Jaha - inatt glömde John Blund mig.... Ett jäddra sätt ;-) Tur för honom, att det var länge sen sist!! Kl 01.30 gav jag upp med vridandet och vändandet i sängen. Tänk att alla möjliga idéer ska ploppa upp i hårddisken, när man ska sova ;-) Idéerna borde väl kunna komma lika bra på da´n.... Just inatt fick jag en så´n lust att sy små sommarklänningar till lilla Millan - med en sommarhatt till. Och en liten dregelhaklapp, som jag syr i dubbelt tyg med vadd emellan, så lilla fröken inte blir blöt in på skinnet.... Ja, ja - vi får väl se vad det blir.....

Kunde inte låta bli att ta in ett foto på den vackraste blomman jag vet :-) Snart tittar den nog fram i år igen....

Tänk att det redan är tre år sen Annsan tog med mig till detta ställe!!

Om jag kunde hitta dit igen själv, skulle jag ta mig dit första bästa soliga dag - ett kalkbrott mitt i skogen nå´nstans - var vet jag som sagt inte . Och med mitt lokalsinne är det otänkbart att jag skulle hitta dit - och sen hem igen ;-) Även om jag fick en karta.... 

Jag har funderat fram och tillbaka på, om jag ska följa med till Dennis medaljutdelning på Karlsborg i slutet av denna månad. Egentligen är jag ju helt emot allt vad militärer heter. Men jag är ju inte emot Dennis!! Och han har då varit tre månader i Afghanistan, han har trott på sin insats och han är en fin kille. Och - framför allt - han är mitt barnbarn. Jag får försöka kasta mina åsikter över bord några dagar och BARA vara glad, att han är hemma igen....

Jag har läst en del på www.försvarsmakten.se - läst bloggar, nyheter m m. Och - inte minst - brutit mina åsikter mot andras. Inte har jag kunnat släppa min antipati mor försvarsMAKTEN, men egentligen vet jag inte riktigt var mina negativa känslor kommer ifrån (eventuellt för att jag hade en i familjen, när jag växte upp, som hade MAKTEN ?....) Att jag är sååå emot vapen (släckande av liv). Jag får ju t o m stålsätta mig, för att kunna slänga en blomma som lever ;-) Tar livet slut för vem det vara må - är det oåterkalleligt.... "Ja men man måste väl få försvara sig?" - "hur skulle det gått i andra världskriget, om inte andra länder hade gripit in med vapen?" 

Visst är livet så kärt, att man skulle försöka försvara både sig själv, barn och barnbarn m fl, om man skulle bli angripen. Men försvara med vapen i hand?? Först lära sig hur man har ihjäl en annan människa och sen praktisera dödandet vid ett angrepp!! Tror inte att jag varken skulle vilja eller klara det. Ja hur jag än resonerar med mig själv och andra, så KÄNNS det sååå FEL!!! När jag på TV-dokumentärer hört, hur f d soldater i princip fått sina liv förstörda av den ångest, som kommer efter att de har dödat människor i strid. Så många som tar sitt liv eller blir drogmissbrukare, för att de inte står ut med minnena av det hemska.... EGENTLIGEN är ju det sunt!! men ändå såå tragiskt...

Men - jag har själv gått en kurs i självförsvar :-) Inte för att jag tror, att det skulle göra varken till eller från, om jag mötte någon som verkligen ville mig illa.... "Inatt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut....." Egentligen VET jag för lite om vad svenska soldater GÖR i Afghanistan. Okej dom röjer minor, dom ska försvara de "vanliga" afghanerna från talibanerna - hur vet dom vilka som är talibaner förresten? Dom har väl inget rött band på sig, som visar att dom är dom "onda" ;-)

Nej nog funderat nu - jag kommer ändå inte fram till nå´t vettigt.....  

Jaha klåfingriga tanten skulle bara..... så försvann min fina bakgrund, som Ruth fixat åt mig en gång för länge sen... Det var inte meningen så klart och nu kan jag inte få tillet nå snyggt....

Solen är sååå fantastisk!! Jag blir uppvärmd både i kroppen och själen!! Det känns som jag suger åt mig all energi från denna lampa ;-) Idag blev det alltså ännu en dag vid sjön :-)) Det gäller att ta tillvara alla så´na här dagar! Imorr´n skulle det bli lite mer mulet, efter vad rappaporterna spår. Eventuellt, kanske det kan vara bra för mina skära kinder.....

