Jaa - ni som är vinterälskare - kolla på dessa bilder, så behöver ni inte kliva ut i kylan o frysa häcken av er, för att se hur vintern ser ut ;-)

Visst är det vackert!! Joo nog är det så - MEN - alldeles för jäkligt hemskt KALLT!!! Stackars Pippi har jag placerat i tvätthallen vid Shell över natten.... Det var ju snällt av killen, som rår om et - han skulle sätta på värmefläkten, så hon skulle bli fri från is. Jag har alltså inte sopat av henne, när det har snöat, sen har jag satt på motor- och kupévärmare, sen har det snöat igen o s v. Till slut fungerade inte vindrutetorkarna för all hård is som lagrats. Och förhoppningsvis kan jag efter denna avisning komma åt snösopborsten, som legat infrusen i bagagen.... Och som killen på macken sa "om 10 dagar vänder det och sen blir det ljusare"....

Jag har funderat hit och dit och fram och tillbaka sen jag kom hem från Gävle. Jag orkar inte längre företa några resor!! Åtminstone inte i vinterväder. Såå mycket ångest och oro innan jag kommer iväg. Ångest - kommer tåget?? orkar jag gå dit?? hinner jag?? osv osv. Och såå orkeslös jag har blivit och slut för minsta lilla!! Jag var tvungen ut och handla idag och bara det är ett dagsverke - för mig!! Jag har ju alltid tänkt "jo men det fixar sig" - tidigare - förut.

Jag har ju klarat av tidigare att ensam hitta rätt på storflygplatser som i Bankok och Kuala Lumpur. Jag har snorklat bland hajar, jag har forspaddlat och vågat göra saker som inte andra kanske vågat. Jag har litat till min egen förmåga och tagit det som en utmaning, att t ex åka taxi med en äcklig taxichaufför på småvägar i Malaysia. Men det skulle jag aldrig i livet våga göra IDAG!! Jag kan inte lita på mitt minne numera, inte lita på att min kropp ska orka, inte lita på att paniken håller sig borta, inte lita på att det går att svälja ångesten....

Detta känns som en dåres försvarstal.... Men jag vill förklara - jag vill att mina barn och barnbarn ska förstå varför jag inte kommer i jul. Det gör mig ont, om mina barn och barnbarn blir besvikna över, att jag inte kommer. Men jag KAN inte göra annorlunda..... En stor ångest har oxå varit att handla julklappar. Visst - man kan beställa på nätet. Men VAD?? Jag vill ge - framför allt mina barnbarn - fina julklappar, roliga presenter, som dom verkligen blir glada över. Jag har alltid tyckt, att det har varit roligt både att köpa och ge presenter. Och såå roligt att se dom glada och lyckliga   Men inte ens det förmår jag längre. Pengar i ett kuvert - trist, tråkigt, oinspirerat....

Sen kanske ni tycker "inte ska väl mormor/ farmor/svärmor sitta alldeles ensam i jul" Jo tänk att det kan jag göra - det klarar jag att göra!! Har jag kunnat vara ensam den 24 september, den 24 oktober, den 24 november, så kan jag vara själv oxå den 24 december!!

Jag har allt lite svårt att förklara, att jag "plötsligt" blivit så gammal och orkeslös. Det är väl så, att den här tanten inte har VELAT visa hur jobbigt det har varit - och är. "Duktigsyndromet" sitter allt där och hackar fortfarande....

Några andra tanter som jag pratat lite med, har samma upplevelser som jag - att inte orka längre, att inte minnas, att inte klara av.... Och det är ju svårt för t o m mig, att förstå, att så här är det att bli gammal. Hur ska då andra förstå, de som är mitt i livet och fulla med ork....

