Det här mina vänner är min första och senaste mobiltelefon!! Tillhör forntiden egentligen båda två. Men min blåa Nokia byter jag inte bort för den modernaste moderna. Den fungerar utan trassel och har gjort så i 10 år!! Det finns inte så rysligt mycket finesser på den - och det är bra!! Jag kan ringa, skicka SMS och ställa alarm - mer än det ser jag ingen anledning att ha.

Den här Motorolan är däremot passerad - faktiskt!! Jag hittade den på vinden nu i vindsröjet i veckan. Kom du ihåg Erik - den köpte jag av dig för 1000 kr för ett antal år sen - minns inte hur många år sen. Den fungerade den oxå - förutsatt att man kom ihåg att dra ut antennen! Provade faktiskt att ladda den nu oxå - och det gick, men det gick inte att ringa till den. Har ett svagt minne av, att jag hade abonnemang på den. Det fanns väl inte telefonkort på den tiden. Utvecklingen har gått framåt, får man väl lov att säga....

1985, när jag sålde huset i Esarby, var det en pilot, som köpte huset. Och han visade mycket stolt en bärbar telefon, som han hade köpt utrikes ifrån. Men det var lite hysch, hysch för det var förbjudet på den tiden, att ha sladdlös telefon!! Ibland glömmer man hur snabbt utvecklingen går....

Minns förresten när jag var liten - då hade vi en svart bakelittelefon stod på en hylla i hallen, när vi bodde i Malgovik. Vi var nog bland de första i byn, som skaffade telefon på den tiden. Vi hade ett tresiffrigt nummer. Så satt en telefonist nå´nstans och kopplade samtalen. Det fanns en liten vev på sidan av telefonen, som man drog runt några varv, när man avslutade samtalet. Och man ringde upp telefonisten och sa vilket nummer man ville bli kopplad till. Och skulle man ringa RIKS - utanför det egna riktnummerområdet - till Stockholm typ, så fick man begära det hos telefonisten. Sen la man på luren och blev uppringd, när samtalet var kopplat. Så kunde man beställa "personligt" samtal och var inte den personen inne, blev det inget samtal.

Ja man skulle kunna tro, att jag var född på 1800-talet, men jag är ju faktiskt född 1945.... Och jag minns väldigt tydligt hur jag - fyra år gammal - kom på den ljusblå idén, att vi kunde ringa till mamma i himlen! Blev väldigt besviken, när dom sa, att det inte fanns nå´n telefon där. Telefonen har alltid betytt mycket för mig - jag kan nå ut, om jag vill. Och det händer allt som oftast, att jag vaknar av att telefonen ringer. När jag sen sömndrucken svarar, finns det ingen där. Och inget nummer på presentatören heller. Det har t o m hänt, att jag vaknat av, att det ringt på dörren. Men ingen finns där utanför. Drömmar.....