Nu är då äntligen utställningen hängd på sin plats på bibblan. Och det var då verkligen tur, att Annsan var med!! Hon är en handlingens kvinna - medan jag bara snurrade runt som en trött vilsenpanna.

Vi började med att lägga ut alla tavlorna på golvet!! För att få en översikt och för att kunna se vilka tavlor som kunde gå ihop med varandra. Sen satt vi och tittade och tog ett litet beslut då och då....

Och Annsan hade fika med, så vi kunde stärka oss med på vägen!! Jag hade tänkt ta med fika, men inte kommit till handling.... Men jag hade inte glömt mig själv hemma i alla fall   

Så småningom kom då tavlorna upp en efter en "lite högre upp" - "lite mer till vänster" o s v. Och Annsans stackars finger blev misshandlat av alla nålar, som hon tryckte dit i väggen  

 Nålar ja - Anders bara skakade på huvét, när han fick reda på, att vi inte skulle sätta upp tavlorna med de "förträffliga" snörena, som hängde ner på väggen!! Tyvärr - man fick inte använda nålar, för det blir märken på väggen!! Och jag såg framför mig samma vända som förra gången, när jag var på vippen att avstyra utställningen p g a detta dilemma. Berättade för Anders hur diskussionen hade gått då, så till slut vågade han ge sitt medgivande till våra nålar!

Och Anders var så positiv och ändrade möblemanget efter våra ideér. Och till slut hamnade duken för bildspelet på en jättebra plats!! Där man kunde sitta vid bordet och kolla på bilderna. Tyvärr kunde inte projektorn stå kvar, annat än på vernissagen, eftersom den används i skolundervisningen. Men i ett hörn stod ju mina album, så om man är intresserad av vad jag mera gjort, så kan man ju kolla där. Och oxå skriva några rader i boken som oxå ligger där. 

Sen räckte faktiskt inte den stora väggen riktigt till!! Så Anders hämtade en skärm, där vi fick upp två tavlor till. Och två tavlor blev diskvalificerade, så jag tog hen dem igen   

Nå´n dag före hängningen sydde jag två värme"ljushållare", som gick lite i höstens färger. Och Annsan tog med en pidestal med en vas med vackra kvistar, som gjorde sig bra mot väggen. Och en höstfärgad duk + några fina stenar.....

Så i förrgår var det då dax för vernissage!! Kl 15.00 var den trötta tanten där och tog emot pressuppbådet - hi hi   vilket bestod av en ung Linus från Fagerstaposten!! Jag pratade och han skrev, så pennan glödde. Och han ställde faktiskt flera bra frågor - även en ung kille kan ha huvét med sig.... Jag bad att få läsa artikeln, innan den publicerades, men - "dom jobbade inte så"!! Idag ringde han mig och läste upp tre citat, som jag hade förmedlat.... Ska bli intressant att se, vad han har kokat ihop i morgondagens tidning!!

Så var min goda vän Lotta där med en stor vacker blombukett och diverse kompletteringar till bordet. Sen satte jag mig i en stol och tog emot folkets jubel hi hl   Ett tag fick jag en släng av panik - tänk som jag skulle bli sittandes där i tre timmar och inte en kotte kom!! Men turligt nog droppade det in en och annan i ett stadigt tempo. Och fyra tavlor har faktiskt fått en röd lapp bredvid sig!!

Sen följde Anita och hennes vän Lena med hem till mig och jag fick bjuda dom på en liten smörgåstårta + kladdkaka m grädde. Lena var allt en riktigt trevlig prick!! Hon har jobbat som textillärare och hon väver underbara mattor. Det märktes att hon var lite insatt, för hon frågade och undrade om både det ena och andra. Så gick hon oxå runt och kollade på både farmors och pappas verk. Och jag var så glad, att min goa Anita kom till mig oxå  

Men jag kan tala om, att trött bara har varit förnamnet dessa dagar!!   Jag har känt mig vinglig och liksom utanför mig själv, blytyngder i ögonlocken och inget tänk kvar i huvét.... Det är svårt att beskriva. Men om man tänker sig, att jag har haft en riktigt TRÅNG kroppsstrumpa på hela mig från topp till tå, som gjort mig begränsad i hela mitt varande - både psykiskt och fysiskt. Och igår kunde jag slita av mig denna kroppsstrumpa och bara släppa spänningen!!! Och SOVA, SOVA och SOVA!! Idag var jag iväg och handlade lite och jag var lika trött idag, kände jag. Så jag har sovit ett par timmar idag oxå på eftermiddán.