Jag kan inte låta bli att rannsaka mig själv över, hur lite förståelse jag visade för min pappa, när han blev gammal. När han var orolig för att hitta t ex tyckte jag bara "jag men det är ju bara att svänga vänster och när du kommer dit så tar du höger" och tänkte för mig själv att han var allt riktigt kring-kring i huvet. När han lyfte upp vänsterbenet, när han skulle sätta sig i bilen tänkte jag "men jösses gubbe lilla". När han berättade samma sak som han tidigare hade berättat - tänkte jag "gubben är ju för 17 senil". Men NU förstår jag även honom.....          

Jag väntar och väntar på, att min energi och lust ska börja visa sig igen. Och jag försöker verkligen tänka positiva tankar. Varje morgon när jag vaknar, försöker jag frammana något jag vill göra den kommande dagen. Jag försöker tvinga mig, att göra saker - för då kanske lusten poppar upp av sig själv. Men neeej.... Tankar far genom skallen - varför ska jag gå upp ur sängen - jag kan lika gärna ligga där, somna om så långt det går.

Just nu går livet ut på att sova och äta... Och vänta på det stora avslutet - och hoppas det går fort..... Det låter ju väldigt drastiskt, nu när jag skriver det och OBS!! jag har verkligen ingen som helst avsikt, att avsluta livet för egen hand. Men känslan finns där - den stora meningslösheten....

Som sagt var - jag har försökt att sy. Men det blev inget tesultat jag kan hurra för precis....

Den blå löparen ser väl skaplig ut - på långt håll och svaga ögon. Men tittar man lite noggrannare är den sned och vind - ser ut att vara gjort av nå´n som aldrig har sett en symaskin förr. Och ändå har jag ägnat många timmar åt att sprätta och sy om....

Vetekuddarna sydde jag utan entusiasm - sydde egentligen för att använda upp lite av säcken med vete, som jag har ståendes. Sååå kul - not. Som ungarna skriver....

När jag var i Fagersta en dag, tog jag mig i hampan och gick in och beställde tid för en tatuering. Jag har ju tänkt länge, länge - men inte fått ändan ur.... Men så för 14 dagar sen, fick jag min lilla Blåvinge tatuerad uppåt vänster nyckelben!! Hon (som hette Camilla) tryckte först dit konturerna med nå´t sorts kalkerpappar. Så fick jag säga vad jag tyckte. Och jag tyckte att den skulle vara lite mindre och lite uppåt/inåt. Camilla ändrade och jag fick lägga mig ner igen.

Jag förberedde mig på, att det är nu det kommer att göra ONT!! Och visst stacks det lite, när hon fyllde i konturerna. Men det var helt uthärdligt - inget att tala om. När hon sen målade färgerna, hade jag kunnat somna. Jag frågade om jag var den äldsta hon hade tatuerat?? Neeej då - den äldsta hade varit 82 år!! Och medelåldern sa hon låg på drygt 40 år!! Sen har jag tvättat min fjäril varje morron och kväll i 14 dagar. Och smort på en salva varje gång. Men nu ska jag kunna lämna henne ifred i fortsättningen.

För att jag inte ska stirra mig blind på mitt downhumör, ska jag väl fortsätta skriva om lite positiva saker.... T ex tog jag mig i nackskinnet och begav mig på en liten tur ut i skogen en dag, när solen faktiskt sken!! 

Och visst KAN det faktiskt vara vackert ute - även om det är november!! Den sista bilden är på Herrgårdsängen - där det brukar vara körstämma i juni. 

Jag tog oxå mossa med mig till balkongen och var även ner till Lotta o Lasse och plockade en kasse med kvistar, som har barr och är vintergröna - minns inte vad dom heter. Sen pysslade jag lite på balkongen tills mina fingrar nästan var stelfrusna....

En dag tog jag mig faktiskt iväg till Västerås!! Lilla Milou fyller faktsikt ETT ÅR imorrn!!! Jag åkte till Erikslund, även om jag egentligen inte gillar detta köp"paradis". Fördelen är ju, att många affärer finns samlade - jag måste inte gå såå mycket. Var in en sväng på Clas Olsson och där hittade jag "blockljus", som är batteridrivna och man kan ställa in dom på timer. Så tänds dom i fyra timmar, slocknar - och efter 18 timmar tänds dom igen!! Suveränt bra!! Så nu brinner ljusen på min balkong varje kväll!! 79:- styck kostade dom....

