Det här mina vänner är min första och senaste mobiltelefon!! Tillhör forntiden egentligen båda två. Men min blåa Nokia byter jag inte bort för den modernaste moderna. Den fungerar utan trassel och har gjort så i 10 år!! Det finns inte så rysligt mycket finesser på den - och det är bra!! Jag kan ringa, skicka SMS och ställa alarm - mer än det ser jag ingen anledning att ha.

Den här Motorolan är däremot passerad - faktiskt!! Jag hittade den på vinden nu i vindsröjet i veckan. Kom du ihåg Erik - den köpte jag av dig för 1000 kr för ett antal år sen - minns inte hur många år sen. Den fungerade den oxå - förutsatt att man kom ihåg att dra ut antennen! Provade faktiskt att ladda den nu oxå - och det gick, men det gick inte att ringa till den. Har ett svagt minne av, att jag hade abonnemang på den. Det fanns väl inte telefonkort på den tiden. Utvecklingen har gått framåt, får man väl lov att säga....

1985, när jag sålde huset i Esarby, var det en pilot, som köpte huset. Och han visade mycket stolt en bärbar telefon, som han hade köpt utrikes ifrån. Men det var lite hysch, hysch för det var förbjudet på den tiden, att ha sladdlös telefon!! Ibland glömmer man hur snabbt utvecklingen går....

Minns förresten när jag var liten - då hade vi en svart bakelittelefon stod på en hylla i hallen, när vi bodde i Malgovik. Vi var nog bland de första i byn, som skaffade telefon på den tiden. Vi hade ett tresiffrigt nummer. Så satt en telefonist nå´nstans och kopplade samtalen. Det fanns en liten vev på sidan av telefonen, som man drog runt några varv, när man avslutade samtalet. Och man ringde upp telefonisten och sa vilket nummer man ville bli kopplad till. Och skulle man ringa RIKS - utanför det egna riktnummerområdet - till Stockholm typ, så fick man begära det hos telefonisten. Sen la man på luren och blev uppringd, när samtalet var kopplat. Så kunde man beställa "personligt" samtal och var inte den personen inne, blev det inget samtal.

Ja man skulle kunna tro, att jag var född på 1800-talet, men jag är ju faktiskt född 1945.... Och jag minns väldigt tydligt hur jag - fyra år gammal - kom på den ljusblå idén, att vi kunde ringa till mamma i himlen! Blev väldigt besviken, när dom sa, att det inte fanns nå´n telefon där. Telefonen har alltid betytt mycket för mig - jag kan nå ut, om jag vill. Och det händer allt som oftast, att jag vaknar av att telefonen ringer. När jag sen sömndrucken svarar, finns det ingen där. Och inget nummer på presentatören heller. Det har t o m hänt, att jag vaknat av, att det ringt på dörren. Men ingen finns där utanför. Drömmar.....

 

Ruth

15 november 2008 19:39

Motorolan är kuriosa i dag, den skall du spara. Min man har också sparat den första mobila telefonen tror det också är samma märke. Så många minnen som kommer upp när man tittar på gamla saker och blickar bakåt. Hoppas du får en mysig Tv-kväll med Stjärnor på is.
Kramen

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Annsan

15 november 2008 23:10

Vi hade också bakelittelefon som satt på väggen med vev. Vårt nummer var 77, och gick via växel där tanterna alltid lyssnade tills man kunde höra ett klick... förutsatt att vi sade någon kommentar om att vi ej hört växeln lägga på... Sedan blev det så småningom grå telefon med rund nummerskiva, och sedan kom knapptelefonerna... Ja du ser att man har varit med fast man bara är en -58:a... /kram från Annsan

 

Svärson

16 november 2008 19:13

Det var troligen 1996,och den telefonen kostade 25 000kr ny och det var en viss Pierre gladh som köpte den 1994. .. Det du:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...