Hade tänkt att peta in en bild jag hittade på fyra av mina barnbarn från 1997... En jättefin bild, där dom skrattar så dom kiknar allihop - för mormor sa, att dom skulle säga "skiiit", när jag fotade dom!! Och det var skitkul!! Men det sket sig. ha,ha ;) Jag klarade att scanna in fotot och jag klarade att beskära den i MP Navigator. Och jag fick över den i "Mina bilder"-mappen. Men - det blev fel filformat...??? Och hur 17 ändrar man det??? Tänk om jag fick låna Ruthan några dar.....

Ja istället blev det en konstig bild från Röda Jorden utanför Riddarhyttan!! Man kan ju fundera vad detta är???  Vad tror du?? Vad tycker du?? Röda Jorden är en naturskog, som är väldigt vacker - där tillverkades järn 1800-kallt nå´n gång. Och en gång om året har dom Röda Jordens dag där i början på augusti, när dom gör som förr.... Men det är väldigt rofyllt och njutbart, att ta en promenad där bland tomtar och troll och mossor och ikullfallna träd, när som helst. Man kan se hur skogen ser ut, när den får vara helt ifred....

Idag : först borsta snö från bilen (fast jag har kupévärmare!) sen till återvinningen med diverse utsorterad plast och glas. Även en tur till Röda Korset med en kasse grejer, så till Appeteket för att ta ut en kasse meduxiner och till Coop för att handla och - så till sjukgymnasten.....

Och sjukgymnasten frågade och skrev och frågade och skrev. Jag fick göra diverse övningar - hon höll emot - uppåt och neråt och åt sidan och hit och dit. Och kom fram till att jag av nå´n anledning har nedsatt kraft i högerbenet. Och det visste jag ju. Jag fick en del övningar, som jag ska göra två gånger om da´n. Sen tillbaka om två veckor. Hon visste inte om det gick att träna bort.... Och jag har fortfarande inflammation kvar i några muskelfästen, sa hon. Men nu ska jag banne mig träna, som hon sagt. Varje rörelse fem gånger två gånger om da´n. Det var då 17 om det inte ska bli folk av tanten igen.....

Undrar om dom har alldeles snöat in i Uppsala - Björklinge - Bennarby?? Enligt Ida Pidan hade det kommit rejält med snö. Och alla bussar var inställda i Uppsala, så dom fick hålla sig hemma idag!! Tänk vicken tur dom har tjejerna ;) Men dom kanske fick anstränga sig med snöskottning istället?? Här i Skinnsberg har det oxå snöat - och blåst - snöplogarna har mullrat mest hela da´n. JAG är då inte ute mer än jag är tvungen till....

Och så var det nästan kväll igen.....

Himmel och pannkaka - jag blir riktigt generad, när ni öser på mig så mycket beröm!! :)) Tacke väldi mycke!! Det är väl kanhända så, att allt är svårt tills man har lärt sig. Och ska man lära sig nå´t, lär man va intresserad. Jag skulle väldigt gärna vilja kunna slänga mig med hemsidor och bakgrunder som Ruthan gör (och har lärt sig själv!!). Men se det klara inte JAG! Jag har oxå stort nöje av att läsa Resenärskans berättelser, som är så unika och fulla med humor! Och Synne, Synne - du är beundransvärd i din strid med livet - alla känslor som rasar både upp och ner..... Och på ett eller annat sätt kommer du igenom!!

Det är väl så, att alla människor har sina specialitéer. Men idag har jag börjat med nå´t som jag INTE är specialist på - packa kartonger!! Två överskåp har jag lyckats tömma plus översta hyllorna i två köksskåp. Huvva!! Och sååå många skåp kvar.... Men, men - en dag i taget - det ordnar sig så småningom.... Rom byggdes inte på en dag.... Och ungarna kommer och hjälper mig sen..... När jag skrev på och sa upp kontraktet, kom jag fram till, att jag faktiskt har bott här i 12,5 år!! De är det längsta jag har bott någonstans någon gång!! Tur att jag inte har ett helt hus att tömma!! Det har jag gjort en gång i livet, när jag sålde huset i Esarby - aldrig mer!!

