Det var en bra förklaring jag fick av dig Synne angående det där med diabetesmaten! Tack! Och för övrigt håller jag fullständigt med dig! Det var mycket p g a alla dessa neddragningar (plus en inkompetent chef:I), som jag gick in i väggen för tio år sen. Jag försökte och försökte möta min personal, ha tid för var och en, lyssna och peppa. Plus att försvara verksamhetens kostnader uppåt, följa den allt mindre budgeten, lägga på personalen fler och fler arbetsuppgifter m m.  Men tiden räckte bara inte... Hade jag kunnat dela upp mig på fyra personer, hade det nog gått. Men mina ambitioner ville och kunde jag inte släppa. Och inget stöd uppifrån. Om jag hade dödat mina känslor och kunnat rycka på axlarna - så hade det nog gått vägen. Så du förstår, att jag verkligen lider med dig Synne!! Hoppas att du i alla fall så småningom, kan ha ett utbyte med dina arbetskamrater, så ni i alla fall kan stötta er mot varandra!

Javisst är det härligt, att ha frukt stående i en skål Ruth! Dels är det vackert, men det är allt nyttigt att äta upp den oxå! Minst tre frukter om dagen håller ordning på magen!

Idag hände nå´t konstigt. Jag skulle kliva upp på min lilla kökspall - en sån där med två trappsteg - för att ställa upp en glasburk i köksskåpet. Och det högra benet bara vek sig under mig!! Det fanns ingen kraft alls i benet! Turligt nog stod jag stadigt med vänsterbenet, så jag ramlade inte. Men jag blev så förvånad!! Vad händer?? Totalt kraftlöst..... Får väl se, om det ger sig. Ska ringa och beställa tid hos sjukgymnasten - hoppas hon/han kan hjälpa mig. Annars gör jag mina övningar som sjukgymnast Petter sa åt mig. Idag har jag slopat alla smärtstillande tabletter, utom de antiinflamatoriska. Känns bra....

Imorr´n kommer "hemsjukvården" för att ta PK-prov på mig. Det är ju bra att någon kommer hem och kollar upp det, så inte värdet rusar åt pepparn alldeles. Dom skulle ta ett prov, innan jag åkte hem från sjukan. En liten syrra kom och stack två gånger, sen gav han upp. Och inte kom det nå´n annan heller. Har förstått det så, att man kan få s k Waranblödning, om PK-värdet ligger för högt. Och då kan det börja blöda var som helst i kroppen - okontrollerat. Så det är allt ett riktigt rävgift man stoppar i sig..... Talade om för henne som ringde, att jag är extremt svårstucken. Så att dom tar med sig många nålar och rör och helst butterfly - babynålar.

Börjar känna mig rastlös - det blir alldeles för mycket TV-tittande i sängen. Och inget "produktivt" gjort. Om jag bara vågade, så skulle jag nog testa, att gå ut nu. Men jag vet ju, att jag måste komma uppför trappen oxå sen.... Drömmer otroligt mycket - inatt var jag i Tyskland under andra världskriget och hälsade på min faster!!! (har ingen faster i Tyskland och har aldrig haft någon) Vi fick lov att gömma oss, när nassarna var utanför och jag smygåt godis, som jag hade hade haft med mig hemifrån!! Tänk vilken fantasi man besitter i skallen!! Fast smygäta godis låter ju rätt bekant....

 

medresenärska

4 november 2008 18:32

Hej på dej vännen!!
Ja, du kämpars på och undrar just om du inte låter lite mera positiv nu. Kan det stämma?? Vackra bilder har du satt in också ... Det ser inbjudande ut både med frukt och landskapsbilden. En liten skärva av mångubben ... dunkelt och mysigt.

Hoppas du snart blir så pass att du kan gå ut och lufta dig. Men vänta !!! Det finns ingen hiss och det är ju för jäkligt. Det borde finnas i alla hus.

Jag hoppas du blir bra snart!!!
Kram från Medresenärska

http://medresenarskan.bloggagratis.se

 

Ruth

4 november 2008 19:02

Snälla stappla inte ner för trapporna för tidligt, tror inte kroppen orkar det ännu, inte så enkelt att krypa upp igen på alla 4 för att komma tillbaka till sängen. Du får roa dig med att följa valvakan i USA i kväll på TVn, en riktig rysare.

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...