Jag hade tänkt ringa och höra om det passade, om jag hälsade på i Gävle i helgen. Men jag vet inte ännu, om jag orkar faktiskt. Får se hur det känns imorr´n..... Jag har nog tänkt, att detta var den sista utställningen jag haft. Det är inte värt all spänning.... även om det är kul....           

Ja inte kan man väl säga, att jag är en flitig bloggare precis. Men, men - det är som det är och blir som det blir. Många tankar passerar och glöms snabbt....

Den 21 september kom min dotterdotter Johanna hit. Hon har börjat sälja Aloe Vera produkter och skulle nu presentera lite för mig och några av mina vänner. Det hela var ganska snabbt påtänkt, så jag lyckades bara skrapa ihop fyra stycken. Människor i min vänkrets är ganska aktiva, kan man väl säga ;-) Men vi resonerade som så, att det nog var bra, att det inte var så många vid Johannas första presentation. Sen blev det tyvärr manfall med 50 %!! Men hon körde sin presentation bra tycker jag. Det blev många frågor och funderingar och det hon inte visste, tog hon reda på. Och lite fick hon allt sälja ändå.

Sen var ju mormor så klart glad, att få ha en gounge här några dagar   Jag blev ju som vanligt trötter så både balans och tänkadet blev lite si och så.... Men Johanna sa "gå och lägg dig mormor o vila en stund - jag fixar maten"  Kan man bli annat än varm i hjärtat.... Och så här såg det ut på köksbordet, när maten var klar!! Hon kan nog bli kock oxå, förutom sköterska inom äldreomsorgen....

Ja nog är jag lyckligt lottad med alla mina barn och barnbarn!! Och vänner - icke att förglömma!!

Jag lämnade ju in Pippi på bilverkstad förut, för att få bromsskivorna bytta. Jag hade gu bevars bromsat för lite, så dom hade blivit rostiga! Efter det så gnällde och gnisslade lilla Pippi och var inte alls nöjd. Tillbaka till bildoktorn. Och det satt en liten, liten sten bakom höger bromsskiva, som gjorde att det lät!! Snabbt åtgärdat - kostade 0 pengar. Nålen på bilden är en vanlig liten knappnål.

Ordspråket "liten tuva stjälper ofta stort lass" kom för mig. Men nu var det ju ingen tuva, utan en liten sten och lasset stjälpte ju inte utan bara gnällde ;-)

När Annsan såg min tavla "Potpurri" tyckte hon, att det skulle vara en svart bakgrund till den. Och det låg kanske något i vad hon sa. Så jag sydde dit en svart bakgrund med vadd och baksida. Mycket jobb för lite, kan jag tycka. Men tavlan gjorde sig nog bättre på så sätt faktiskt.

Sen hade jag en idé som jag bara måste sy oxå - före utställningen...

Den blev ju inte, som jag hade tänkt mig från början minsann :-) Det blev den ena grejen efter den andra, som kom till på den!! Och inte är det ju en vackertavla precis - en toktavla kanske man skulle kunna säga! "Villa viller-valla" heter den och är 50 x 70 cm stor. Lite detaljer:

Nästa steg i min lilla värld, är en resa till lilltösen min, som har fyllt 45 År!! Det ska bli kul att träffa dem igen - hoppas pojkarna är hemma oxå! När jag ser på mina barn, förstår jag, att jag måste vara lastgammal! ;-) Om tre år fylle jag 70, om jag får va me. I och för sig har jag vänner, som är mer än 70 - t o m över 80. Och dom känns inte så gamla för mig! Men det blir väl lite konstigt, eftersom JAG inte är mer än sådär 40 inom mig - hi hi .....

Eftersom jag kunde övertala mig, att jag inte längre behöver örproppar (och sover gott ändå!) så försöker jag nu träna på, att jag inte behöver göra klart saker långt innan det är dax. T ex slog jag inte in Ankies presenter förrän idag!! Och ändå hade jag ju tänkt mig att åka förra helgen! Inte har jag packat ännu heller! Och jag har inte gjort klart allt till utställningen ännu!! Får se hur det går....