Sen var det skönt, att klippa håret och färga det. Efter det blev det ett långt, varmt bad. Som jag vekligen njöt av. Tänkte ett tag sätta igång med att sy igen. Men jag kom fram till, att jag måste få tag i vinrött bomullstyg först. Det är ganska sällsynt, att jag syr av gamla lappar och tyg som blivit över. Även om jag tacksamt tar emot använda textilier oxå. Men de riktigt "roliga" tygerna är skitdyra - kostar ca 200:- metern på 120 cm bredd!! De är så´na småmönstrade amerikanska lapptäckstyger. Vinner jag på Triss nå´n gång, ska jag frossa i så´na tyger!! Tänk att ha småmönstrade tyger i en hel skala av blå nyanser!!  Eller i röda!!

Imorr´n bär det av till sjukgymnasten. Får väl se om hon har nå´t bra program åt mig..... Högerbenet har ju blivit mycket bättre, men jag litar inte på det. Får lov att tänka mig för, när jag klättrar på stegstolen t ex. Och så skönt det är, att slippa den där hemska antiinflammatoriska meduxinen! När jag var på Apoteket, hade dom inte medicinen i sväljtablett, så jag var tvungen att ta brustablett istället!!  Smaka gräsligt!! Varje morrón!!

Nu tar nog tanten kväller - ses!!

Så var då mitt tävlingsbidrag klart! Temat var alltså "gran" - storleken given ca 23 x 29 cm. Valfri teknik - i mitt fall valde jag ju textil - så klart.... Den är sydd i frihandsbroderi på maskin. Alltså man lägger tyg på tyg och syr i små kringelikrokar över hela ytan. Byte till olika tråd vartefter jag vill ha fram olika effekter. Stjärnan är sydd med silver-metalltråd liksom kulorna i granen. Stjärnorna på himlen är små, små vita glaspärlor. Snörena runt paketen är guld-metalltråd. Himlen är sydd med genomskinlig nylontråd. "Inuti" snölyktan har jag lagt guldglittrig, tunn chiffong. Sen spände jag tyg över pannån (och spikade fast på baksidan) - så sydde jag fast tavlan för hand på det tyget. Innan zig-zackade jag kanten på tavlan i väldigt tät zig-zack.

Så var det bara dammsugning kvar för denna gång.... Birgitta kom hit med adventskransen (som hon gör före varje första advent och delar ut till vänner och släkt!!!) Då hade jag inte plockat undan alla tyger ens. Så jag fick svepa undan, så vi fick plats att sitta vid köksbordet och fika. Det slipper jag sen - i nya lägenheten! Men jag tror inte Birgitta tog illa vid sig - hon vet ju hurdan jag är. Har icke 17 tid att städa, när jag syr....

Har lyssnat färdigt på Aino Trossels bok "En gränslös kärlekshistoria" idag oxå. Olika generationers liv och förhållande till den s k kärleken. Vilka svårigheter kvinnor hade förr, med männen som bestämde och krävde sin "rätt". Kvinnan var inte mycket värd. Vi har ändå kommit en bit på väg till ett jämställlt samhälle. Även om mycket finns kvar att göra. Om några generationer så.... kanske....

Hörde förresten att postdirektören skulle avstå från sin lön på 900 000 kr i månaden!! Det var ett fint drag tycker jag! Han ville inte bli betraktad som girig..... Fler borde följa i hans fotspår.....

Nej Ruth - jag har inget lapptäcke i min säng! Jag syr inte så stora saker - det blir för jobbigt för min högeraxel. Den tål inte överbelastning. Och när man ska quilta ett täcke, blir det rätt tungt. Min yngsta dotter däremot har sytt flera lapptäcken tidigare - sååå vackra!

Ja Resenärskan - när du påtalar det, så ser jag ju att det är buggning på gång på min blåa vägg!! Kul!!

Nu dax för dammsugning före nästa projekt.....

Min blåa vägg kommer jag att sakna i nya lägenheten..... Men jag får väl ta och fixa en blå fondvägg där oxå så småningom. På bilden är det gråa huvudet i gips av min mamma, som pappa har gjort. Den satt på öppna spisen i vårt vardagsrum uppe i Malgovik. Sen det lilla huvudet i vit konststen är av mig som liten - oxå gjort av pappa. Tavlan föreställer oxå min mamma som ung - det är nå´n tysk som målat den. Och slutligen är det lilla ängeln Gabriella, som jag fick av min svärdotter Terese förut. Plus en trollhasselkvist som jag målat vit....

