Ja nog kan man väl bli gla för mindre!! Annsan goa människan, ringde o frågade om jag behövde ha nå´t handlat!! Sen kom hon hit med Fischermans Friend, som var på upphällningen - och - "krya-på-dig-blommor"!! Vita tulipaner - eller ljust gula kanske..... TACK ANNSAN!!    Och jag känner nog på mig, att jag håller på att krya på mig ;-) Tycker att jag inte hostar fullt så mycket längre.... tror jag.... och hoppas.....

Det blir faktiskt lite lååånga dagar. Och tysta. Jag lyssnar på böcker - det känns bra, att ha en röst som talar. Men det är svårt att hitta böcker, som jag gillar. Nå´n som har nå´t tips??? Sen FÖRSÖKER jag sy lite då och då. Men det vill sig inte riktigt just nu. Två projekt har jag lagt åt sidan och vill inte försöka få tillet en gång...

Så tänkte jag, att om jag syr efter mönster från nå´n av alla mina tidningar, så borde det väl bli nå´t i alla fall. Och det blev den här....

Men nog kan jag väl fundera - är det verkligen värt, att sitta i tre dagar och peta och pyssla med en så´n här..... Först syr man tre fyrkanter med fyra olika tyger i olika ordning på fyrkanterna. Sen lägger man dom på varandra och skär itu dem snett - sen en gång till snett på andra ledden. Så pusslar man dom med varandra, så alla blir olika, syr ihop två plus två delar i varje fyrkant. Sen pillar man med små, smala band ihop de 2 + 2 delarna i de tre fyrkanterna. Och vidare små, smala band så de tre fyrkanterna sitter ihop + hängen i den översta. Sen klipper man ut "blommorna" i dubbelt tyg och stryker flisofix emellan. Efter det zig-zagar man tätt runt om dom och fäster dem sen i fyrkanterna samtidigt som man syr dit några pärlor..... Ja efter den beskrivningen begriper jag inte själv hur jag gjorde   Och i tidningen är beskrivningen på tyska dessutom!!!

Men, men det är då tur, att jag har min sömnad i alla fall. Vad skulle jag annars göra hela dagarna..... Visserligen sitter jag vid datorn och spelar spel nu och då. Alltså så´na enkla spel där man knappt behöver tänka alls .... Fast nog skulle jag behöva en liten hemsida, där jag kunde sälja av ett och annat, Det blir ju högar med tavlor t ex....

När jag sitter här i min ensamhet vandrar ju ofta tankarna sina egna vägar. Hur och när tar livet slut - hur länge har jag kvar..... Ja visst det är ju ingen idé att tänka på.... Det blir som det blir.... Jag har ofta känslan av, att det är någon mer här hemma. Knappt jag vågar tala om - men jag ÄR inte knäpp - bara lite   Det händer t o m att jag drar undan draperiet vid min säng, för att se vem som sitter i soffan.... ingen.... och jag som var säker på, att det var pappa!!! Och på mornarna kan jag ligga o prata med den som ligger bredvid mig. Och när jag inte får nå´t svar, halvsätter jag mig upp för att fråga varför hen inte svarar. Och blir så förvånad, för det var ju ingen där!! Min pappa är ofta här - tystlåten som vanligt....  Och Johanna brukar vara här allt emellanåt.... Och mina "gamla" makar - faktiskt både Lennarth, Henry och t o m B har besökt mig..... Ja tänk så hjärnan kan villa till det!! Och tänk att jag nu har varit singel i 16 år!! Kanske inte konstigt att jag pratar med dom som var.....

Och när jag deppar, så tänker jag, att visst skulle jag behöva någon att bryta mina tankar med. Nå´n som ledde mig in på nya spår, nya tankebanor. Och deppar det gör jag ju av och till. Har märkt, att varje gång jag har avslutat ett syprojekt, så dyker jag. Men sen går det ett tag och jag hittar nå´n ny idé att prova.... Skrivandet har ju faktiskt oxå en funktion för mig. Jag kan "skriva av" mig lite av tankar som drar genom skallen. Även om jag har en viss censur här - jag kan ju inte utelämna någon annan så klart. Så skrivandet kan ju verka mer än lovligt egotrippat emellanåt..... Särskilt när jag "lider" av mina sjukdomar och orkeslöshet... hi hi hi....    

Här var ett isspöke på väg att lösas upp i vatten!! Efter att ha inspirerats av Annsans vårbilder, kände jag att jag MÅSTE ut i våren jag oxå!!! Sjuk eller inte.... 

Först tog jag mig iväg till Strids däck, för att byta till sommarskor på Pippi. Och det gick snabbt minsann - för 600 pengar.... Men tur att han finns    Så måste jag oxå få hem lite att stoppa i kylskåpet - så jag inte svälter ihjäl   Efter det blev det vila i solsängen på balkongen. Tog mig i kragen och for sen iväg till bibblan för att låna lite fler ljudböcker. Så ner till macken för att fråga om dom möjligtvis kunde assistera med biltvätt - vilket dom inte kunde   Visst kan jag ta en tur till Fagersta och få Pippi maskintvättad nå´n dag. Men jag skulle helst vilja ha henne "hand"tvättad. För visst är hon skitig. Förr kunde jag tvätta henne själv manuellt, men det orkar jag inte längre.....

Och - så tog jag mig med Pippis hjälp ner till Hedströmmen, som går genom byn - med kameran!! Och visst hittade jag lite vackerheter   Men kallt var det och visst skulle kamerabatteriet tala om att det behövde mer energi.... vem fasen behöver inte det.... Men jag har inte hittat nå´t bra laddningsställe för tanten. Men nå´n gång ska väl hostan ge sig...