För att fylla på med positivitet - igår ringde Johanna (litet glädjeskutt!!) och Tuija kom och hälsade på en dag och några dagar efter kom Solveig och Heffa - nästan samtidigt!! DET är kul, när någon tittar in o tar en fika helt oförberett. Och Annsan ringde en lördag o frågade om vi kunde ses på fiket en stund. Harry har satt igång och planerat en marknadsdag på torget i Skbg den 8 december! Och jag har fått erbjudande om, att lägga dit mina "överblivna" alster på hans bord!! Dessutom behöver jag inte stå där, om jag inte  vill eller orkar. Han tar hand om försäljningen!! Så jag ska ha stor REA på så´na saker jag har kvar!!

Så är det nu drygt 4 (fyra) !!! år sen jag var inlagd på sjukhus!! DET är inte illa pinkat, för att vara jag!! Jag åkte ju in och ut från sjukhusen som en jo-jo tidigare. Tarmvred efter tarmvred, förmaksflimmer och hjärtsvikt, som trasslade i ett kör. Sista gången jag åkte ambulans var alltså var alltså den 23 oktober 2008!! Men då slog jag på stort - blev buren!!! nerför alla trappor på Klockarberget, sen blåljus och sirener på till Västerås!! Fy Fabian vad ONT jag hade!! Dessutom hade dom inget Ketogan i ambulansen - bara morfin och det tål jag ju inte. Huvva!! Men jag var hemma efter en dryg vecka haltande och med rullator plus att jag fick Diklofenak i flera veckor (som läkarna nu säger, att jag absolut inte får äta, när jag äter Waran). Dom påstod, att jag hade muskelfästes- och senfästes inflammation i höger höft. Hur nu detta kunde göra så förbenat ont??   

Jag KAN inte sy längre!! Det GÅR inte. Det blir fel, fel, fel. Jag har försökt och försökt och försökt. Men det skiter sig. Jag började med att sy en gardin till rummet, som jag har haft i huvét rätt länge. Men det gick inte!! Efter en vecka var jag bara tvungen, att ge upp. Jag vek ihop skiten och la undan den. Sen började jag på en löpare. En rätt enkel sak - men det gick inte det heller. Jag har hållit på i två dagar och det blir bara snett och vint och ser för jäkligt ut. Har sprättat och sytt om i det oändliga. Den ligger fortfarande helt ofärdig på strykbrädan - känns olustigt att fortsätta....

Så idag tog jag mig i hampan och for iväg till Fagersta - bara för att bryta av mitt humör lite. Jag var in på ELON och bestämde mig för att köpa en ny tvättmaskin. Den jag har, tar ca tre och en halv timme för att komma igenom ett 40 graders program!! Vattnet tar sig in i maskinen väldigt sakta, "rår" liksom att inte spola ner tvättmedlet i maskinen ens. Jag får hälla på vatten själv i tvättmedelsfacket. Och de sista gångerna har jag märkt, att den centrifugerar väldigt dåligt. Tilloppet av vatten är kollat - inget fel. Utan det är nå´nstans inuti maskinen. Vore säkert lätt för en händig karl, att fixa felet. Men nu har jag ingen så´n ... Utan betalar istället 4 500 pengar för en ny maskin. Då är den hemkörd , installerad och gamla maskinen borta....

Sen tänkte jag tvätta bilen - maskintvätt - så här inför vintern. Tjejen i kassan tyckta att jag skulle ta det mest omfattande programmet - 295:- Okej tänkte jag - det lär väl dröja innan min lilla Pippi får bada igen.... "Och så varsågod - du får ett kilo godis på köpet!!!" Ja vad säger en gammal snaskolist? Inte nej tack i alla fall.... och jag som hade diskuterat med mig själv ganska ingående om impulsköp av onödiga kalorier. När jag var och fikade, var jag så duktig och tog en macka till teet och INGENTING av allt som låg där frestande i glasmontrarna.... Efteråt tänkte jag, att jag skulle ha givit den glada kassörskan en spark på smalbenen - lura mig på detta viset   Men - jag begriper ju - det är på mig det hänger, att säga nej..... suck....

