppåt/inåt. Camilla ändrade och jag fick lägga mig ner igen.

Jag förberedde mig på, att det är nu det kommer att göra ONT!! Och visst stacks det lite, när hon fyllde i konturerna. Men det var helt uthärdligt - inget att tala om. När hon sen målade färgerna, hade jag kunnat somna. Jag frågade om jag var den äldsta hon hade tatuerat?? Neeej då - den äldsta hade varit 82 år!! Och medelåldern sa hon låg på drygt 40 år!! Sen har jag tvättat min fjäril varje morron och kväll i 14 dagar. Och smort på en salva varje gång. Men nu ska jag kunna lämna henne ifred i fortsättningen.

För att jag inte ska stirra mig blind på mitt downhumör, ska jag väl fortsätta skriva om lite positiva saker.... T ex tog jag mig i nackskinnet och begav mig på en liten tur ut i skogen en dag, när solen faktiskt sken!! 

Och visst KAN det faktiskt vara vackert ute - även om det är november!! Den sista bilden är på Herrgårdsängen - där det brukar vara körstämma i juni. 

Jag tog oxå mossa med mig till balkongen och var även ner till Lotta o Lasse och plockade en kasse med kvistar, som har barr och är vintergröna - minns inte vad dom heter. Sen pysslade jag lite på balkongen tills mina fingrar nästan var stelfrusna....

En dag tog jag mig faktiskt iväg till Västerås!! Lilla Milou fyller faktsikt ETT ÅR imorrn!!! Jag åkte till Erikslund, även om jag egentligen inte gillar detta köp"paradis". Fördelen är ju, att många affärer finns samlade - jag måste inte gå såå mycket. Var in en sväng på Clas Olsson och där hittade jag "blockljus", som är batteridrivna och man kan ställa in dom på timer. Så tänds dom i fyra timmar, slocknar - och efter 18 timmar tänds dom igen!! Suveränt bra!! Så nu brinner ljusen på min balkong varje kväll!! 79:- styck kostade dom....

För att fylla på med positivitet - igår ringde Johanna (litet glädjeskutt!!) och Tuija kom och hälsade på en dag och några dagar efter kom Solveig och Heffa - nästan samtidigt!! DET är kul, när någon tittar in o tar en fika helt oförberett. Och Annsan ringde en lördag o frågade om vi kunde ses på fiket en stund. Harry har satt igång och planerat en marknadsdag på torget i Skbg den 8 december! Och jag har fått erbjudande om, att lägga dit mina "överblivna" alster på hans bord!! Dessutom behöver jag inte stå där, om jag inte  vill eller orkar. Han tar hand om försäljningen!! Så jag ska ha stor REA på så´na saker jag har kvar!!

Så är det nu drygt 4 (fyra) !!! år sen jag var inlagd på sjukhus!! DET är inte illa pinkat, för att vara jag!! Jag åkte ju in och ut från sjukhusen som en jo-jo tidigare. Tarmvred efter tarmvred, förmaksflimmer och hjärtsvikt, som trasslade i ett kör. Sista gången jag åkte ambulans var alltså var alltså den 23 oktober 2008!! Men då slog jag på stort - blev buren!!! nerför alla trappor på Klockarberget, sen blåljus och sirener på till Västerås!! Fy Fabian vad ONT jag hade!! Dessutom hade dom inget Ketogan i ambulansen - bara morfin och det tål jag ju inte. Huvva!! Men jag var hemma efter en dryg vecka haltande och med rullator plus att jag fick Diklofenak i flera veckor (som läkarna nu säger, att jag absolut inte får äta, när jag äter Waran). Dom påstod, att jag hade muskelfästes- och senfästes inflammation i höger höft. Hur nu detta kunde göra så förbenat ont??   

Jag KAN inte sy längre!! Det GÅR inte. Det blir fel, fel, fel. Jag har försökt och försökt och försökt. Men det skiter sig. Jag började med att sy en gardin till rummet, som jag har haft i huvét rätt länge. Men det gick inte!! Efter en vecka var jag bara tvungen, att ge upp. Jag vek ihop skiten och la undan den. Sen började jag på en löpare. En rätt enkel sak - men det gick inte det heller. Jag har hållit på i två dagar och det blir bara snett och vint och ser för jäkligt ut. Har sprättat och sytt om i det oändliga. Den ligger fortfarande helt ofärdig på strykbrädan - känns olustigt att fortsätta....

Så idag tog jag mig i hampan och for iväg till Fagersta - bara för att bryta av mitt humör lite. Jag var in på ELON och bestämde mig för att köpa en ny tvättmaskin. Den jag har, tar ca tre och en halv timme för att komma igenom ett 40 graders program!! Vattnet tar sig in i maskinen väldigt sakta, "rår" liksom att inte spola ner tvättmedlet i maskinen ens. Jag får hälla på vatten själv i tvättmedelsfacket. Och de sista gångerna har jag märkt, att den centrifugerar väldigt dåligt. Tilloppet av vatten är kollat - inget fel. Utan det är nå´nstans inuti maskinen. Vore säkert lätt för en händig karl, att fixa felet. Men nu har jag ingen så´n ... Utan betalar istället 4 500 pengar för en ny maskin. Då är den hemkörd , installerad och gamla maskinen borta....