I tisdax var jag över till "min" Anita o hälsade på. Hon hade köpt en URsnygg tavla gjord i textil!! Den avbildade ett gammalt ödehus. Och den var såå fantastiskt gjord! T ex hade hon sytt himlen med olika jeanstyger, så det såg ut som ljuset verkligen föll ner. Och hon hade sytt träden med olika färgade batiktyger som skiftade. Där har jag verkligen en förebild och inspirationskälla!! Hennes hemsida är www.wikeberg-skog.se

Varje morron när jag öppnar dörren till arbetsrummet, känner jag en liten lyckokänsla! Det luktar TYG!! Nå´n annan kanske tycker att det luktar damm och instängt. Men jag tycker det luktar såå gott!! Och som Maja sa, när hon var här "Vicken lyx"!! Och det är det verkligen!! En lyx att ha ett helt rum för mina tyger,trådar, pärlor, knappar m m. Ett rum där jag kan bli glad av att få sy precis det jag vill för stunden!!        

Det går inte att förneka längre - sommaren är förbi   Även om det var en härlig soldag igår, då jag kunde ligga i lä på min solsäng på balkongen. Nu är det höst och bara att vänta på nästa vår. Jag hoppas verkligen att den komer till mig ännu en gång....

En tavla till färdig. Att se fram emot utställning, verkade vara en verklig motor för mig!! Idéerna bara ploppar upp i ett kör och verkar aldrig ta slut. Men efter en avslutad tavla, brukar jag ta några "vilodagar" ändå. Det är ju annat, som måste göras oxå - diska, städa, tvätta, handla o laga mat - störande inslag i vardagen....

Denna tavla heter nog "Svart-vitt potpurri", är ca 55 x 55 cm stor och är sydd med applikationer. Trodde aldrig, att jag skulle gilla nå´t i bara svart och vitt, men jag tycker faktiskt om den!!

För att åtegå till sommarens begivenheter - den 17 augusti for jag iväg till Ankie och Stefan i Nylunda utanför Björklige. Pontusen fyllde 18 år minsann den 19!! Och han blev naturligtvis firad som sig bör av släkten vid långbord i trädgården. Så fick mormor träffa Dennis en stund oxå. Jag vet, att Pontus inte gillar att man tar foton av honom, men nu fuskar jag lite och tar in ett.... Mormor tycker ju, att han är en riktig snygging   Men det som har betydelse är ju naturligtvis hans goa insida....

Oavsett födelsedag, så pågick allt lite arbete på gården. Ankie fixade saft och kakor i köket och Stefan snickrade ihop en grind. Dom har ju inhägnat hela tomten för hundarna och då måste det ju finnas en och annan grind....

Och mormor gick runt och njöt av trädgården, medan Seger och Jiva latade sig och Ankie plockade svarta vinbär. Seger hade fått rävskabb - därav tratten på honom. Han behandlas med cortison och pencillin och var helt klart på bättringsvägen. Men han fick ju inte slicka och klia på såret.

På kvällen blev det kräftor och en helt underbar Västerbottenostpaj!! Och det slank ju ner utan protester   

Den 26 augusti blev jag inbjuden till Norberg av Anita. Hon och hennes kör sjöng i kyrkan och det var riktigt vackert! Norbergs kyrka tycker jag om - den är liksom lite "ombonad" tycker jag. Så har den ett vackert kyrkofönster och den snickrade Maria i trä, som alltid står där och alltid har en röd ros bredvid sig...

Både dirigenten och Anita hade hembygdsdräkter på sig. Och fler med dom. Folkdansare dansade runt i kyrkan, samtidigt som kören sjöng. Anitas Norbergsdräkt hade tillhört hennes mamma en gång.