Nu ska jag bryta av med höstens sista färger, som jag fotade, när jag var på väg hem från Gävle den 22 oktober. Det var så vackert i ett kör, så jag var nära dikeskörning - bara för att hinna se så mycket vackert som möjligt....

Men nu är det vackra borta, allt är grått och stämmer väl med mitt humör just nu.... Nog försöker jag se så´nt som är positivt, men jag lyckas inget vidare.... "Min" Anita menar, att det är en reaktion efter att utställningen blev klar. Ett tomrum som det tar tid att fylla med nya idéer och kreativitet. "Det får alla konstnärer dras med".... Ja inte vet jag. Men nog vet jag att det brukar lätta.... så småningom....

T ex satt jag igår och kollade på fotona av Milou från när jag var där nu sist! Och visst tittade lyckan fram till mig och smilbanden drogs uppåt på tanten!!

Vad GÖR du farmor med den där grejen du har framför dig? Menar du, att du tänker fota mig, utan att fråga ens.... Men dockan var rolig, när hen hoppade upp och ner....

Jodå visst KAN jag äta själv - även om mamma sticker emellan med en sked då och då.... Och sen blir jag en riktigt go och glad tjej!! Och så får jag ett päron från vår egna trädgård att gnaga på till mellanmål...

Sen får jag hjälpa mamma att hänga tvätten - jag sprider ut tvätten på golvet, så torkar den nog fortare.... Och min älsklingströja ska man ta på så här, eller hur? Men vad GÖR du nu igen farmor?? Jag tycker INTE om, när du tar av dig glasögonen - då ser du inte ut som min farmor längre....

Hörrö farmor, sätt påre brillerna!! Åååå va kul det är att dricka själv!! Även om jag håller på att drunkna på köpet - hi hi Tjohej, nu hamnade muggen på golvet - så vare me de...

   Så fick jag lite torra kläder på mig och sitter här och funderar över livet - tänk hur det kan va.... Farmor tänker visst åka hem snart.... och lämna mig.....

Javisst blir jag glad i magen av att se det det där smailet!! Ett lyckligt litet knytt, som kan busa och roa omgivningen och locka fram kärlek hos alla runt omkring. Och denna lilla fröken är mitt sjätte barnbarn - jag är oändligt rik!!! De andra är ju i princip vuxna nu - även Maja har växt om sin farmor nu!! Och hon är en fena på att teckna - såå in i bomben duktig!! Mest blir det hästar och hon skuggar fram djup, får rätt proportioner - kan stilisera och rita i Photoshop.... Där blir/är det en konstnär, om hon fortsätter, vilket jag hoppas att hon gör!!

Ja sen lite hälsorappaport - härom dagen fick jag ett gallstensanfall!! Visserligen har jag ingen gallblåsa kvar, men jag lovar, att det gör lika ont i gallvägarna, när dom krampar!! Jag åt ett äpple, som jag brukar göra flera gånger i veckan. Men denna dag gick det inte. Turligt nog har jag ju fått lite erfarenhet, så jag visste vad det var frågan om. Fort in med en Diklofenak, letade i mina medicin lådor efter en supp och jag hittade en enda!! Vetekudden i mikron och sen på magen, ner i sängen och väntade. Och jäklar vad ont det gjorde!! Ångrade att jag glömt ta med telefonen till sängen. Ambulans - himmel o pannkaka - HJÄLP!! Stönade högt för mig själv. Och jösses vad SKÖNT, när det släppte så småningom!!