Sen tänkte jag tvätta bilen - maskintvätt - så här inför vintern. Tjejen i kassan tyckta att jag skulle ta det mest omfattande programmet - 295:- Okej tänkte jag - det lär väl dröja innan min lilla Pippi får bada igen.... "Och så varsågod - du får ett kilo godis på köpet!!!" Ja vad säger en gammal snaskolist? Inte nej tack i alla fall.... och jag som hade diskuterat med mig själv ganska ingående om impulsköp av onödiga kalorier. När jag var och fikade, var jag så duktig och tog en macka till teet och INGENTING av allt som låg där frestande i glasmontrarna.... Efteråt tänkte jag, att jag skulle ha givit den glada kassörskan en spark på smalbenen - lura mig på detta viset   Men - jag begriper ju - det är på mig det hänger, att säga nej..... suck....

Nu ska jag bryta av med höstens sista färger, som jag fotade, när jag var på väg hem från Gävle den 22 oktober. Det var så vackert i ett kör, så jag var nära dikeskörning - bara för att hinna se så mycket vackert som möjligt....

Men nu är det vackra borta, allt är grått och stämmer väl med mitt humör just nu.... Nog försöker jag se så´nt som är positivt, men jag lyckas inget vidare.... "Min" Anita menar, att det är en reaktion efter att utställningen blev klar. Ett tomrum som det tar tid att fylla med nya idéer och kreativitet. "Det får alla konstnärer dras med".... Ja inte vet jag. Men nog vet jag att det brukar lätta.... så småningom....

T ex satt jag igår och kollade på fotona av Milou från när jag var där nu sist! Och visst tittade lyckan fram till mig och smilbanden drogs uppåt på tanten!!

Vad GÖR du farmor med den där grejen du har framför dig? Menar du, att du tänker fota mig, utan att fråga ens.... Men dockan var rolig, när hen hoppade upp och ner....

Jodå visst KAN jag äta själv - även om mamma sticker emellan med en sked då och då.... Och sen blir jag en riktigt go och glad tjej!! Och så får jag ett päron från vår egna trädgård att gnaga på till mellanmål...

Sen får jag hjälpa mamma att hänga tvätten - jag sprider ut tvätten på golvet, så torkar den nog fortare.... Och min älsklingströja ska man ta på så här, eller hur? Men vad GÖR du nu igen farmor?? Jag tycker INTE om, när du tar av dig glasögonen - då ser du inte ut som min farmor längre....

Hörrö farmor, sätt påre brillerna!! Åååå va kul det är att dricka själv!! Även om jag håller på att drunkna på köpet - hi hi Tjohej, nu hamnade muggen på golvet - så vare me de...

   Så fick jag lite torra kläder på mig och sitter här och funderar över livet - tänk hur det kan va.... Farmor tänker visst åka hem snart.... och lämna mig.....

Javisst blir jag glad i magen av att se det det där smailet!! Ett lyckligt litet knytt, som kan busa och roa omgivningen och locka fram kärlek hos alla runt omkring. Och denna lilla fröken är mitt sjätte barnbarn - jag är oändligt rik!!! De andra är ju i princip vuxna nu - även Maja har växt om sin farmor nu!! Och hon är en fena på att teckna - såå in i bomben duktig!! Mest blir det hästar och hon skuggar fram djup, får rätt proportioner - kan stilisera och rita i Photoshop.... Där blir/är det en konstnär, om hon fortsätter, vilket jag hoppas att hon gör!!

Ja sen lite hälsorappaport - härom dagen fick jag ett gallstensanfall!! Visserligen har jag ingen gallblåsa kvar, men jag lovar, att det gör lika ont i gallvägarna, när dom krampar!! Jag åt ett äpple, som jag brukar göra flera gånger i veckan. Men denna dag gick det inte. Turligt nog har jag ju fått lite erfarenhet, så jag visste vad det var frågan om. Fort in med en Diklofenak, letade i mina medicin lådor efter en supp och jag hittade en enda!! Vetekudden i mikron och sen på magen, ner i sängen och väntade. Och jäklar vad ont det gjorde!! Ångrade att jag glömt ta med telefonen till sängen. Ambulans - himmel o pannkaka - HJÄLP!! Stönade högt för mig själv. Och jösses vad SKÖNT, när det släppte så småningom!!

Då brydde jag mig inte ett skit, om mitt blod hade blivit tunt som vatten av Diklofenaken - bara så härligt, när värken släppte!! Senare märkte jag ju, att blodet VAR tunnare. Jag råkade få in spetsen på sprätten i tumgreppet och det rann blod både högt och lågt. Men jag är verkligen glad för mitt "lilla" husapotek, så jag kan klara av en del själv utan sjuka huset!!

I torsdax var jag på den årliga besiktningen hos Dr G på läkarstation. Alla värden var i princip oförändrade sen förra året. Så det går inte uför med tanten i alla fall    Han tyckte däremot att mitt blodtryck var lite för lågt 120/80!! Och fast jag sa, att det är mitt "normal" tryck, så ville han sätta ut Furixen helt. "Normalt får man lite högre blodtryck med åldern". Och jag som trodde, att det var bra, att ha lågt blodtryck! Men jag tar då gärna ett piller mindre.... Och han menade, att jag har två andra meduxiner, som är blodtryckssänkande och urindrivande.

Så nu väntar jag bara på, att kreativiteten ska komma springande.... Men i stort är jag allt rätt nöjd med livet ändå