Idag blir allt bloggen rena fotobloggen ;-) Först lite klickbilder från mitt paradis....

Jag höll på ett tag och trixade med närbilder - tycker det är kul att se hur det verkligen ser ut på klippan ;-)

Vy framför mig och bakom mig där jag ligger och gonar mig timme efter timme ;-) Och en av björkarna har som synes gått över i grönt! Framåt eftermiddan kom det lite slöjmoln, som jag tyckte såg häftiga ut....

Och så här blev mitt älvlandskap detta år! Ganska likt de två åren innan. Men jag går och gör små ändringar nu och då. Och vattnar mossan, så den inte torkar ut....

I fredax förra veckan tog Annsan med mig och Aina på en utflykt till Åsby trädgård. Det har liksom blivit en tradition, att vi åker dit och strosar runt en dag bland alla blommor.... massor av blommor ;-) Och tanten kunde som vanligt inte låta bli att använda kameran. Kan man inte köpa allt, så kan man i alla fall ta dom med sig hem som foto ;-)

Miniorkideér har tydligen blivit på tapeten! Och jag tror det är minibegonior på fotot med den vackra trämackapären. En så´n skulle jag visst kunna tänka mig på balkongen ;-) Även om den inte ÄR äkta, så ser den rätt äkta ut....

Så är det fotona med konstiga blommor :-) Jag TROR att det två första är nå´n variant på Änglatrumpet. Och den mittersta nå´n slags pelargon. De två övriga är bara frågetecken för mig!! Men häftiga!!

Jag köpte faktiskt några små (blommande) kaktusar - dock inte den på fotot. Men de kaktusblommorna tog tanten snabbt död på¨:-( Det räckte med att plantera dom i min kaktus"låda"....Naturligtvis har jag inte tagit med ALLA blomsterfoton här - men jag tyckte detta räckte liksom ;-)

När vi så skulle bege oss hemöver förde jag fram, att jag skulle vilja gå in en sväng i charkaffären, som ligger alldeles bredvis trädgården. Dom har så himla mycket gott där. Och för mig blev det några hemgjorda isterband - 10 % fett....

Nästan förbi infarten till Surahammar föreslog jag, att vi skulle ta en titt i Stenhuset. Där brukar dom ha en del hantverk och utställningar. Och Annsan är aldrig omöjlig, så vi tog oss in där. Det var öppet, men ingen tog emot oss. Dom hade väl annat för sig. Så vi knallade upp på övervåningen, där det hängde akvareller i parti och minut. En del tyckte jag var riktigt finstämda och milda - andra föll väl inte riktigt i min smak.... Kameran förstås.....

Har faktiskt inte alls lagt på minnet vad konstnären hette... När vi sen skulle gå ut kom där en man och en kvinna och sa, att dom inte hade öppet!! Det skulle vara vernissage först dagen efter!! Ja, ja DÖRREN var i alla fall öppen och vi fick som första besökare en liten förhandsvernissage ;-))     

Vad jag njuter av denna fantastiska vår!! Idag har en del björkar slagit ut, fåglarna kvittrar och det växer i varenda vrå!! Sååå härligt!! Nu kan jag verkligen LEVA!! Jag slipper knöka in mig i en massa kläder och ändå frysa.... :-D

Tog mig en sväng ut i skogen idag. Och tog mossa till mitt älvlandskap - ja lite smått och gott följde med i kassen.... Jag åkte bara till andra sidan Nedre Vättern. Kameran i högsta hugg förstås ;-) ALLT är så himla vackert!!

En jättestubbe fann jag vid sidan av vägen på ett annat ställe. Med stora vackra parasitsvampar på. 

Och blommorna blommar... Tussilago, blåsippor och vitsippor samtidigt. Så hittade jag oxå en familj vårlök och t o m några skogsvioler hade vågat sig fram!!