Nu klickbilder

Faktiskt är det ju rätt vackert ute, även om aprilvädret behåller kylan ännu ett tag. Våren är ändå onekligen på väg   Snart så kommer mera ......

Jag ringde till A härom dagen och fick telnumret till den städfirman hon anlitar. Så nu ska jag ha städhjälp oxå!!! En gång per månad ska en kvinna komma hit och ta reda på skiten efter tanten..... Men - jag får väl försöka se det så, att jag hjälper till, så att EN människa inte ska behöva vara arbetslös. Men visst känns det lite konstigt. Damet som jag talade med sa, att en tvårummare räknar dom med att det tar två timmar att städa!! Då jäddrar måste det väl gå undan!! Och första gången - nästa fredag - skulle hon tvätta fönstrena oxå - "som en liten välkomstpresent"!! För detta ska jag betala 500 pengar i månaden!! Och då håller dom med allt rengöringsmedel och städ"verktyg"!! När jag sen funderat ett tag, tänkte jag : ska man inte skriva nå´n slags överenskommelse?? Hon kan ju blåsa mig på Rutpengarna, så jag får betala den delen själv oxå så småningom....?? Och hon kan ju säga att det och det kommer vi inte att städa, för det sa du inte till om.... Ja inte vet jag. Men det visar sig väl....

Humöret sänks en hel del, när inte hostan går över. Hostar så intensivt, att jag inte kan prata med folk i telefon. Men guskelov sover jag på nätterna   efter en slurk Mollipect och en Alvedon forte. Jag har försökt med "honung i ljummet te" som dom rekommenderade på 1177. Dom känner inte mig inte.... Baileys, glass och hett te plus naturligvis Fischermans, som jag är väldigt kompis med, underlättar lite. Dom undrar säkert både på Coop och ICA vad jag ska me sex påsar Fischermans friend till - beroendevarning kenske   

Igår kväll trodde jag min sista stund var kommen. Jag tog min smörgås med te som vanligt framför TV:n. Och på nå´t vis svalde jag smörgås samtidigt som jag var tvungen att hosta. Jag kände att nå´t for ner i högra lungan och jag hostade så jag spydde och tårarna rann. Det var allt tur, att jag har så upptränade hostmuskler - hostade mig alldeles svettig. Tänkte att nu lägger väl pumpen av... men - det gick över så småningom!! Det är härligt att kunna andas   Det finns nog lite slappa kroppsöppningar här och där.... Dr Ola han rekommenderade mig förut, att äta Purex. "Då hostar man inte - det lovar jag!"

Blev så glad över långt brev x två från Idan min!! Precis vad jag behövde! Och så ringde Johanna oxå. Goungar   Så kul att få ta lite del av deras liv, när man sitter här och längtar.... Även om telefonsamtal med mig nu inte blir så givande - host i örat stup i ett....

Ja så blev det kväller igen och därmed dax för te och smörgås. Och jag SKA äta försiktigt    

Fastän Annsan piggade upp mig idag med en liten överraskningsutflykt i solskensvädret, så känner jag mig allt ändå som på bilden..... Skrot och skrutt med denna tanten. Jag vet - hostan HAR blivit bättre, jag HAR inte feber längre och inatt sov jag HELA natten utan att hosta. Jag mår alltså bättre..... Dessutom står solskenet som spön i backen - så jag borde väl verkligen vara glad och tacksam för att jag får vara med ännu en vår.... Men jag känner mig ändå så vissen - skakis i hela kroppen, ont i bröstet och så fruktansvärt TRÖTT och ELÄNDIG.....

Men det är väl så, att jag inte har tränat mitt tålamod tillräckligt ännu. Antar jag.... Livet består av prövningar och träning..... Men visst kommer tankar om livets slut närmare. Hur länge ska jag hålla?? Var går MIN gräns, innan jag inte vill ha livet längre?? Men det är klart - så länge jag VET, att jag kommer att må bättre - så länge vill jag verkligen fortsätta leva. Jag VET hur jag kan njuta av liljekonvaljerna, av solen OCH inte minst av barn och barnbarn!!

Men inte träffar jag ju barn och barnbarn ofta precis.... Och när jag träffar dom tar jag med mig lunginflammation hem..... Ibland saknar jag dom, så det gör ont..... Men dom har ju sina liv inbokade och uppbundna och stressar fram i varda´n. Jag minns väl hur det var..... Fast nog skulle jag önska mig ett telefonsamtal då och då. Och Johannan ringer ju emellanåt..... Jag skulle så gärna vilja ta lite del i deras liv. Höra om stort och smått som händer i deras liv.....

Ändå VET jag ju, att JAG måste leva MITT liv. Och det gör jag ju oxå så klart. Och barna har man ju till låns och dom har ju fullt upp med att få sin vardag att gå ihop..... Om jag skulle ringa nå´n gång, så har dom ju oftast nå´t på gång och har inte tid att prata.... Så därför ringer jag inte längre....

Näee nu är jag väl gnällig i överkant - gnällkärring!! Jag är glad och tacksam över mina fina barn och barnbarn, som har artat sig så bra!! Och jag är glad, att jag kan följa dom lite grand på Facebook.... Och inte går det nå´n nöd på mig materiellt heller, jag har fortfarande min Pippi, så jag kan handla själv. Och jag har fina, goa kompisar, som jag tycker om att träffa.... och som jag får hjälp av, när jag behöver. Och det är ju ÄNTLIGEN VÅR och sen kommer sommar´n......