Nu har i alla fall min lilla "Pippi" - min bil - fått vinter"kängor". Skönt att ha det gjort. Min bil är en gul Seat Ibiza, som jag hämtade ut sprillans ny på skärtorsdagen för tre år sen. Därför fick hon heta "Pippi" - gul och påsk.... Såg förresten att mätarställningen nu stod på exakt 4000 mil! Inte kör jag särskilt mycket. Men hon är himla bra att ha - hon ger mig frihet.....

Kul Chatarina att du har hittat min blogg!! Det är lite konstigt med vår släkt - vi umgås över huvud taget väldigt lite. Antar att det sitter i det sociala arvet.... Dina barn Chatarina är alltså sysslingar med mina barnbarn!! Nu får du ta och öppna en blogg och skriva lite mer om dig och ditt liv!! En blogg är ju ett idealiskt sätt, att hålla kontakt i dessa bråttomtider. När barna har somnat på kvällen, kan du ta dig lite egentid framför datorn.... Min bror - din pappa - är kanske inte världens babbelgubbe - men han är väldigt snäll. Och vår barndom är egentligen inte så rolig, att tala om. Vi är allt uppväxta av egen kraft, om man säger så.....

Nu får det nog bli en kopp te före sängdax....

Tänk när mumlorna är tillbaka, solen värmer, sandaler på, plask i vattnet, massäck på solvarm klippa..... Det ni - är annat än att skrapa is och halka runt i tjockjacka och varmvantar.... Å va skönt det ska bli!!!

Lite sen in på bloggen idag. Har sytt in i det sista. Det är fortfarande roligt, när jag inte riktigt vet hur det ska bli - granen är på plats på tavlan och himlen. Men ska det komma en liten ängel eller en vätte....?? Får kanske se det imorr´n - hur det blir.....

En får tacka och buga för fint beröm - kul att höra att ni tycker om duken :))  Jo hej du Ankie - det är klart jag vinner tävlingen - vad annars ;) Förresten Ankie jag lånar gärna med mig lite flyttkartonger hem efter jul!! Och så´na där vindsnurror du talar om Ankie, kommer t o m jag ihåg ifrån, när jag var liten!! Det fick jag och kusin Gittan av faster Karin nå´n sommar, när jag var där. Roligt att du oxå har lite ljusa minnen av din barndom Annikken <3

Idag har jag oxå ringt och beställt tid hos min familjeläkare Ola. Jag står inte ut med den här tröttheten, som ramlar över mig stup i kvarten. Som vanligt har Ola väldigt ont om tider - han är väldigt duktig och bra - och populär.... Fick tid den 18 december!! Men bättre sent än aldrig. Sen får jag hoppas, att han försöker se hela mig. Annars ser ju kardiologen hjärtat och inget annat. Ortopeden ser rörelseapparaten och inget annat.  Men jag hänger ju faktiskt ihop med alla mina delar!! Än så länge i alla fall.....

Imorr´n ska jag oxå åka och få däcken bytta på bilen. Det går ju inte att komma ifrån - det ÄR ju vinter antingen jag vill eller inte. Så ska jag handla lite på Coop, så jag överlever helgen. Och efter det är jag antagligen så trött, att det är sängen som gäller.....

Och nu ska jag gå i säng, innan jag trillar isär.....

Så här blev alltså duken av "lapphelvetet" jag skrev om tidigare!   Bakgrundstyget är inte vitt i verkligheten, utan snarare ljust begie. Och, som sagt, det blev för många olika tyger i mönstret - tycker jag. När jag hade quiltat färdigt och var klar att sy dit kantbandet, såg jag, att fyra rutor satt fel!! Sprätta, sprätta och sy om.... Kanske inte så konstigt, att jag känner mig less på den.