Sen åkte jag till ett annat ställe, för att oxå ta med lite vitmossa till mitt landskap. Och jag hittade även flera vackra stenar med lite rött i. Och aldrig har jag då sett en så´n här myrstack förut!! Det var sand och grus och sen en krans med gräs runt om. Jag tror myrorna hade sitt bo i sanden - det var små "hål" ner till underjorden ;-) 

Så har jag tidigare målat plankan (tack Erik för den!) - vit - och skruvat fast den på konsollerna. (Tack Lasse för att du rundade av hörnen åt mig!) Efter att ha mätt så noga, så noga och använt slagborren till hålen i väggen, pluggat efter konstens alla regler - så kom slutligen hyllan på plats!! Jag orkade inte skruva in två av skruvarna helt. Och NEJ jag blir aldrig nå´n händig snickare :-( Ett tag tänkte jag ropa in första bästa karl, som passerade utanför balkongen.... Men nu sitter den i alla fall på väggen. Med svarta pryttler uppepå. Bl a några stenar, som jag har målat svarta. Och det svarta hjärtat, som jag fått av Lotta.... Den som har nå´t att invända mot mitt snickarkunnande, får gärna komma och göra om det bättre.....

Sen har då älvlandskapet kommit iordning!! Det är såå kul, att möbla, flytta och greja med detta landskap!! När det är gjort, är det vår på riktigt!! Och alla älvor har äntligen fått komma ut från sitt vintergömme!!

När jag snubblar fram i skogen, känner jag mig lycklig!! Tänk att jag ännu klarar, att ta mig fram i skogen! Inte långt och inte fort. Men jag hinner med att se alla små liv, som har vaknat från vintersömnen. Allt som växer - ännu ett år.... Det är förunderligt - fantastiskt!!

Och vicken tur att jag kan ta min Pippi, så jag kommer iväg ut!! Imorr´n skulle det visst bli pangväder - bara en stor sol på väderrappaporten!! Sjön kanske....?        

På långfredagen for jag iväg till familjen Bergefur i Bennarby. Sååå kul att träffa dem allihopa   Vofsingen Eddie fullkomligt vräkte sig på mig av glädje!! En gladare och vildare hund finns nog inte att uppbringa!! Men snäll och vacker är han verkligen.

Så bjöds det på lammstek, sås, potatisgratäng och sallad - jösses va gott!! Jag slängde viktväktarna i väggen och bjöd inte in dom igen förrän idag ;-) Ja hela påsken var ett enda ätande....För att inte tala om det stoooora påskägget, som kom fram på påskaftonen!! Jag har aldrig sett ett så stort ägg!!

Som synes kom gävleborna på påskaftonen oxå!!   Så jag fick träffa även dom godingarna - bonus!!!! Och vi åt tillsammans allihop, pratade och skrattade. Och Preben skruvade isär tre stycken laptoppar, som hade kraschat hos Bergefurs. Han ska försöka ta fram minnen från hårddiskarna och föra över på CD åt dom - gamla foton och filmer.

Naturligtvis kom mormor/farmor fram med kameran och som vanligt ville barnbarnen inte fotas.... Men minstingen kan ännu inte protestera, så på henne blev det ju ett antal foton ;-) Johanna fick sin kusin i knäet ett tag och lilla Millan blev väldigt skrattig, när Johanna hoppade med henne :-)

Sen fick Erik henne i knäet och påstod, att Milou gjorde fingret åt farmor alldeles, alldeles själv ;-) Och farbror Erik är ju en skojsig en och försökte göra om bebisen till kines oxå - ha ha ha :-/ 

Så var vi ut i blåsten och kylan och kollade in hästkräken, som gick i olika hagar. Först ut kommer vackra Julia som går tillsammans med nyförvärvet Romantica, som dom ska ha som avelssto. Sen Oki Doki - en treåring (snart fyra?), som snart ska ridas in. Efter det kommer Spinning Sparrow - Sparven kallad - en graciös liten hingst som går tillsammans med Oki och lilla, lilla Valle - som är en liten tuff shettis. Det är dom tre "grabbarna". Sen är det Moa (som ska föla i juni) i samma hage som Johannas älskling, Eternity - kallad Ettan - en ståtlig dam, som är störst av alla.... och en fryslort - därav täcket...

Jag förstår inte hur dom orkar hållas med så många hästar - men det är väl en livsstil, som präglar hela deras liv. Först ska hästarna släppas ut på morron, så ska det mockas i sju boxar, dom ska ha lunch och vatten. Sen ska dom tas in i stallet, få mat och sen "nattas" innan familjen går i säng. Sen är det ju allt runt omkring, som ska fixas. Erik har t ex just plöjt en vall och höskörden ska sen in senare på sommar´n, maskiner repareras, det ska stängslas m m. På påskdagen hjälptes hela familjen åt och städade på skullen. Det var gammalt, dåligt hö som kördes ut och eldades upp på en åker.

