Så har en depparperiod tagit greppet om tanten igen.... Men så i förrgår morse (ja okej förmiddag   ) vaknade jag och kände mig så där lustfylld igen   Jag VILLE gå ur sängen, jag VILLE göra saker!! Tänk vad det är härligt, när den där gråa filten lättar!! Genast började jag ju fundera över, hur det kom sig, att solen tittade in i tanten igen.... Men kunde inte finna någon anledning....? Fast det är ju egentligen skit samma.... När nu livet visar sin ljusa sida, så är det bara att tacka och ta emot och vara glad för det!! Men visst undrar jag, om jag på nå´t sätt skulle kunna förebygga, att den där våta, gråa filten kommer svepande över mig....

Jag hade ett samtal med en go vän för ett antal dagar sen - om att tänka efter och KÄNNA tacksamhet, när inte livet ler. Jag menar - visst har man så mycket, så mycket att vara tacksam för. Mina barn, barnbarn, mina vänner, mitt syende o s v. Men under den grå filten kan jag inte KÄNNA den tacksamheten. Även om jag VET med huvét, att det ÄR så. Visst kan jag tänka, att det är för jäkligt, att barn svälter, lider i krigens fasor, blir utsatta för tortyr m m. Men det hjälper liksom inte mig. Tvärtom - det blir ännu något för mig att känna deppighet över.... Jag brukar läsa nyheterna på text-TV, innan jag somnar. Men jag hoppar raskt över sidorna med innehåll om krig och dödande.....

Och idag fyllde mitt yngsta barnbarn TVÅ år!! Lilla gullet - vad jag saknar henne!! Fotot hade min son petat in på Facebook och skrivit "Milou har fått paket från farmor". Jag hoppas verkligen, att hon blev glad lilla prinsessan!! Det var inte alls några märkvärdiga grejer. Men det behöver det ju inte vara, när man är två år. Och inte fått begrepp om pengar och pengars värde ännu. Och visst blev det en stor klump i farmors hjärta, över att inte kunna vara med och dela hennes födelsedag. Men huvudsaken är ju, att tösen är nöjd och glad   

Härom kvällen blev jag vittne till en fantastisk solnedgång!! När jag först tittade ut, tänkte jag bara - ja, ja jag har så många foton på solnedgångar, så inte behöver jag rusa in efter kameran. Men det var jag bara tvungen att göra till slut! Det såg faktiskt ut som om hela himlen brann!! Såå intensiva färger!! Det är ju helt otroligt, vad naturen kan fixa till!!

Dom här är "klickbilder"

Så har jag sytt lite grand förstås. Till ex en liten vetekudde till Läkarstation här i Skbg. Det är ju så, att jag är väldigt svårstucken. Den nya tjejen på labbet, är i och för sig jätteduktig på att hitta rätt även på mig. Men helt klart kan man ju "locka" fram mina blodådror med värme - från en varm vetekudde t ex. Och kanske kan den oxå vara bra, att använda på andra svårstuckna. Vetekudden är ju inte stor, som en "vanlig" en - kanske hälften ungefär.

Så läste jag i bladet, att dom har ett nytt förslag till lag i Afganistan. Och jag blev arg, lessen och kände mig så maktlös. Och bilder hoppade upp inom mig.... Varför i helsike måste män ta sig en så´n MAKT!!!?? Männen måste tydligen vara skiträdda för att tappa den s k makten. Införa stening till döds som straff!!!   Hur många miljoner har inte lagts ner på att skapa fred i detta land!! Är det helt omöjligt, att förändra mäns syn på kvinnor?? För det är ju män - tyvärr - som har tänket. Kvinnor oxå förstås - fast dom har ju inte givits tillåtelse att ifrågasätta och tänka själva. Dom lever ju i undergivenhet från vaggan till graven. Utbildning, utbildning och utbildning.

Den här tavlan har fötts ur måånga tankar och våndor hos mig. Och den tog ovanligt lång tid att växa fram.... Nöjd - njaa - KAN man vara nöjd med en så´n tavla....??