Efter föreställningen i kyrkan gick vi hem till Anita och fikade. Hon är så go "min" Anita - hon får mig att känna så´n värme och trygghet   Tänk vilken tur jag hade, när jag satte mig i stolen mitt emot henne en dag i april 2000!! Och jag frågade henne, om hon kunde hjälpa mig med min ångest och meningslöshet. En familjerådgivare tog ju emot familjer och jag var ju singel.... Men joo det gick bra!! Det var måånga timmar jag tillbringade i den stolen under flera år. Och hon fick mig på fötter till slut efter floder av tårar, sorg och förtvivlan. Hon helade mig med sitt tålamod, sina ord och sin värme. Så´na terapeuter finns det inte många av minsann.... Och sen blev vi vänner ett tag efter vårt avslut. Vilket jag aldrig hade kunnat tro innan. Så småningom föll hon ju ner från sin terapeut-"pidestal" för mig. Men Anita läste av mig och vågade ta in mig som vän - gulle hon!!

Jag har försökt att träna mig till, att vakna tidigare på mornarna. Samhället är ju uppbyggt efter att dagen ska börja rätt tidigt. Och själv tyckte jag, att dagarna liksom blev så korta. Jag hann ju inte med att sy så mycket jag ville under en dag. Och ett tag tyckte jag, att det gick ganska bra. Jag började gå upp redan vid 9-tiden. Men nu verkar jag ha återfallit i mina sov"mornar". Det är så gudomligt skönt, att ligga kvar i sängen efter att jag har läst tidningen. Och grunna lite på hur jag ska använda dagen och så slumra till lite då och då. Förresten har jag slutat använda öronproppar efter 36 år!! Jag började med det, när Preben var baby, för jag kunde inte sova, när han bökade och lät i sin säng. Men nu övertalade jag verkligen mig själv, att jag inte behöver dom längre. Och det gick bara bra!! Jag sover lika bra som förut!! 

Men - det jag skulle komma fram till var, att när jag gick upp så där tidigt och åkte ner till sjön, hade inte solen hunnit fram till "mitt" ställe ännu!! Så for jag till ett annat ställe, där solen fanns så dax. Och jag kunde ligga där på bryggan och njuta och kolla in sjön och växterna runt om kring!! Sen när solen försvann där, åkte jag hem och sydde!! En lagomdag i solen....

Några små skogsbesök frampå sensommaren har det oxå blivit - med betoning på små... Och det kan allt vara såå himla vackert i skogen!! Känner mig riktigt lycklig, när jag snubblar fram i vackerheten!! Men sist gick jag i stenig mark och det är inget för mig. Jag ramlade tre gånger (har mobilen med mig!) gjorde inte illa mig alls, men jag blev blöt och hade ett himla sjå, att ta mig upp igen. Tur att ingen såg mig!!  Men där fotona är tagna, är det mjuk, tjock, skön mossa överallt....

Det sista fotot är på en myrvägskorsning! Rätt fantastiskt, att dom små myrorna stretar på i samma spår, så det blir en stig till slut!!

Som avslutning på min sommardagbok 2012 ska jag visa, att jag KAN faktiskt vara LITE huslig ibland!! Även om det är väldigt sällsynt.   Jag tycker nämnligen att min gurka är godare än den köpta och jag äter gurka på mackan varje kväll!!  Dessutom åstadkom jag en omgång till med inlagd gurka - förutom de på fotot!! Ibland är det ingen måtta - allt eller inget - svart eller vitt!! För att återknyta till tavlan jag började dagens inlägg med   

Jag börjar väl med det som ligger närmast - de senaste tavlorna.... Först ut blir en, som jag kallar "Vasst gräs". Den var rolig att sy, men jag tycker den saknar det där lilla extra. Försökte mig på att fylla i lite rött på vissa av gräsen, men det blev ändå liksom inget liv i den, tycker jag.... Men på bilden här hade jag ännu inte gjort den justeringen. Och den är allt lite skarpare grön i verkligheten....

Ibland tror jag, att jag är lite lagom knäpp. En morron när jag låg i min säng och gonade mig, fick jag en idé, att jag skulle sy en tavla som kan förändras!!! Som inte är statisk. Så påbörjade jag ett arbete, som jag skulle hinna lessna på flera gånger om, innan det var färdigt. Men när den äntligen till slut var klar, är jag nog ganska nöjd med den!! Den heter nog "Föränderlig sommar" och är ca 60 x 60 cm stor

"Träden" kan man alltså ta bort och sätta dit, vartefter man behagar. Vill man bara ha två träd på tavlan, så har man det. Den tog som sagt väldigt lång tid att sy. Och problemlösningarna var nog det roligaste - och svåraste. Ett jäddra pysslande med flisofix, fliselin och kantsömnader. Och bara "grunden" är 256 st små blå lappar 5 x 5 cm. Och sen maskinbroderi på fri hand över hela ytan, med byte av tråd stup i kvarten. Där fick jag återigen lite träning av tålamodet ;-)   

Snart har hela augusti gått och jag har inte skrivit något i min dagbok på hela månaden!! Joo jag har ju haft lite annat för mig. Och däremellan har jag varit tvungen att ta mina vilodagar... Jag böjar nog med vad jag har sytt sen sist....