Medan "bönderna" jobbade tog jag en försiktig promenad i skogen bakom stallet. Och som vanligt hittade jag så vackra mossbelupna stenar och talande rötter....

Jag såg oxå "rader" med stenar, där det hade stått hus från förr. Senare fick jag veta, att husgrunderna var från 1600-talet och det hade varit arkeologer där förut och grävt ut. Alldeles bakom stallet fanns en gammal timrad vägg, som håller på att rasa samman. Tidens tand har verkligen gnagt där....

En vacker solnedgång hann jag oxå få med på påskdagens kväll....

Så gick jag och tittade på ett gammalt vackert trähjul, som stod lutat mot dassdörren. Det finns en vackert rostig järnring runt hjulet och järn"beslag" i mitten av hjulet. Jag frågade lite försiktigt var dom skulle ha det nå´nstans. Och jag fick ta med det hem!!! Tungt som 17, men Erik lastade in det i bakluckan!! Det ska jag ha på balkongen sen - mot den vita väggen! - När jag får fatt i nå´n, som kan hjälpa mig att bära in det förstås....

Och återigen sov jag riktigt bra på nätterna :-)) Jag vilade oxå av och till på dagarna - låg i sängen och lyssnade på bok - och slumrade lite då och då!! Så när jag var uppe kändes det inte så där förlamande tröttigt - såå skönt!! Men innan jag kom hem - handlade i Västerås - var jag så klart vråltrött. Och idag har det minsann varit sysselsättning light ;-) Men troligtvis kommer det ännu en dag imorr´n. Och jag känner mig så nöjd, så nöjd med att ha träffat barn och barnbarn och delat en liten, liten bit av deras liv!! Tänk att jag har fått så goa och fina - och kloka!! - barn och barnbarn!! Jag har verkligen all anledning att vara tacksam. Visst har det varit både djupa gropar och höga berg på vägen - men vi har klarat det!!             

Förra gången jag skrev var jag mer än lovligt deppig :-( Men NU är allt ljust igen och det är bara trevligt att leva :-))

Minns att jag satt här med gråten i halsen och kände mig som den mest ensamma i världen.... Så ringde Johannan och grät en skvätt, för att hennes humör var på botten. Så frågade hon, om det var okej att Ida och hon kom hit till Skbg och hälsade på i helgen!! Då kunde inte mormor hålla tårarna tillbaka heller - jag blev så där glad-lessen!! Det var mitt i prick - precis vad jag önskade mig :-))

När jag sen satt här och snyftade, ringde Lotta!! Så kom hon på en snabblunch da´n efter! Sen tittade Heffa in!! Och Ankie ringde och sen Annsan!! Det var som om proppen med lessenhet var som bortblåst!!

Så kom mina dotterdöttrar på fredag eftermiddag. Jag hade förberett fläskytterfilé och potatisgratäng. Och jag fick en hel hoper paket!! Gullebarn!! Och det var paket precis i min smak!! En blomma - en så´n där japansk krukväxt. Minns inte namnet just nu. Och så :

     Jag tog med bilden på kannan, eftersom den återger färgen bäst. Sååå vackert!! Precis min blå färg!! Så nu blir det morronfilmjölken i en skål och middagsmaten på en tallrik, som är lite mindre än de tallrikar jag har tidigare!!

Tjejerna tog upp säng från källaren och bäddade sina sängar. Sen slappade vi - två filmer framför TV:n. Kändes så bra, att ha dom här - utan krav på nå´n "underhållning" från mormor. På lörda´n var det finväder och Johanna sa, att hon ville bada!! Hon hade inte badat i sjön nå´n gång i sommar, så nu var det dax!! Mormor trodde väl inte riktigt på, att hon skulle ta sig i förstås - bad i sjön den första oktober!! Men ta mig 17 - hon kom i till slut - hel och hållen!! Nu vet jag att ingen av damerna vill vara med på bild, men bara några små, små foton Johanna....