Då brydde jag mig inte ett skit, om mitt blod hade blivit tunt som vatten av Diklofenaken - bara så härligt, när värken släppte!! Senare märkte jag ju, att blodet VAR tunnare. Jag råkade få in spetsen på sprätten i tumgreppet och det rann blod både högt och lågt. Men jag är verkligen glad för mitt "lilla" husapotek, så jag kan klara av en del själv utan sjuka huset!!

I torsdax var jag på den årliga besiktningen hos Dr G på läkarstation. Alla värden var i princip oförändrade sen förra året. Så det går inte uför med tanten i alla fall    Han tyckte däremot att mitt blodtryck var lite för lågt 120/80!! Och fast jag sa, att det är mitt "normal" tryck, så ville han sätta ut Furixen helt. "Normalt får man lite högre blodtryck med åldern". Och jag som trodde, att det var bra, att ha lågt blodtryck! Men jag tar då gärna ett piller mindre.... Och han menade, att jag har två andra meduxiner, som är blodtryckssänkande och urindrivande.

Så nu väntar jag bara på, att kreativiteten ska komma springande.... Men i stort är jag allt rätt nöjd med livet ändå        

Nu har väl tanten blivit knäpp - bloggar två dar på raken!!! Jag har ju ingen lust, att sätta igång och sy så här nära utställningen. Och inte lust att sätta igång nå´t annat projekt heller. Sysslolös helt enkelt ;-) Även om det naturligvis finns saker att göra....

Javisst är hösten vacker - det ska jag inte förneka.... Och det var en strålande vacker höstdag, när jag träffade min stora kärlek - Henry. Fast då kallades han för Atte - han heter Atterdag i andranamn - liksom både Preben och Prebens farfar gör och gjorde.

Hur som helst hade vi följt med Kalle Ty i hans ruffade motorbåt till Strömsholm. Och jag kommer ihåg känslan, när Henry och jag gick hand i hand och sparkade på löven i parken. Jag befann mig nog mer eller mindre i sjunde himlen - ett stort lyckorus inom mig.    Tänk att det verkade, som om han tyckte om mig!!!! Han höll t o m min hand - senare kramade han om mig!! Det kändes nästan för bra, för att vara sant!! Jag var 16 år, han var tre år äldre och väldigt eftertrakdad - kallad tjejtjusare på den tiden ;-)

Då bodde jag i ett möblerat rum i Kungsör. Och dit kom han då och då, när andan föll på. Men det var helt och hållet han som dikterade, när vi skulle träffas. Jag vågade knappt gå ut, om det var möjligt, att han skulle komma. Hela mitt liv kretsade kring Atte - jag var som besatt. Jag tog mig in i hans familj i hopp om att få "höra till" där. Attes pappa hade nyss dött och jag ville inget hellre än trösta i Attes sorg. Jag blev vän med hans yngre syskon - tyckte mycket om hans lillebror.... 

Ja det här var inte tanken, att jag skulle skriva om. Tänk att minnet om höstlöv fick mig att fara iväg i minnena om ungdomens dar ;-) Det tog sen flera, flera år, innan vi sen blev ett par på riktigt. Han förlovade sig med en annan, hon gjorde slut o han gick sen på sjön. Och jag fick två underbara flickor och ett sprucket äktenskap, innan vi träffades igen. Vi flyttade då ihop i Västerås, utbildade oss, gifte oss och fick barn - Preben - vårt kärleksbarn   

Nu till höstbilderna de vackra....

Så har det ju förändrats lite på balkongen. Älvlandskapet är undanplockat - där "växer" stenar nu istället. Bl a stenansiktet Putin ;-)

Och ljungen har fått sätta sig i stolen ;-) Men balkonglådorna med Husarknappar och Lobelian på fönsterblecken har ännu så länge fått vara kvar. Tyvärr blir det ingen riktigt fart på det röda i mitt vildvin - även om lite har kommit. Tycker det är dåligt med rött på träden över huvud taget i år.... 

Nu matdax.... 

