... ska jag ha i mitt nya vardagsrum oxå. Det kan hända, att jag får lov att göra den lite kortare (från vänster till höger, om ni förstår...), för det är inga vinklar i det nya förnstret. Och dom ska det bli skönt att slippa! Min vän Lotta kan intyga, hur vi har jäklats med min tidigare gardinstång i vinklarna! Stått med händerna uppåt och vridit och bänglat!

Tack Ruth, Tack Medresenärskan och Tack Synne för era uppmuntrande ord och medkännande  i ned- och uppgång!! Känns bra med respons! Även om jag som sagt måste komma ihåg själv, att jag i huvudsak skriver för min egen skull. Det är så bra, att skriva av sig. Då kan man liksom lämna det man skrivit om, bakom sig. Om det man fundrar på, kommer ner på pränt i ord, känns det som jag kan få en viss distans. Se mig själv lite mer "utifrån". Och skrivit har jag ju gjort hela livet på ett eller annat sätt.

Min farmor hade en väldig korrenspondens med folk över hela världen. När hon dog, för ganska många år sen, fick jag från min faster Karin, alla brev som min farmor fått från alla i mina familj. Det första brevet är från min pappa till farmor, när han var liten pojk. Sen finns det för mig mycket värdefulla brev, som min mamma skrev till sin svärmor. Jag mins ju inte min mamma, eftesom hon dog, när jag var fyra år. Men så kul att läsa vad hon skrev om mig! På nå´t vis fick jag då bekräftelse på, att hon verkligen brydde sig om mig. För som barn alltid gör, trodde jag, att det var jag som var så besvärlig, så hon lämnade mig. Och det värmer då gott för mig, att läsa breven från henne....

Jag kan lova, att jag har varit trött idag!! Spagetti i benet och ögona i kors under en stor del av da´n. Det tog vekligen kraft av mig, att ränna ut och kolla på lägenhet och gå uppför trappen. Men imorr´n ska jag göra ett nytt försök, att ta mig ut. Ut till bilen med kryckkäppen och så till affär´n och handla. Heffa har ringt och erbjudit sig att handla åt mig igen. Men jag ska testa att göra det själv. Tänkte att jag tar en ryggsäck med mig och packar varorna i. Så har jag händerna fria, när jag ska ta mig uppför trappen. Skam den som ger sig! Även om jag är rätt uppgiven ibland..... Som en kompis till mig brukar säga : jag är som en så´n där docka med bly i botten - hur man än försöker slå mig till marken, reser jag mig alltid upp....

Jag var dödstrött efter min "utflykt" idag. Orkade inte ens hålla mig uppe till kvällsfikat. Utan gick och la mig före kl 22. Sååå trött. Men inte gick det att sova!! Vände och vred i sängen och tankarna löpte amok. Vid 12 tog jag en insomningstablett, men det hjälpte inte heller. Så vid 1-tiden gick jag upp helt sonika. Får väl sova en annan dag....

I den infon, som jag fick från kommunen, fanns det en etta oxå ledig. Och  den planlösningen som var i 2:an, tyder på att det är samma planlösning på ettorna oxå. Klockarbergshusen är nog byggda ungefär samtidigt som Vetterbo. Kanske skulle ha bett att få se ettan oxå....? Jag "tjänar" liksom inget på att ha en tvåa. Köket är rätt mycket mindre i 2:orna - får inte plats med databokhyllan i köket. Alltså måste jag ha datan i sovrummet. Och sy brukar jag ju göra i köket - det går inte i 2:an. Alltså måste jag ordna nåt slags arbetshörna i vardagsrummet....

Kanske kan jag ha det, som Annsan sa, en "syatelje" i en del av rummet, med hyllor på väggen, där jag kan ha alla mina tygbackar och syattiraljer ståendes framme.... Det vore ju onekligen bekvämt. Fast det blir ju inget vidare snyggt "vardagsrum" förstås.

Sen funderar jag på - vad kostar en spis idag?? Och vad kostar kyl/frys?? Inte den blekaste aning. Kanske kan man få tag på nå´t snyggt men begagnat?? Annsan trodde det fanns nå´n så´n affär i Avesta. Det tål att luska ut. Och Preben skulle kolla med sina kontakter.

Måste oxå få reda på, hur många kvadratmeter golven är i sovrummet och köket. För nog borde man väl kunna ha klickgolv även i köket?? Undrar om furu finns ännu? Jag har ju furu i köksbordet och furu i sängen oxå. Dessutom tycker jag ju att furu är snyggt. Sitter väl kvar i 80-talet. Men golven var alltså hiskeligt fula! I köket var det stor runda blaffor i mörkt brunt och i sovrummet samma blaffor fast i mörkt grönt. Huvva!

Sen fanns det en tämligen åldersstigen köksfläkt över spisen. Den ska bort. Och ovanför fläkten var det en mörka "kryddhyllor" - som oxå ska väck. Sen kan man ju undra hur det ser ut under....

Köksluckorna var målade i isblått - inget vidare. Men dom var inte mörkgröna i alla fall :) Dom kanske man kan ta och måla om sen nå´n gång. Det var ju himla bra, att det fanns en tvättmaskin i badrummet! Då slipper jag ju springa till tvättstugan i källaren. Och eftersom balkongen var så pass stor, borde jag kunna hänga tvätten där.

Ja vad mycket funderingar som rör sig i knoppen. Man skulle ha en knapp för avstängning. Det är ju inte dax än på länge. Och jag är ju ganska övertygad om, att det kommer att fixa sig. Jag har ju tre händiga ungar och två av dom har oxå en tillgänglig händig partner. Prebens Therese bor ju i Helsingborg och dessutom ska hon oxå flytta den 1 jan, så henne räknar jag ju inte med så klart!

Jag är så glad oxå, att jag klarade dels att ta mig ut - men framför allt, att jag tog mig uppför trappen!! Det gick!! Men så var jag ju totalslut efteråt. Högerbenet kändes som välkokt spagetti och hela jag var sjukt trött.

Pratade med Anita ikväll. Hon blev så glad för min skull. Så sa hon "jag tror inte jag känner nå´n, som humöret svänger så snabbt på, som på dig Stina!! Igår, när vi talades vid, var allt dystert, mörkt och eländigt. Du tyckte livet var hopplöst och omöjligt. Och idag kvittrar du"!! Ja så är det nog - livet är verkligen en berg-och-dal-bana allt som oftast....