Och mormor och Ida gick omkring med våra kameror i hösta hugg. Det är ju faktiskt vackert ute måste jag medge och solen värmde faktiskt lite!

Sen åkte vi till skogen och gick en vända och plockade lite trattisar. Som vanligt orkade jag ju inte mycket, men lite blev det i alla fall.... Ida hon ser bilderna i skogen lika som jag och fotade allt vackert hon såg. Plus fotspår efter älg. Och i den här gamla stubben kom vi överens om, att någon bor. En Skinnsbergsvätte kanske??

Och sen kom min granne, Johnny, med en hel kasse med trattisar, som han överlämnade med ett leende!! Jösses vad glad man kan bli!! När man till på köpet redan ÄR glad!! Så nu är frysen fullpackad med svamp!! Och jag kan unna mig, att äta lite svamp varje dag till middagen!! Mums!!

Verkligen en givande helg - såå himla kul att tjejerna ville komma och hälsa på sin mormor!! Sen blev det sängen som gällde igår, men vad gör väl de..... Jag ska verkligen försöka komma ihåg, att när jag känner mig så där deppig, så blir det ljusare tider rätt vad det är.... Telefonsamtal, besök och kramar av goa människor och t o m en klapp på kinden.... Tack alla goa!! Inte minst Ida och Johanna!!

När det var finväder i fredax och lördax, var jag ut i skogen igen!! Tänk vilken tur jag har, att jag har min lilla Pippibil, så jag kan komma ut!! Och här i Skinnsberg behöver man ju inte alls åka särskilt långt, för att komma till skogs. Så med käppen i högsta hugg, stapplade jag fram i en ljuvlig, mossrik skog :-) Inte nå´n långtur, men en tur - trattisar hittade jag i massor!! Och trattisar gillar jag - tycker t o m att de smakar mer än gula kantareller!

Tänk att vara svamp och växa upp i den mjuka, sköna mossan! Och ha sällskap av hela tjocka släkten!! ;-) Jag måste ju gå i en lättgådd skog, så jag orkar ta mig fram. Och visst kändes det frestande, att slänga ikull sig och vila i i den mjuka, gröna mossan ;-) Men - det hade väl inte varit så trevligt, att bli blöt.... 

Tänkte att jag får väl lov, att ta på mig jympadojor nu. Så inte vattnet sipprar in i sandalerna. Jag har gått heela sommaren i sandaler. Men dom jympadojorna ska jag inte använda mera. Jösses vad ont jag fick i högerfoten :-( Sulorna är ju stumma och det klämmer åt om högertårna, så varje steg blev en pina.

Men käppen fyller helt klart sin funktion. Det är nog många omkullramlingar, som jag har undvikti genom att stötta mig på den! Tyvärr gör det, att jag får ont så förbaskat i min högeraxel. Så jag är tvungen att stoppa i mig lite piller efteråt. Och det visade sig på PK-provet nu sist. Det låg på 3 - högre än så får det inte vara. Men det rätar säkert snart till sig.

Ja, ja - gamla tanter med sina krämpor ;-)

Annsan ringde mig en morrón - nåja förmiddag - i början på augusti. Hon frågade, om jag ville följa med ut på en paddeltur!! Jaaaa - klart jag ville!! Goa Annsan, som tänker på tanten!! - Jag satt inomhus, eftersom dom hade sagt i prognosen, att det skulle mulna på på eftermidda´n. "Men NU skiner solen" - positiva Annsan!!

Visst molnade det på, men skit samma - ut och paddla!! Annsan parkerade mig på stranden medan hon hämtade kanoten :-))

  Och tanten tog sig ner på sittbrädan - och - ljuvliga tider - vi gled fram genom vattnet - tyst, stilla och lugnt. Mys, mys....

Så småningom la vi till vid en sandstrand och satte oss tillrätta med massäcken - ljuvliga tid!! Sen måste tanten gå en sväng på upptäcksfärd - med kameran. Medan Annsan satt kvar i klorofyllen....

Tänk så många vackra rotsaker naturen har skapat!!

