... ska jag ha i mitt nya vardagsrum oxå. Det kan hända, att jag får lov att göra den lite kortare (från vänster till höger, om ni förstår...), för det är inga vinklar i det nya förnstret. Och dom ska det bli skönt att slippa! Min vän Lotta kan intyga, hur vi har jäklats med min tidigare gardinstång i vinklarna! Stått med händerna uppåt och vridit och bänglat!

Tack Ruth, Tack Medresenärskan och Tack Synne för era uppmuntrande ord och medkännande  i ned- och uppgång!! Känns bra med respons! Även om jag som sagt måste komma ihåg själv, att jag i huvudsak skriver för min egen skull. Det är så bra, att skriva av sig. Då kan man liksom lämna det man skrivit om, bakom sig. Om det man fundrar på, kommer ner på pränt i ord, känns det som jag kan få en viss distans. Se mig själv lite mer "utifrån". Och skrivit har jag ju gjort hela livet på ett eller annat sätt.

Min farmor hade en väldig korrenspondens med folk över hela världen. När hon dog, för ganska många år sen, fick jag från min faster Karin, alla brev som min farmor fått från alla i mina familj. Det första brevet är från min pappa till farmor, när han var liten pojk. Sen finns det för mig mycket värdefulla brev, som min mamma skrev till sin svärmor. Jag mins ju inte min mamma, eftesom hon dog, när jag var fyra år. Men så kul att läsa vad hon skrev om mig! På nå´t vis fick jag då bekräftelse på, att hon verkligen brydde sig om mig. För som barn alltid gör, trodde jag, att det var jag som var så besvärlig, så hon lämnade mig. Och det värmer då gott för mig, att läsa breven från henne....

Jag kan lova, att jag har varit trött idag!! Spagetti i benet och ögona i kors under en stor del av da´n. Det tog vekligen kraft av mig, att ränna ut och kolla på lägenhet och gå uppför trappen. Men imorr´n ska jag göra ett nytt försök, att ta mig ut. Ut till bilen med kryckkäppen och så till affär´n och handla. Heffa har ringt och erbjudit sig att handla åt mig igen. Men jag ska testa att göra det själv. Tänkte att jag tar en ryggsäck med mig och packar varorna i. Så har jag händerna fria, när jag ska ta mig uppför trappen. Skam den som ger sig! Även om jag är rätt uppgiven ibland..... Som en kompis till mig brukar säga : jag är som en så´n där docka med bly i botten - hur man än försöker slå mig till marken, reser jag mig alltid upp....

 

Ruth

9 november 2008 10:14

God morgon min vän, hoppas solen skiner på dig i dag. Vilken snygg gardin och vilket jobb, älsker allt med dom ljusare blåa färgerna.
Så roligt att du tog hand om farmors brev, så intressant att blicka tillbaka på deras ungdomslevende och tankar, en riktig guldgruva.
Ta det försiktigt om du själv skall gå och handla i dag. hoppas du får en fin dag.
Kramen

http://bernamis.bloggagratis.se

 

synne

9 november 2008 12:27

Hoppas det gick bra för dig när du gav dig ut för att handla vännen.Det är så sant det du skriver ,skam den som ger sig.Sen må hända att vi är ledsen ibland men ur tårar kommer styrkan,iallafall på mig.Många kramar Synnöve

http://synne.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...