Här är Annsan på väg för att hämta upp mig. Läckert tycker jag med trädens spegling i vattnet. Och så kanoten som glider fram i vattnet... Ljuvligt!!

Jag förstår inte riktigt vad som händer med min hals. Efter jag var i Bennarby förra gången, gick jag ju med svid i halsen i säkert en vecka. Och nu är det likadant igen!! Börjar fundera på, om jag har blivit allergisk på nå´t sätt. Djur finns det ju gott om i Bennarby..... Men då tycker jag, att det skulle gå över, när jag varit hemma några dagar.... Ja, ja - det är inte dödligt ;)

Ja vet ni vad!! Annsan ringde imorse och bjöd ut mig på en paddeltur!! Jag nappade ju omedelbart, packade massäck och for iväg. Hon hade tänkt ut ett ställe, där jag kunde kliva i kanoten. Ååå vilken känsla att sitta i en kanot igen!! Känna stillheten, helheten och lugnet!!

Jag kom fram till, att det är nästan tre år sen jag paddlade sist.  Det var en tarmvredsoperation och lungödem, som satte stopp både för paddling och rökning.... Och jag hade accepterat nu, att kanorutflykterna är förbi.... Men så kom jag ut idag!!! Visst har jag en otroligt dålig balans, när jag ska kliva i och ur. Annsan stöttade så gott det gick - ändå blev det ett snabbdopp för tanten, när jag skulle kliva ur. Och ont i höften, när jag ska lyfta ur benen så in i bäng. Men det gick:)) Och det var härligt!! TACK Annsan!!

Och ett strålande sommarväder med lite fläktande vind. Vi låg där på en "egen" sandstrand och stekte oss och njöt. Annsan badade två gånger - och jag försökte bada två gånger ;) Men jag är harig - kan inte slänga mig ut i vattnet, fast jag vet, att det är så skönt efteråt. Men vadå - jag paddlade - ha.....

Sen inte nog med det - jag blev bjuden på god mat hemma hos Annsan och Harry sen!! Vissa dagar är värda att minnas tills man dör.....

För att ta fotona först: En gammal zinkbalja stod på en sten bredvid uthuset på Bennarby gård. Kanske har den använts till diskbalja en gång i tiden.... Nu tycker jag, att den bara står och väntar på, att få ett fång blomster i innanmätet....

Och uthuset ja - träet i stockarna har varit med ett tag. Och stått emot både sommar- och vinterväder. I många, många år...  Tycker jag kan se framför mig hur bonden öppnade uthusdörren med en stor nyckel. Hämtade han kraftfoder till gamla Brunte där, eller tog han fram yxan därifrån, när han skulle till skogs....??  Å vad jag tycker det gamla är vackert!! ......

Nej Ann-Louise guskelov slapp jag magsjuka!! Hoppas du har kryat på dig nu då! Annars så sov jag väldigt länge "imorse" om man säger så.... Och efter Pk-provet bar det iväg till sjön med matsäck och en lyssnarbok. Inte alls dumt. Var inte hemma förrän vid sjutiden. Idag badade jag nästan!! Jag gick i vattnet till magen och hade jag haft is !!! i magen, så hade jag väl stått kvar en stund till. Tills det hade varit möjligt, att slänga mig ut i spa´t. men det får bli en annan gång...

Men Ankie då - vad är det fatt med Seger??  Har han ätit nå´t dåligt ute i skogen eller?? Hoppas vetrinären kommer på vad som felas honom. Det är inte roligt, att ha en sjuk vovve, att oroa sig för. Och inte kan du ta ut nå´n VAB-dag heller..... Håller tummarna, att han snart blir piggelin igen...

Jag antar att det annars är många, som njuter av den här sommaren som äntligen kom! Sååå efterlängtad!! Inte minst av bönder och hästfolk, som nu vågar sig ut och slå höet. Måtte det få bli torrt oxå sen, så det blir näringsrikt och bra. Men jag avundas inte de, som sen ska ta in höskörden. Och stå på skullen och svettas floder....

Igår när jag åkte hem, hörde jag på radion, att det var en kvinna, som hade doktorerat  i skador vid SMS:ande!!! Hon hade säkert gjort ett bra jobb. Men nog kan jag fråga mig - varför inte hitta nå´t viktigare ämne?? Hon hade iaf konstaterat, att man kan få skador i både nacken och tummarna.... Hon rekommenderade, att använda båda tummarna - först den ena, sen den andra. Så nu vet ni det - ta´t lugnt med SMS:andet!! Det kan få oanade, oönskade konsekvenser.....