Tavlan som jag har sytt tidigare "Aqva-rum" har jag först sytt om - jag var ju inte nöjd med den. Jag sprättade bort ramen + de klumpiga blad jag hade fått dit förut. Dessutom tyckte jag fiskarna liksom försvann, så jag tog och glittrade till dom lite ;-) Och fick dit några snäckor oxå. Så en ny ram, som inte var så klumpig. Så nu är jag nästan nöjd med den :-)

Så provade jag att sy i jeanstyg. Det var kul, även om jag länge hade svårt att bestämma mig för, om jag skulle ha en jeansblomma eller en lila blomma i mitten. Men efter lite råd, blev det den lila som vann! Ganska nöjd....

Sen har ju ett av mina barnbarn fyllt 18 år. Och eftersom han fått nya tapeter i sitt nya rum, tänkte jag, att det kunde passa med några kuddar som gick ihop med tapeten. Jag är själv inte särskilt förtjust i dom, men jag får väl hoppas, att han är det. Så sydde jag in några foton oxå.... Färgerna i kuddvaren är lika som i hans tapeter - och dom valde han ju själv....

Och idag blev jag klar med ännu en tavla - "Silverhöst" tänkte jag mig, att den heter. Eftersom mönstret i själva tyget är silvriga blad och därtill ramlar små silverramar ner från skyn ;-) Ganska nöjd....

Det här tyget köpte jag för ganska länge sen - bara för att jag tyckte det var så vackert. Och jag har länge funderat på vad jag ska sy av det. Det förlorar ju sitt sammanhang, om man klipper det i bitar.... (Det gula och lite gråa, som syns i silvret, är bara speglingar från omgivningen, när jag fotade)

Idag är det alltså den 22 augusti och den 15 oktober ska jag hänga upp mina tavlor på bibblan och så vernissage dagen efter!!! Det är ju bara lite drygt en och en halv månad till dess!! Känner mig lite stressad faktiskt. Alla dagar är ju minsann inte sydagar..... Men, men - det blir vad det blir. Det kan inte bli tråkigare än den utställning, som har hängt över sommaren i alla fall - "ett urval från kommunens konstarkiv" - huvva....      

Idag blir det måånga foton!! Det går helt enkelt inte, att låta bli!! Jag hade besök av min son, svärdotter och yngsta barnbarnet Milou i förrgår!! Och Milou är det enda barnbarn för närvarande, som tycker att det är okej att bli fotograferad ;-) Och dessutom är hon lättfotad, om man säger så - lätt att fota alltså....

Ganska snart åkte vi ner till Karmansbo Herrgård för att få i oss lite käk. Och lilla damen var go och gla hela tiden. Hon verkar sällsynt tillfreds med livet, är söööt, lätthanterlig och jag hörde inte ett enda gnäll på hela tiden!! Men det är klart - hon fick ju maximal uppmärksamhet!!

Vi åt gott och lilla fröken fick smulorna från den rikes bord .... brödbitar, potatisbitar och några gurkskivor ;-) Så provade hon oxå hur det var, att ha burka på sig, men den åkte snart bort....

Så åkte vi på ren impuls in till Galleri Astley, där "Skinner Mountain Boys" råkade ha ett uppträdande på perrongen. Lite hög musik för små öron, så mamma Linnea höll för öronen på lillan. Av minspelet att döma gillade hon det inget vidare, men protesterade - neej då....