Nu ska jag ta itu med att sy en gran!! Anita ("min" Anita är min tidigare terapeut) hade med sig en pannå till mig igår. Abrahamsgården i Norberg hade utlyst en tävling med att göra en gran i valfritt mateial. Den ska vara klar och inlämnad den 26 november, så jag lär väl lägga på en rem. Sen blir det venissage den 30 november - på skyltsöndagen! Inte för att jag är mycket för tävlingar, men det är ju en kul grej.... Mest spännande blir det, att se de andras alster!!

Egentligen skulle jag ha följt Lotta och Heffa till Västerås idag på shoppingtur. Men jag kände, att det skulle bli för jobbigt. Även när jag bara är hemma, är jag tvungen att gå och lägga mig minst en timme två gånger om da´n. Fast jag INTE VILL - jag måste, för ögonlocken ramlar ner av tyngden. Annars hade det varit kul med en shoppingrunda, Jag har en lång lista..... Undrar om den här tröttheten ska hålla i sig till flytten oxå....?? Då kommer jag att bryta ihop.... Just nu hoppas jag, att det är en biverkning av de antiinflammatoriska tabletterna jag äter. Jag har två tabletter kvar.... Så fram emot helgen skuttar jag ut och kastar snöboll!!

Idag var jag på "utflykt". Lotta hämtade mig och vi åkte till Fagersta och lyssnade på "min" Anita. Hon hade föreläsning på Lindgården och det handlade om balans. Balans i livet, balans i kroppen. Det som framför allt fastnade i mig var, att man kan se sig som en balansvåg. I ena skålen ligger typ "jag känner mig lessen". Då får man lov att skaffa något till den andra skålen typ "jag behöver tröst". För att det ska bli balans. Hon talade oxå om att man har ett "brödben" d v s sånt man uträttar - jobbar, städar, tvättar o s v. Sen har man ett "drömben" - som gör sånt man vill - typ resa, läsa en bok, måla, skriva o s v. Så behöver det vara balans mellan brödbenet och drömbenet. Båda behövs för att det ska bli balans.

Ja hon är himla bra "min" Anita. Det var fullt i salen ca 100 pers. Roligt för henne! Hon ser ut som en liten grå mus, men hon har så mycket klokskap, så mycket humor och kan konsten att engagera människor. Dessutom är hon en mycket varm människa. De är säker många, som ser henne som sin livräddare....

Men nu är jag så in i vassen trött. Vad behöver jag då? En kopp te, en smörgås och sen sängen....

Natti, natti!

Jo det går tydligen att odla färskpotatis i kylskåpet!! När jag drog ut grönsakslådan i kylen, så hittade jag en oöppnad påse potatis, tämligen gammal - om man säger så. Och miljövänlig som man är, tog jag ut potatisen ur påsen, för att lägga den i komposten. Det var långa revor på potatisen plus många små, små söta potatisungar!! Funderade faktiskt ett tag på, att låta allt ligga kvar i kylskåpet - färskpotatis till jul!! Men jag nöjde mig med ett foto.....

När jag nu inte odlar potatis, så har jag faktiskt fortsatt sy på lapphelvetet idag. Och äntligen har jag fått ihop det - även om det inte är klart ännu. Som vanligt blir jag inte nöjd - det blev alldeles för många färger tillsammans. Och jag måste lära mig - jag SKA inte sy efter mönster. Fast nu har jag ju i och för sig lärt mig, hur det här mönstret fungerar. Så nu kan jag ju sy det "ur huve´t".

Det tar bara så lång tid, att sy nå´nting färdigt. Måste gå och vila lite nu och då - alldeles för mycket tid går till spillo.... Igår och idag har jag oxå lyssnat på Mia Törnblom, när hon läser sin egen bok "Så dumt!". Den beskriver hennes liv hur hon går från världens pundartjej till "nykter" narkoman. Genom Minesotamodellens 12-stegsprogram. Genom AA-möten och genom att rannsaka sig själv. Inget lätt liv precis. Men hon kom ut på "rätt" sida.....

Var ner till Coop idag och fick med mig fem banankartonger!! Så nu kan jag så smått börja fylla dem vartefter med så´nt, som jag inte använder dagligen. Men det behövs ju många, många fler kartonger förstås... Redan den 17 november idag - så himla fort tiden går!! Om två månader borde jag vara på plats.... Det fixar sig vartefter.....