Ikväll blir det nog inte nå´n stor gadnatt"saga".... Trött är bara förnamnet.... Men jag är nöjd med min utflykt. Roligt att träffa denna familj, som har så mycket på gång hela tiden. Förstår inte hur dom orkar. Men dom är ju unga och har spring i benen - även om det finns lite krämpor där oxå.....

Hästen ovan är Julietta, som nu är på "kärlekssemester"!! Återstår att se, om det blir nå´t resultat. Vet faktiskt inte hur många månader en häst är gravid/dräktig?? Tänk vad mycket grejer det finns till hästar!! "Burka" är bara en grej. Sen kan dom ju ha fransar i pannan, som kan ha bort flygfäna, när kusen skakar på huvét. En så´n skulle jag ha haft på mig oxå - nu har jag full sysselsättning med att klia myggbetten....Och så ska dom ha på sig liksom skor, när dom ska åka i transporten. Och det ska vara regntäcke, varmtäcke m fl täcken till olika väderlek. Och det är betsel och träns och grimma och grimskaft. Ni hör - jag har lärt mig lite runt omkring.... Affärer som säljer hästgrejer  måste gå bra i detta land med så många hobbyhästar.....

Ja sen tog jag med en liten bild på lillstugans fönster. Tycker det ser så lantligt och "pittoreskt" ut mitt i grönskan. Jag kan fantisera om, att där flyttar jag in, när jag inte kan bo själv längre - i undantagsstugan. Och då är det naturligtvis renoverat toppmodernt med ett litet, litet kök och en liten, liten toa till den lilla, lilla tanten. Jag har nog en liten, liten katt oxå....

Natti, natti - mer kommer imorr´n.....

Lyssnar nu på en bok som heter "Sa du gula höns?" - samtal om livet från A till Ö. Skriven och inpratad av Lill Lindfors och Agneta Lagercrantz. Lite lagom att lyssna på. Ingen bok att lyssna rakt igenom på, tycker jag. Men eftersom jag hör till samma generation, känner jag igen mig en del. Även om det jag hitills hört är ganska allmängiltigt.

T ex det svåra att uttrycka vad man själv vill och inte vill. Inte vara andra till lags bara, utan verkligen tänka efter vad man själv vill. Att kunna säga nej och i och med detta oxå kunna säga ja - och verkligen mena det. Sen kan man ju göra saker, som någon annan vill förstås. Men att då ta ställning och välja detta med vilje. Inte för att man känner att man "borde" väl - suck....

Så talar dom oxå om att fånga dagen - att leva i nuet. Och det är minsann inte det lättaste! Hur lätt är de inte att planera för helgen, för semestern, vad man ska handla imorr´n o s v i all oändlighet. Dom föreslog, att man skulle ha en lapp i fickan, där man hade en påminnelse. Egentligen är det ju BARA nuet som existerar. Det är bara nuet vi kan påverka. Det som var igår har redan varit - dagen igår kan vi inte välja att göra om. Dagen imorgon vet vi inget om - det kan hända saker, som vi inte alls har något inflytande över.

Så - idag har jag setat på balkongen och sugit åt mig varenda solstråle! Så ljuvligt!! Det har inte varit sol hela da´n, men framåt eftermidda´n - kvällningen satt jag där och verkligen fångade dagen!! Och morgondagens regn kanske inte alls faller över Skinnsberg - vem vet.....

Jösses vad dagen springer fort! Sydag idag - men detta kommer att ta tid, även om jag gjort undan det "värsta". Sen blir det kul, när jag har fått stryka isär alla sömmar, och kan sy ihop skiten. Och få se hur det tar sig ut....

Jag har varit på vernissage idag på bibblan! En tjej jag känner bjöd in mig till sin fotoutställning. Och det var verkligen fint! Med både vinter-, höst- och sommarbilder. Hon hade verkligen lyckats fånga det vackra i naturen.

