Så har en dag till gått - tillbringad i sängen. Men i min egen säng:) Och tankarna flyger.

Det här med sjukhus och mediciner. Det måste vara jättesvårt, att vara sjuksköterska och ha ansvar för att medicinerna blir de rätta till varje patient. Men organisationen måste skärpas!! Jag har ju mitt huvud någolunda med mig och kollar vid varje medicinutdelning, att jag får de rätta pillerna. Men de som är lite äldre, kanske lite dementa eller litar på att läkare och sjuksköterskor gör rätt och riktigt - de kan råka väldigt illa ut, vågar jag påstå.

Vet inte hur många gånger jag under denna vecka fick fel medicin, fel dosering eller utebliven medicin. Och jag sa till och sa till. Ursäkterna var många, ofta ingen alls. "Det står här, att du ska ha två st 20mg Furix på morron och inget mer". Jag hävdade, att det är fel - jag ska ha 2 st 20 mg två gånger om da´n.  Sköterskan gick tillbaka till journalen och kom sen med två Furix till - utan att säga nå´t.

Det var först de två sista dagarna, som det inte blev nå´t fel. Kände mig som en jäkla gnällkärring och det tyckte antagligen dom oxå. De lärde sig, att den där tanten, måste man tala om vartenda piller - vid varje utdelning.... Och det går väl an för mig - som VET vad jag ska svälja. Men alla andra, som inte har mål i mun eller alla sinnen med sig eller litar helt på sjukvården - hur går det för dom?? Det kan ju många gånger vara livsviktiga mediciner!! Jag menar INTE, att det förekommer nonchalans eller okunskap. Men - organisationen vid medicinutdelning måste skärpas!! Och sjuksköterskor BÖR ha en högre lön - för det är ett jäkla ansvar de har!!

Ja nog skulle det bli bättre, om jag tog över ledarskapet ;/ eller hur... fniss. Personalen behöver mycket uppmuntran och feed back. Och det går inte att komma ifrån, att de behöver vara fler. Det går inte att rationalisera bort människor som ska ta hand om människor. Patienter är inga postpaket, som kan fara runt på löpande band. Vart tar egentligen alla pengar vägen...??

Idag ringde jag återbud till min lillebror Nils Johan, som fyller 50 år imorr´n. Känns lite taskigt, att ingen från vår pappas sida firar honom på hans dag. Men, men - that´s life.... 

Till min storebror Hans vill jag säga - (jag gick in på barnbarnens hemsidor) vilka fina småungar du är morfar til!! Och jag såg ju, att Emil är väldigt lik dig från kort jag sett på dig som liten!! Och jag såg oxå, att min bäste bror blivit gammal.... :I  Tack för orden om påbrå, förresten! Antar att det var menat som beröm! Kan du inte ta och skriva något om dina barnbarn på deras hemsidor?? Skulle vara kul, att veta hur dom är till kynne och läggning.... Men jag såg ju, att Emil var glad, att vara kapten på morfars skuta!!

Jo Annsan jag tycker det är märkvärdigt, att ha en så god vän som du!! Och det säger jag utifrån att jag är van att alltid klara mig själv.... Det ÄR inte självklart, att få hjälp, när man behöver. Men däremot berömmer jag mig själv lite, för att jag numera har lite lättare att BE om hjälp!

Tämligen less på alla mediciner jag måste stoppa i mig - som ni ser har jag ett litet eget apotek hemma..... Men antabus har jag - guskelov - aldrig behövt - som arga systern på sjukan fräste åt mig. Däremot har jag ätit Campral - en medicin som tar bort sötsuget. Belöningssystemet påverkas lika för både alkkoholister och snaskolister. Men numera har jag tagit bort den från min medicinlista - det räcker gott med piller ändå....

Godnatt för idag - hoppas du är nöjd med din dag!!

 

Ruth

1 november 2008 22:58

Synd du inte kan närvara vid din lillebrors 50 års kallas, det skulle säkert varit uppskattat och roligt. Ditt hemma Apotek skrämmer mig, hur många piller blir det varje dag ? Inte kan du stoppa i dig av allt detta, kan inte vara bra för kroppens helhet. Ryser, tur du är klar i huvudet annars skulle det bli farligt värre. Hoppas att du känner dig lite bättre i morgon. Kramar till dig och sov så gott !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Medresenärska

1 november 2008 23:06

Hej Stinalill !!!
Jasså nu är du hemma och det måste ju ändå vara skönt med din egen säng. Ja, det skriver du ju också i din blogg.

Hur känner du dig då?? Har det blivit någon bättring.??n Det verkar som du haft väldigt, väldigt ont. Hoppas cortisonet gjort sitt så du slipper plågas.

Det har blivit vinter här. Snö har vi lite och så har det frusit på det så det är halt också. Man får allt se sig för så man inte halkar.
Ha det så gott det går!! återkommer snart och ser hur du mår. Tills dess ....
Kram på dig

http://medresenarskan.bloggagratis.se

 

synne

2 november 2008 12:28

Du är ingen gnäll kärring.Du har ju rätt,det får inte bli fel vid medicineringen.Det var dåligta av sköterskan att inte be om ursäkt. Tyvärr kommer det inte bli så mycket bättre eftersom det hela tiden skärs ner på bemanningen,det är då felen uppstår.Kram Synne

 

Annsan

2 november 2008 15:26

OK. det får stå för dig. Jag känner mig lyckligt lottad att räknas som en vän du kan ringa till och be om hjälp! Du har alldeles rätt i att du förkovrat dig i konsten att kunna be om ett handtag när det behövs. Bra jobbat! /kram Annsan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...