Ännu ett migränanfall med flimmer!! Alltså - man kan ju undra vad det är som händer?? Jag har inte haft flimmermigrän på år och dag, Och nu händer det två gånger på två da´r! Med en jäkla huvudvärk till på köpet.  Har hormonerna fått fnatt eller har mitt oreglbundna ätande och sovande påverkat.... Nu har jag knaprat Anervan i flera dagar - hur månne det påverka Waranvärdet?? Ska iväg och ta PK imorr´n - jag får väl informera om sakernas tillstånd..... Men jag överlever säkert ;-)

Jag har länge tänkt skriva om den härliga utflykt som Annsan och jag gjorde den 27 maj!! Till det fantastiska kalkbrottet med det blågröna "medelhavsvattnet". Det var den senaste sommardagen (obs - inte den sista!!) med sol från en klarblå himmel och riktigt varmt och skönt till på köpet.... Detta fotot tog jag förra gången vi var dit - för tre år sen...

I år gick det inte att få samma toppenbilder, eftersom det var dykarskola där!! Dykare både från Fagersta och Örebro!! Det sas, att det var ett av Sveriges bästa dykvatten - klart vatten och ca 10 meter djupt.... Och visst önskade tanten, att jag kunde få dyka oxå.... Vad nu hjärtat skulle ha sagt om det....

Men jag fick nöja mig med att ta en annan tur till himmelriket ;-)

Och där uppe väntade ett helt hav av liljekonvaljer!! Ljuvligt härligt!! Doften förgyllde hela himmelriket!!! Och utsikten var inte fy skam heller!!

Sen parkerade vi på en äng en bit ifrån och stoppade in lite i ansiktet. Och njöt av den goa solen!! Till slut drog sig t o m tanten in lite i skuggan  - det VAR varmt!! Vi hade en riktigt vacker utsikt från vårt matrum och om vi vände oss mot andra hållet kunde vi se en gammal ståtlig masugn....

Sen skulle Annsan visa mig ett annat kalkbrott, men det visade sig, att dom hade stängt för med en bom :-( Kanske hade det inträffat något tillbud...? Men när vi körde därifrån såg vi  en svensk variant av Angkor Wat ;-) Häftigt!! Och visst kom fantasin igång - en lång trappa upp till varje torn, då man fick möjlighet att tänka efter. Väl uppe kunde den som inte uppskattade livet längre,  ta sig av daga med talja och rep.....  Ja skoja kan man ju även om så´na tabubelagda saker ;-) ... Men så´na här dagar älskar jag livet!! Faktiskt även migrändagar - även om dom inte ligger lika högt på skalan....

Naturligtvis finns det mycket, som jag inte kan skriva om här i bloggen. Sån´t som t ex rör mina barn och barnbarn. Det jag egentligen kan skriva om, är mig själv och vad jag gör och tänker. Ibland kan det ju verka rätt självcentrerat.... Men det är ju enbart MITT skrivande här. Men tankarna har jag - om både stort och smått....

Härom dagen lyssnade jag färdigt på en roman, som fängslade mig. "Flyga drake" heter den av Khaled Hosseini. Den handlar om två pojkar från Afghanistan. Jag vet ju inte riktigt hur mycket som var verklighetsförankrat, Men lite förståelse för kulturen och människorna, tror jag att jag fick. Att ändra på sättet att tänka, är ju inte gjort på en pisskvart precis. Och man kan ju fundera - vad har vi för rätt att försöka få dom, att se världen, som vi gör?? Är vårt sätt att se det enda rätta?? Är talibanernas sätt och se på kvinnors liv och männens makt alldeles bort i tok??

Visst tycker JAG, att dom är alldeles ute och cyklar och inte har rätt syn på mänskliga rättigheter och allas lika värde. Men ÄR alla människor lika värda??  ÄR verkligen jag lika mycket värd som Fredrik Reinfeldt t ex?? Han har ju fått 4000 i löneökning per månad - helt enligt ett demokratiskt beslut. Medan jag får tacka och buga för några 100-lappar till. Är ett svältande barn i Afghanistan lika mycket värt, som ett friskt och vackert barn i Sverige?? Vad har det afghanska barnet för framtid?? Till skillnad mot det svanska??

