Så har då Kevin gått vidare idag till ljusa ängar utan smärta och med en lätt kropp igen. Det är för gräsligt, att mista. En så´n go vovve, så snäll och så vänlig mot ALLA (ja inte mot katter kanske....) En så´n hund skulle man vilja klona.... För det finns ingen som han. Kommer att sakna hans glada hälsning, när man kommer innanför dörren. Och när han körde ner huvét mellan bena på en, för att bli kliad..... Hur ska då inte Ann-Louise, Erik, Ida och Johanna sakna varje dag framöver. Det måste ha varit väldigt tungt för Ann-Louise och Erik att följa honom på den sista resan.... Fy 17 vad livet är hårt ibland....

Sov gott Kevin <3

Varit på bibblan idag - som synes ovan!! Tror att en del av dessa kan vara fängslande.... Efter det besöket blev det ett besök på Coop. Att jag inte kan tänka mig för - handla en fredag eftemidag!! Och visst är det roligt att träffa folk och prata, prata, prata.... Men det är inte sååå roligt, när man inte orkar. Stod och hängde över varuvagnen, men till slut var jag bara tvungen, att ursäkta mig och gå. Trodde faktiskt inte, att jag skulle klara mig hem. Benet ville vika sig i ett kör. Tänkte att en fördel med att känna många, är ju att rasar jag ihop, så är det alldeles säkert att jag får hjälp....

Och visst tog jag mig uppför trappen oxå.... Jag säger ju till mig själv hela tiden "det här klarar du - du kan Stina". Så du Medresenärskan - det finns nog ingen som har trott så mycket på "det här fixar jag", som jag har. Kruxet för mig är, att BE om hjälp. Att lära mig och inse, att jag klarar inte ALLT själv längre. Det är svårt, att lära om. Men jag gör vissa framsteg. KAN ju faktiskt be både vänner och ungarna om hjälp emellanåt numera.... Det handlar väl om tillit både till andra - att dom VILL hjälpa mig - och tillit till mig själv - jag är värd, att få hjälp, när jag behöver det. Ja livet är en enda lång resa av lärdomar på både det ena och andra sättet..... Trevligt att du är med på resan Resenärskan!!

Ankie det var en spännande natt ni hade!! (se tidigare komentar från Ankie!) Dels har det sagts mig här på bloggen, att det var fullmåne i torsdax. Och sådana nätter kan det ju hända lite xtra saker. Din morbror hade ju bärgningsfirma och han förde statistik på när han hade utryckningar. Han framhöll, att det hände fler olyckor just när det var fullmåne. Så det är kanske EN förklaring till, att det var en orolig natt för er med toabesök och råttfångst....

Sen vem som släppte in Seger på morronkvisten.... JAG tror ju inte det är omöjligt, att en vänlig själ från "andra sidan" har varit framme och hjälpt honom in igen. Huset ni bor i är ju gammalt - det kan mycket väl vara någon som dött, men inte riktigt vill lämna huset. Och som trivs med er boende där. Vad är det som säger, att "livet" är slut, när vi dör?? Naturligtvis VET ingen, men man kan ju anta. Det finns ju människor med "nära-döden" upplevelser.... Så håll er bara väl med er "ande" och överför positiv energi till henne/honom.....

Ikväll blir det ägg- och räksmörgåsar till kvällsfikat!! Gott, gotti, gott, gott!!