Svagt rödhårig är hon lilla Millan - hoppas det mörknar lite, så hon får Majas vackra hår sen. Tänk nog är det konstigt - hon är mitt sjätte barnbarn, men ändå känner jag lika mycket för henne, som jag har gjort för alla de andra! Att allt "tycka om" bara får plats!!! Och på en gång "kände jag igen" henne liksom - hon rusade rakt in i hjärtat på mig. Nog blir man allt lite larvig som farmor/mormor ;-) Eller vad säger ni Lotta, Eira, Neta?? Ja föräldrarna till underverket hann jag nog inte riktigt med - det var liksom Milou, som var huvudpersonen.... Hoppas jag får se även henne växa upp....

Föräldrarna hade med sig två BLÅ balkongväxer till födelsedagstanten minsann!! Riktigt vackra ena i blåa krukor oxå ;-)  De blå klockorna var förunderligt vackra, när man tittade närmare på dom!! Och nu är det allt fullt med blommor i min lilla "trädgård" - det får bara inte plats med mer nu, tror jag. Härligt är det - synd bara att inte solen skiner mera.... Men när Preben. Linnea och Milou var här, så kunde vi i alla fall fika ute :-)

Så har jag sen sist sytt färdig en liten tavla, med både "genomskinliga" och silverfärgade cirklar. Att hängas i ett fönster....

Imorse vaknade jag redan 5.30 Läste tidningen och sen la jag mig tillrätta och sov igen. Och vaknade vid 10-tiden med ångest och huvudvärk!! Jag hade en riktigt läskig mardröm :-( Min bil hade blivit stulen, så jag tog mig iväg till bibblan med cykel. Och när jag skulle åka hem igen, var även cykeln stulen.

När jag kom hem, såg jag att en lägenhet på mellanvåningen var helt urblåst!!. Lotta var med mig in och hela huset svajade fram och tillbaka!! Jag förstod, att hela huset skulle rasa ihop. Men jag var jättrstressad, eftersom jag måste få tag i min telefon och min kamera. Och Lotta hade inte tid att hjälpa mig leta. Och jag insåg, att jag måste ha tagi i en bil, som jag kunde lasta grejer i. Så rasade huset, men vi gjorde oss inte illa.

Däremot var jag tvungen, att försöka ta mig upp för en delvis raserad trappa, för att komma till min lägenhet, Allt var en enda röra - jag hittade en bit av min dator och tänkte - om jag hittar minneskortet, så kanske man kan återskapa mina foton. Jag letade än här än där - hittade en del saker, som var mina. Men jag kunde ju inte får dom med mig - hade ingen kartong, att packa i och ingen bil. Och jag förstod oxå, att vi skulle bli utkörda därifrån, så snart myndigheterna anlände. Jag måste även försöka ringa ungarna och tala om, att jag var oskadd. Jag insåg ju, att det skulle vara huvudnyhet både på radio och TV.

Jag har ingen aning om, vad denna dröm handlade om. Men som "vanligt" i mina drömmar, försvinner min bil och telefon - mina främsta tryggheter...?? Men drömmen var såå dramatisk - hela tiden ?? Usch.... Kanske kommer jag på så småningom vad drömmen vill säga mig....         

Idag har jag haft en riktig jobbardag - klippt och färgat håret, tvättat, dammsugit, vattnat blomstren på balkongen, flyttat en krok oxå på balkongen samt lagat min "verktygslåda" - där botten gick ur. Inte illa pinkat för att vara jag ;-) Emellanåt tog jag mig en rast, när solen behagade titta fram mellan molnen....

För nå´n vecka sen var jag hem till Annsan (blev bjuden på mat!!) och som vanligt gick jag en liten runda i trädgården och beskådade växtligheten. Bl a en Klematis med blommor stora som dasslock

Plus lite annat smått och gott

Nog är sommaren härlig och njutbar!! MEN - nu tycker jag faktiskt, att det är nog med regnande   Nu vill jag ha VARMA. njutbara solskensdagar, då jag kan åka till sjön och njuta av sol och massäck på klippan.... Men - som vanligt - jag kan inte påverka vädret hur gärna jag än skulle vilja. Och det finns ju dom, som har det värre - som inte får in höet till vintermat åt sina hästar t ex. Eller alla som bara har sina futtiga lediga veckor - som regnar bort..... Ja, ja det är bara att ta det som det kommer....