Ja visst tycker jag, att man ska försöka se allas lika värde. Men verkligheten ser ju faktiskt inte ut så. Naturligtvis är oxå varje människa värd oerhört mycket för de närmaste - föräldrar, barn, barnbarn, vänner o s v. Men de som inte har några nära relationer då?? Är dom icke-värda??

Ja ibland har jag mina funderingar.... Men detta är inget jag grubblar över på nätterna precis ;-) Fast emellanåt diskuterar jag med mig själv. Och för det mesta får jag faktiskt rätt tillfredsställande svar!!!  

Så var då körstämman över för detta år. Inte för att jag har deltagit nå´nting - utom att varit på två konserter. Flera gånger har jag tänkt, att jag skulle gå och höra "Skinner mountain boys", men jag har aldrig kommit till skott. Men nu blev det av!! Skinnsbergskillar, som har vunnit SM i country & western - bluegrass. Och jag blev inte besviken!! I och för sig fanns det flera konserter jag hade velat ta del av, men det gäller att sortera, så jag orkar med.

Staffan häsade välkommen till publiken i Korpen - fullsatt hus!! Sen tror jag dom hade varit på min balkong och knyckt mitt hjul ;-) - lite bonnarekvisita.... Plus att den äldra "herrn" hade bonnaklär,  var barfota och hade avklippta byxor på sig ;-) Och de övriga var oxå lite "utklädda". Och dom sjöng och spelade, så det stod härliga till! En hel del om sviken kärlek, men oxå gospelinspirerat och country. Helt klart var det svårt, att sitta still! Och tanten blev allt glad och upplyft :-)

Sen kom Annsan inom - och hade en så väldoftande rosenkvist med sig till mig. Och som vanligt kunde jag inte låta bli kameran förstås....

Så småningom bar det iväg på nästa konsert - denna gången i körka. En upplevelse som var väsensskilt från country!! "Erik Van Nevel & Currende" - renässansmusik - dom var från Belgien. Har aldrig hört talas om dom, men jag litade på Staffans omdöme..... Och det var inte fel!!  Otroligt vackra rena röster och ljuvliga instrument. En kille hade fyra olika flöjter, som han alternerade mellan!! Emmellanåt var det som att lyssna på en katolsk mässa, men för det mesta var det verkligen bara skönsång. I över en timme höll dom på - och jag blundade och sjönk in i musiken. Och som både jag och Annsan tyckte, skulle det ha varit ljuvligt med en madrasskonsert ;-) D v s att publiken fick lov att ligga på golvet på madrasser och njuta musiken!!!

Efter detta for vi ner till Folkets park här i Skbg. Det var alldeles vindstilla, om än kyligt. Både Annsan och jag "samlar" ju på foton och detta var en fotokväll ;-) Nere vid vattnet kändes det som när man vaknar kl 04 i tältet under en paddelsemester i augusti - rånne och kyligt, frys om fötterna - men man måste upp och kissa.

T o m sågen såg vacker ut från sjösidan med sina lampor!! Speglingarna i vattnet var så vackra - bilderna i mitten, visar den ö som jag brukade paddla ut till på den tiden det begav sig.... Och på sista bilden, tycker jag det ser ut som, om man skulle kunna kliva in i det blå till ett annat land....

Jag kom nog inte i säng förrän efter ett och somnade kanske nå´n timme senare. Och idag fick jag flimmerMIGRÄN!! Det har jag inte haft på år och dag, men nu fick jag så jag teg. Fy vad obehagligt det var med flimret - jag hade nästan glömt bort hur det var. Och sen vrålhuvudvärk. Visst tog jag mina piller för ändamålet, men jag fick ändå lov att gå och lägga mig några timmar. Nu är det under kontroll, men det får nog bli ett piller till snart. Och i övermorgon är det helt säkert okej igen.... 