Så har jag funderat på det här med att vara förälder - utifrån boken "Kärlek och stålull". I boken är det alltså en mamma, som är utvecklignsstörd till tre flickor. Och barnen far illa så klart, eftersom mamman är ett barn själv. Men NÄR är det befogat, att omhänderta barnen? Var går gränsen? De flesta "vuxna" är ju mer eller mindre neurotiska. Och många har obearbetade trauman från barndomen. Som överförs till barnen - medvetet eller omedvetet.

Själv var jag ju inte alls mogen, att ta hand om barn, när jag var knappt 20 år. Älska dom kunde jag och det gjorde jag verkligen. Och jag ville ge dom ALLT gott på denna jord. Men visst misslyckades jag en del - som mina barn har fått lida av. Min ryggsäck var ju allt annat än tom. Men nog anser jag, att jag kunde ha vårdnaden av dom. Visst - jag skulle ha behövt lite föräldrautbildning och kanske lite stöd. Men det tror jag ju, att de flesta föräldrar behöver. Och en perfekt förälder finns ju inte heller.

Men NÄR är föräldrar helt OLÄMPLIGA som föräldrar?? Var går gränsen?? Ska verkligen utvecklingsstörda FÅ skaffa barn?? Ska en alkoholiserad mamma/pappa få ha vårdnaden om ett barn?? Är en mamma/pappa som är ute och festar varje helg, en lämplig förälder?? En förälder som byter partner stup i kvarten??

Ja jag vet - det GÅR inte att dra klara gränser. Men nog tycker jag, att barn får stå ut med mycket. Själv hade jag väldigt gärna blivit "omhändertagen", när jag var barn och fått en ny familj. Men egentligen VET jag ju inte hur det hade varit heller..... Ja - är det nå´n som har några åsikter???

Åååå vilken dag!! Tack Annsan för att du fick ditt infall, att göra en utflykt idag!! Och TACK för att du tog mig med till dessa underbara platser!! Så mycket vackert har jag sett denna dag och förundrats över naturens mirakel!! Tänk att gå i en skog med massor, massor av liljekonvaljer och känna lukten sväva!! Att se detta kalkbrott med turkosblått vatten och fantastiska klippformationer!! Och sjöar och skogar och den ljuvliga svenska sommaren! Och därtill kanonväder med strålande sol!

Det är nästan så man kan bli religös av allt det vackra!! Massor med kort har jag knäppt, svårt att välja ut vad jag skulle ta in här på bloggen. Vi hade oxå fika med oss, som vi stannade och avnjöt invid en sjö. Men tyvärr skulle jag inte kunna hitta dit själv. Jag vet att vägen gick genom Guldsmedshyttan. Sen var vi även in i Lindesberg. Så tittade vi oxå in på några butiker och fick göra lite fynd - lite tyger och sån´t som man egentligen inte behöver förrän man får syn på det....;) Ett par badbyxor till tanten på rea för tio (10) kronor t ex!!

Annsan har hållit efter mig, så jag inte köpte nå´t "felaktigt" - d v s sån´t med onödiga kalorier.... Men jag bestämde mig ganska tidigt för, att idag skulle det bli en mjukglass - Viktväktarna kan gå och gömma sig.... Så en så´n fixade jag åt mig, när jag var tillbaka i Skinnsberg. Och det var smaskens vill jag lova!! Helt njutbart - även om jag stördes lite av att jag var kissnödig..... Men imorr´n är jag tillbaka i ordning igen lovar jag mig själv.

Igår kväll var vi då iväg till Avesta och skrattade!! Ronny Eriksson hade en stå-upp kväll inför fullsatt salong. Sååå himla skönt att skratta åt alla tokigheter han serverade! Han driver ju med i princip allt i samhället. Och jättebra platser fick vi, eftersom Herbert är rullstolsburen.

Idag står det rätt still i korvspat - som Medresenärskan skulle ha uttryckt sig. Har varit iväg och provat "axelvaddsvästen" på Lasse. Och då kanske man skulle tänka sig, att sy färdig den då. Men gnistan vill inte infinna sig. Tror allt att det blir en stund i sänghalmen istället. Känner mig lite grå och kulen.

Ser fram emot solens återkomst. Då jag kan fara ut och kanske lägga mig på bryggan - fotot - och värma upp mig med fötterna i spa´t.... Gråvädret som himmelen presterar idag, tilltalar mig inte särskilt. Men jorden gillade nog att bli vattnad och grönt är det ju nu - både högt och lågt.