Varje dag kommer två måsar och parkerar på sin utkiksplats på lyktstolpen utanför min balkong. Och visst ser dom vackra och stolta ut, där dom sitter. Men dom låter förfärligt - dom skulle allt behöva gå på musikskolan hos Staffan och lära sig ta ton ;-) Varje kväll ungefär samma tid kommer dom. Dom har lärt sig, att man kan få mat här i Vätterbo.... Ja inte av mig - aldrig i livet!! Jag tycker gott, att dom kan fixa sin egen mat - dom har ju två sjöar att fiska i alldeles i närheten.....

Så har jag ju sytt en del igen. Den första höll jag på och sydde och sydde på, men det blev ju inte alls, som jag tänkt mig... Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget, att naturen är så fulländad, så den GÅR inte att efterlikna. Jag hade nämligen tagit ett foto av himlen vid "min" sjö.... Solen och ljuset går ju inte att återskapa - i alla fall kan inte jag det....

Så jag gick över till hösten - så´n den ser ut i mitt huvud ;-) Och den blev jag faktiskt ganska nöjd med. Men jag sprättade och sydde om ramen ett par gånger minst. Tyget på baksidan blev lite för tight - såg jag, när jag var klar nämligen....

Ja dagarna rusar på som vanligt. I veckan var jag över till Lotta en dag. Jag hade fått för mig, att det skulle vara kul, att ha ett bildspel med ett urval av så´nt jag har sytt genom åren - med musik till - på utställningen i höst. Och Samantha, Lottas svärdotter, ställde upp med sin tid och kunskap. Så det blev faktiskt ett bildspel med panflöjt till!! Kul!! Från början var det ju en idé som Annsan hade genomfört bl a till sin systers födelsedag. Sen om det går att genomföra tanken med mitt bildspel får väl tiden utvisa. Det behövs ju både en dator och bildskärm/TV ståendes där på bibblan....

Så fyller ju tanten år snart här framöver. Och i år vill jag INTE resa bort. Om barn och barnbarn skulle vilja komma och gratta mig, så är dom så klart välkomna. Tänkte att jag skulle kunna bjuda dom till Karmansbo herrgård och äta middag eller varför inte på kakbuffé, om dom hellre skulle vilja det. Det är ju inte så, att jag fyller jämt eller ens en femma på slutet. Men kanske, kanske kan jag få se mina avkommor slita sig från sina åtaganden och plikter i det vardagliga livet och dyka upp i Skinnsberg..... Om dom inte kan - så är det så.....

Så är det helt plötsligt juli!!! Och jag väntar fortfarande på den riktiga sommaren. Visst har en och annan dag passerat med värmande sol emellanåt. Och idag har det t ex varit riktigt varmt. Men inte har det där högtrycket kommit ännu, då man VET att idag blir det sjön.... Men, men jag sitter ju inte i sjön !! precis och vädret kan jag inte påverka - sinnesrobönen....

Länge gick jag och gjorde ingenting - vankade av och an, spelade spel på datorn och var allmänt tråkig. Men så ringde helt plötsligt Isabelle från bibblan och vi bokade vernissage till den 16 oktober!!! Det passar ju alldeles utmärkt -  proppen gick ur och tanten började sy!! Tänk om det sen kommer en dundersommar framöver - då blir ju tiden knapp - att hinna med både sol och sömnad!! Den här gången ska jag BARA ha tavlor med, tänkte jag. Visserligen har jag ju redan flera tavlor färdiga, men det är stora, härliga väggar på bibblan - det får plats mååånga!! Den här är alldeles nysydd:

Jag tror den rätt och slätt heter "Somrigt" eller kanske "Somliga, soliga, somriga dagar". Det verkar som om mina tavlor blir större och större - den här är drygt 60 x 60 cm.

Sen fick jag i uppdrag av Anita, att sy insyns- och blomskydd till ett fönster. Inget bråttom alls, sa hon. Men jag måste ju göra färdigt, så jag kan sy fler tavlor sen ;-) Var Till Fagersta och inhandlade lister - som jag t o m fick tillsågade enligt måtten jag hade. Sen fick jag rådet, att borra först med en tunn borr, innan jag skruvade ihop listerna. Och jag mätte och mätte, för att få båda solskydden lika stora. Borrade och skruvade ihop. Upptäckte att skruvarna jag skruvat i, var för korta. Skruvade bort dem igen och tog sen lite längre skruvar. Efter mycket om och men hade jag två fyrkanter, där listerna korsade varandra i hörnen. Sen måla vita, slipa och måla en gång till.