Igår var jag ut i skogen en sväng. Och tänk - jag blir såå lycklig över att se allt vackert!! Vad det växer och lever!! glad är jag oxå, för min kamera - jag kan ta foton av allt det vackra. I och för sig är det allt vackrare i verkligheten, men jag har fotona kvar liksom. Jag har ju alltid varit glad i bilder - och i fotona har jag minsann bilder - mååånga!! Jag vet att jag har knäppt foton på t ex lupiner tidigare, men ändå måste jag fota just de här!! 

Klickbilder:

Tyvärr blir det blåa lite mindre blått på fotona - blackt liksom. Vet inte varför, men det finns säkert nå´t jag kan ändra på i inställningen på kameran....

Sen gick jag en stig ner mot sjön och fotade allt det somrigt vackra som växer.... 

Så såg jag ett träd som någon har kedjat fast ;-) I och för sig inte så roligt för trädet, att vara fängslad i kedjan, som hade bäddats in lite i trädet.....

Tänk vad härligt det är med sommar!! Även om det gärna kunde vara lite varmare och soligare för min del. Men så skönt, att kunna gå ut utan att pälsa på sig allt för mycket. Tror jag njuter mer och mer av vår och sommar för varje år som går - om det nu är möjligt - all vackerhet, all den krispiga (Therese´uttryck) grönskan.... Varje morr´on (nåja förmiddag...) går jag ut på min fina balkong - går runt och pratar med blommorna och insuper lukten av sommaren. Sen kan jag sätta mig ner en stund och bara kolla in mina blomster, som har fått sin plats hos mig..... "Tjurinnan Fernando" ;-)    

Verkligen sysselsättning light idag!! Jag gick ner till ICA och köpte fil och bananer. Det är allt.... Sen datan, vattnat lite blommor - sen har jag vankat fram och tillbaka..... Alltså ångest :-( Men, men - det är ju övergående. Imorr´n får jag allt sätta fart och ta itu med nå´t. Förresten ska jag till Fagersta och besiktiga bilen imorr´n - så då blir det en liten utflykt ;-)

I söndax ringde Annsan och bjöd mig upp till Riddarhyttan - kul!! Först gick vi runt tomten på en liten vårinspektion. våren har allt kommit till Riddarhyttan oxå! Och små, små, söta kycklingar har det oxå blivit i hönshuset!! Månne kycklingen, som fortfarande låg kvar i skalet, komma ut levande...?

Ljuvliga gullvivor, förgätmigej och något som jag först trodde var teveronica. Men jag tror Annsan kallade dem ormöga. Jag minns från när jag var liten, att jag tog loss själva blomman på gullvivorna och kunde då suga lite sött från dem :-)

Körsbärsträden står i blom - härligt!! Och fler sådana träd verkar det bli - dom har självsått sig! Det kommer nog att bli rena körsbärsdalen i deras trädgård!

Så är ju familjen samlare på naturens konstverk :

Visst är "odjuret" häftigt där den fått sin plats bredvid krukorna! Annsan är förtjust i dahlior och har ett antal stora krukor, där dahliaknölarna får sin plats, när det våras....     

Och sen satt vi i den ljuvliga solen och fikade med Harrys goda cheescace!! Och till på köpet blev tanten bjuden på middag oxå sen!! Harry hade lagat en grönsakspytt och laxfilé i ugn - smaskens!!

Över huvud taget var det så skönt att komma iväg ut, se lite annat och inte bara gå omkring och prata med mig själv ;-) Jag har varit lite låg denna vecka, men det är ju för all del sån´t som händer ibland. Men jag har ändå "provsytt" en liten babyförklädesklänning till Milou. Nu tror jag ju i och för sig, att den blev för liten. Jag har inga bra mönster längre på småklänningar, så jag sydde bara på känn. Före det sydde jag nya överdrag till sitsarna i bilen. De gamla var faktiskt utnötta - inte konstigt egentligen. De hade hängt med sen bilen var ny..... Av de gamla sydde jag små brickdukar, som jag har på min matbricka.....