Klickbilder:

Men - som sagt - nå´n sol var det inte tal om. Inte lockade vädret till nårgra kullerbyttor i vattnet precis ;-) Men det hade kunnat bli en kullerbytta, när Annsan så småningom skulle hjälpa mig ur kanoten!! Jag försökte och försökte ta hjälp av käppen, ta hjälp av Annsans hand, lyfta ut högerbenet först, vänsterbenet först.... Jag började faktiskt tro, att jag inte skulle kunna ta mig ur kanoten!! Ja jösses!! Både balansen och styrkan har sannerligen passerat bäst före datum :-( Men med en sista kraftansträngning gick det ändå till slut!! Det hade kunnat sluta med, att Annsan hade fått gå ut lite i sjön och tippa både tant och kanot i spa´t ;-)    

Vilken dag!!! En fantastisk dag!! Riktigt härligt, ordentligt sommarväder!! Och jag njuuuter!!! Först gav jag mig tid att sova - faktiskt ända till 11.45 Sen upp och gjorde iordning massäck och iväg till sjön :-)) Så låg jag där mitt i härligheten, sög åt mig varenda solstråle, plaskade med fötterna i vattnet och lyssnade på bok... Livet kan inte bli härligare än så!!

Så har jag skaffat en ny kamera!! Så den har jag provat och trixat med. Men det tar nog en tid, innan jag begrip den helt - träning och åter träning. En klar fördel med denna kamera är, att jag kan stå låångt borta och ändå komma nära. Alltså en ordentlig zoom.

  Det här är alltså skogen tvärs över sjön - där i mitt paradis!

Det är svårt att smälta all vackerhet, som finns ute nu. Allting blommar med en så´n prakt, att man kan bli alldeles andlös. Hela fält med smörblommor t ex:

Och hundloka och midsommarblomster:

På väg hem vid 6-tiden (+25,5!!) tog jag mig tid, att plocka årets sista liljekonvaljbukett. Så nu står den buketten i köket och fyller mig med golukt! Ljuvliga sommar!!

Igår satt jag på balkongen och testade kameran lite. Fick till rätt bra skärpa. Denna pensée är en så´n där minipensée. Så har jag beskurit bilden och förstorat upp den:

Från balkongen tog jag detta foto på en bil med cyklar, som stod längst bort på ICA-parkeringen:

För att inte tala om den översta biten på stationen, som ligger ännu längre ifrån! På fotot såg jag ju, att det är dax att rusta upp byggnaden!!

Igår kväll blev jag oxkså vittne till en vackert och ovanligt ljus på himlen:

Jag är så lycklig, för att jag fortfarande tar mig ner till sjön! Visst var det trögt, att gå till bilen efter dagens soldyrkan. Flås, flås och spagetti i knäna. Men det GÅR!! Och helt klart mår jag över huvud taget bättre nu. När jag läser bloggen två och tre år tillbaka, mådde jag definitivt mycket sämre. Den där hemska, stora tröttheten har kommit av sig! Om jag sover länge på förmiddan, behöver jag inte gå och vila under dagen. Detta får jag allt berömma Dr Gräsberg för. Han halverade vissa mediciner och rådde mig att dela upp pillerna, så jag tar nu en på morron och en på kvällen av vissa meduxiner. Tänk att så lite, kan göra så mycket!!

Igår var jag tillsammans med tre kompisar och hälsade på en f d arbetskamrat, som har fått en stroke. Och hon var verkligen illa däran. Det var minst sagt beklämmande att se henne.... Jag får tacka min lyckliga stjärna, att mina strokes inte har tagit värre på mig! Och inget vet man om framtiden. Det gäller allt att ta tillvara nuet - rätt vad det är, är det för sent.... Ibland tycker jag, att jag "slösar" med dagarna. Det gäller att ta vara på den tid man har kvar. Göra saker att må bra av - använda tiden.... Visst kan jag kanske leva i 20 år till - men frågan är HUR.... Och det kan ju vara slut redan imorr´n. Hur som helst, hoppas jag att det går fort. Men inte heller det rår man ju över. Det är egentligen bara här och nu man kan rå över!!

Många tankar kommer och far i knoppen. Och ibland sätter sig tankarna fast - t ex efter en stark dröm. Jag drömmer ofta stressdrömmar och jobbdrömmar - inte särskilt roliga, om man säger så. Och jag tror det är så, som "min" Anita säger - att när man bor singel, finns ingen som kan bryta tankebanorna hos en. Man har ingen nära, som man kan bolla med och prata av sig för stunden. Men ett sätt är ju förstås, att skriva av sig ;-)