Jag höll till ute på balkongen. Och jag kröp omkring på knä - aj, aj, aj. Och jag lärde mig en sak - man ska ha en tumstock, när man snickrar!! Måttbandet är förrädiskt, eftersom det kan röra sig lite här och lite där. Och då blir det FEL - vilket det blev emellanåt :-( Jag ÄR ingen snickare och kommer aldrig att bli....

Sen var det dax att sy. Och eftersom fyrkantlisterna inte var alldeles lika ;-) fick jag lov att mäta och mäta. Men det var ju lättare med tyg i alla fall...

På en gång, när Anita frågade mig, såg jag ju en blå himmel med flygande fåglar. Så det blev ett ombyte oxå. De vita var ju ett tyg som hon själv hade...

Så är det bara leveransen kvar då.....

Härom dagen var jag ut till Överskottslagret och kunde inte låta bli att köpa några fler plantor. Jag hade ju två krukor kvar, som gapade tomma ;-) och det går ju inte an.... Jag passade oxå på, att plocka en sommarbukett med vilda blommor - det hör ju liksom till emellanåt....

Senare märkte jag, att jag hade fått blåmärken på insidan av fingrarna!! Av att plocka blommorna!! Och jag hade blåmärken på knäna efter mitt jobb på balkongen!! Antagligen har jag ätit "för mycket" jordgubbar, som gör att Waranet påverkas - och jag får ännu tunnare blod. Mitt blod är nog 17 inte tjockare än vatten ;-)

Och nu har allt blomstrena på balkongen tagit sig!! De gula Million bells, som jag tyckte försvann bland Snöflingan, har nu piggat på sig och tagit för sig av utrymmet!! Nu ser det ut precis, som jag hade tänkt mig från början! Det väääller ;-)

Och min stol har oxå växt till sig...

....liksom mina amplar

Det var riktigt BRA, att balkongen blev utbyggd!! Den är som ett rum till nu. Eller som en liten trädgård - i alldeles lagom storlek. Vattna får jag ju göra förstås, men jag slipper klippa gräs :-)

Över huvud taget tycker jag nu igen, att livet är rätt behagligt. Jag har helt slutat läsa Försvarsmaktens hemsida, eftersom dottersonen är hemma igen. Och ångesten har släppt guskelov. Men konstigt var det, att jag inte kunde sova i Bennarby, när jag var där sist. Jag har ju sovit som en stock där tidigare och hade den förväntningen nu oxå. Men icke sa Nicke. Tänk om jag ändå inte vore så beroende av min sömn!! Denna gången tog det två dygn, innan jag var någolunda människa igen.....

Fortfarande njuuter jag verkligen av all vackerhet, som finns ute!! Allt det slösande gröna och alla blommor som växer!! Det är en härligt tid och jag önskar den kunde vara för evigt. Vinter är för mig bara kyla och elände - frysa, frysa och frysa. Jag är född på fel ställe i världen och ändå var det väl tur, att vi flyttade från Vilhelmina. Det är ändå något bättre ju längre söderut man kommer.

Men nog är vi förskonade i Sverige från annat elände i världen - krig, diktatorer, svält, jordbävningar, tsunamis m m. Det kan man vara tacksam över, att vi slipper. Även om man inte kan springa omkring och vara tacksam hela tiden, så är det väl värt en tanke då och då. Men hela tiden strävar väl människan efter att får det bättre och bättre. Fast med nuvarande regering i Sverige blir det inte bättre. De håller ju på att rasera hela välfärden. Den välfärd som har byggts upp under mycken slit och vånda. Där de svagaste i samhället kunde få hjälp. Nu är det de starkaste, som kan ta för sig av godsakerna och leva högt. När dom blir sjuka, kan dom köpa sig till den vård, som andra inte får. Likaså när de blir gamla - då kan dom köpa sig till hjälp.....

Nej nu ska jag inte vara så´n - det blir säkert någon liten ändring i nästa val. För övrigt är det bara att tänka på Sinnesrobönen..... Och i stort är i alla fall JAG nöjd med livet - även om jag inte har några miljoner.