Idag har jag alltså varit huslig!! Och lagt in två kilo Västeråsgurka! Känner mig riktigt hemmafruaktig.... Jag är ju inte den, som annars trivs vid spisen precis. Men jag köpte gurka igår på väg hem. Och då var jag ju tvungen, att ta rätt på den.... Gott på leverpastejmackan!

Imorse (Kl 11....) ringde en man från Vilhelmina kommun angående kommentarer, som jag gjort på deras fotoarkiv. Han var rysligt trevlig och så pratade han norrländska!! Sååå mysigt att höra!! Han frågade, om han fick skriva in mina kommentarer i fotoarkivet. Och det är klart han får. Vi kom att tala om Sveriges kallaste temperatur, som min pappa uppmätte Luciadagen 1941 - 53,3 grader! Fast i boken han hade, stod det, att det var i Laxbäcken. Men det var alltså i Malgovik. Fast vi hade postadressen till Laxbäcken förstås. Kul att prata med nå´n, som kände till trakterna där uppe.

Efter "gurkandet" idag blev jag så oerhört trött. Och då är jag bara tvungen, att lägga mig i sängen. Det är tråååkigt, men nöden har ingen lag. Så småningom kan jag ta mig upp igen och pyssla med nå´t. Plocka undan i köket t ex. Sen hade jag tänkt, att jag skulle kunna sätta igång med nå´n sömnad. Men så blev det alltså inte - tyvärr. Fast det kommer väl en dag till förhoppningsvis. Och imorr´n skulle det bli sommar igen! Då kanske en får ta sig en tur ner till sjön!! Sista rycket före höstens inträde kanske....

 

Ruth

18 augusti 2009 22:00

Nu har du varit en äkta husmor, inget går upp mot egen gurka på burk. Nu har du så du klarar dig till nästa sommar.
Sov sött & gôtt !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Medresenärksan

18 augusti 2009 22:04

Nu har våran Stinalill varit duktig husmor. Kul att dina kommentarer tas tillvara så de får fakta. Norrländska är trevlig dialekt. De låter trovärdiga.
KRam på dig !!!

http://medresenarskan.bloggagratis.se

 

Lambergsfrua

19 augusti 2009 19:47

Vad duktig du har varit! Min mamma la alltid in ett gäng gurkor varje höst, men jag har aldrig prövat på, trots att jag har pappas (!) handskrivna Skånerecept kvar.

Väldigt trevligt att man frågar efter dina kommentarer och bakgrunden till dem. Jag tror, att du har väldigt mycket mer att berätta från din uppväxt. Skriv ner det vetja! Om inte annat så för dina barn och barnbarns skull. Har jag sagt det förut? Jaha, det tål att upprepas! Det du har att berätta är viktigt både ur kulturhistorisk och familjehistorisk synvinkel - det senare troligen det viktigaste :)
Go for it girl!

Kramar!

http://lamebrgsfrua.bloggagratis.se

 

stinalill

19 augusti 2009 21:18

Tack för berömmet för mina husmoderliga prestationer!!
Lambergsfrua: Jodå jag har skrivit ner min levnadsberättelse. Och den har mina barn fått läsa. Det är många som sagt åt mig, att jag borde skriva en bok om mitt liv. Men jag tror mig inte om att klara det. Då måste jag nog ha en spökskrivare!!
Kramiz

 

Lambergsfrua

19 augusti 2009 22:32

naturligtvis är det något du måste avhgöra själv, men jag tror att man kan mycket mer än man tror. varför inte låta ena dotera vara spökskrivare. Det vore väl nåt;)
Kramar!

http://lambergsfrua.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...