Så har en depparperiod tagit greppet om tanten igen.... Men så i förrgår morse (ja okej förmiddag   ) vaknade jag och kände mig så där lustfylld igen   Jag VILLE gå ur sängen, jag VILLE göra saker!! Tänk vad det är härligt, när den där gråa filten lättar!! Genast började jag ju fundera över, hur det kom sig, att solen tittade in i tanten igen.... Men kunde inte finna någon anledning....? Fast det är ju egentligen skit samma.... När nu livet visar sin ljusa sida, så är det bara att tacka och ta emot och vara glad för det!! Men visst undrar jag, om jag på nå´t sätt skulle kunna förebygga, att den där våta, gråa filten kommer svepande över mig....

Jag hade ett samtal med en go vän för ett antal dagar sen - om att tänka efter och KÄNNA tacksamhet, när inte livet ler. Jag menar - visst har man så mycket, så mycket att vara tacksam för. Mina barn, barnbarn, mina vänner, mitt syende o s v. Men under den grå filten kan jag inte KÄNNA den tacksamheten. Även om jag VET med huvét, att det ÄR så. Visst kan jag tänka, att det är för jäkligt, att barn svälter, lider i krigens fasor, blir utsatta för tortyr m m. Men det hjälper liksom inte mig. Tvärtom - det blir ännu något för mig att känna deppighet över.... Jag brukar läsa nyheterna på text-TV, innan jag somnar. Men jag hoppar raskt över sidorna med innehåll om krig och dödande.....

Och idag fyllde mitt yngsta barnbarn TVÅ år!! Lilla gullet - vad jag saknar henne!! Fotot hade min son petat in på Facebook och skrivit "Milou har fått paket från farmor". Jag hoppas verkligen, att hon blev glad lilla prinsessan!! Det var inte alls några märkvärdiga grejer. Men det behöver det ju inte vara, när man är två år. Och inte fått begrepp om pengar och pengars värde ännu. Och visst blev det en stor klump i farmors hjärta, över att inte kunna vara med och dela hennes födelsedag. Men huvudsaken är ju, att tösen är nöjd och glad   

Härom kvällen blev jag vittne till en fantastisk solnedgång!! När jag först tittade ut, tänkte jag bara - ja, ja jag har så många foton på solnedgångar, så inte behöver jag rusa in efter kameran. Men det var jag bara tvungen att göra till slut! Det såg faktiskt ut som om hela himlen brann!! Såå intensiva färger!! Det är ju helt otroligt, vad naturen kan fixa till!!

Dom här är "klickbilder"

Så har jag sytt lite grand förstås. Till ex en liten vetekudde till Läkarstation här i Skbg. Det är ju så, att jag är väldigt svårstucken. Den nya tjejen på labbet, är i och för sig jätteduktig på att hitta rätt även på mig. Men helt klart kan man ju "locka" fram mina blodådror med värme - från en varm vetekudde t ex. Och kanske kan den oxå vara bra, att använda på andra svårstuckna. Vetekudden är ju inte stor, som en "vanlig" en - kanske hälften ungefär.

Så läste jag i bladet, att dom har ett nytt förslag till lag i Afganistan. Och jag blev arg, lessen och kände mig så maktlös. Och bilder hoppade upp inom mig.... Varför i helsike måste män ta sig en så´n MAKT!!!?? Männen måste tydligen vara skiträdda för att tappa den s k makten. Införa stening till döds som straff!!!   Hur många miljoner har inte lagts ner på att skapa fred i detta land!! Är det helt omöjligt, att förändra mäns syn på kvinnor?? För det är ju män - tyvärr - som har tänket. Kvinnor oxå förstås - fast dom har ju inte givits tillåtelse att ifrågasätta och tänka själva. Dom lever ju i undergivenhet från vaggan till graven. Utbildning, utbildning och utbildning.

Den här tavlan har fötts ur måånga tankar och våndor hos mig. Och den tog ovanligt lång tid att växa fram.... Nöjd - njaa - KAN man vara nöjd med en så´n tavla....??

Ja inte kan man väl säga, att det blir mycket skrivet på den här bloggen numera..... Men jag har i alla fall haft den igång i mer än fem år!! Och jag tycker det är lite kul, att kolla bakåt i tiden - som att läsa en dagbok. För fem år sen hade jag t ex kommit hem från sjukan och fått reda på, att jag skulle flytta hit till Vetterbo!! Och jag - som är så mycket för att bevara - skulle önska att jag kunder kopiera min blogg och skriva ut. Men jag vet inte hur.... Nå´n som möjligtvis vet?? Jag har försökt flera gånger att skicka mail till Bloggplatsen med frågan - men jag får inget svar....

I fredags kom Ann-Louise och Johanna och hämtade mig till Bennarby!! Himla gulligt av dom, att vilja köra hela vägen fram och tillbaka med tanten   Och sen till på köpet hem med mig oxå!! Två x 40 mil!! Men det var så kul, att träffa dom!! Till på köpet fick jag träffa Ankie och Stefan oxå, som kom till Bennarby på middag på lördagen!! Känns alldeles varmt inuti, när jag får se mina fina barn, barnbarn oxh svärsöner. Bara Preben med familj som fattades.... och Ankies pojkar oxå..... Men jag känner mig rik och stolt över dem, som ska "föra släktet vidare".

Johanna och Ann-Louise fixade efterrätten (plus för- och varmrätt oxå! ) Och då kom jag på kameran   

Melonen med ett värmeljus - som blev till en pumpa - välkomnade gästerna på förstubron. Halloweenbakelserna blev gravar med gravstenar på!! Som det egentligen skulle stå RIP på, men smeten blev för tjock. Gott ändå minsann!! Och Ankie o Stefan hade en kul blomma med sig - vet inte om det är nå´n slags Begonia med "skovliga" blad och "tentakler"..... Tanten blev väldigt trött så klart, men jag satt upprätt i alla fall hela kvällen.....

På måndagen jobbade hela familjen, så då passade jag på att sova ifatt lite - både på för- och eftermiddag. Sen tog jag mig ut på en liten, liten tur med kameran. Tänk vad mycket man kan hitta, som är vackert på sitt sätt!!

Sen hälsade jag på "grabbarna" i dn närmsta hagen - Angelous Oki Doki, Angelous Spinning Sparrow och Angelous Rookie. "Angelous" är alltså namnet på Idas stuteri. Oki är inriden och "färdig" - den äldste av pöjkarna..... Sen finns det en till, men han är bebis ännu - så han går med mamma i en annan hage - Vilde Wille kallad.... Ja jösses vad med jobb med hästar - förstår inte att dom orkar. Det är välan tur, att dom är flera i alla fall, som kan hjälpas åt.....

På måndagkvällen tog vi oss en tur till Johannas nya kryp in. En stor etta med kök - bara några kilometer ifrån Bennarby. Där har hon fått det så mysigt - förstår att hon trivs med en nu fungerande kakelugn oxå. Och hon är ju faktiskt en rätt huslig tös, så det är nog bra för henne att prova på ett eget hushålle. Så har hon två små söta kattungar som sällskap - minns inte namnen just nu....

Sen har jag allt sytt lite sen sist jag skrev här i bloggen

Gardinen var jag fruktansvärt less på, innan den var färdig. Klickbilden är tagen på kvällen och det stora fotot på dagen, när ljuset lyser igenom. Och faktiskt blev jag till slut rätt nöjd med den!!   Så fick jag slut på det blå enfärgade tyget, men blev skjudsad en snabbis till tygaffär`n i Västerås på väg till Bennarby. Så hemma igen har jag sytt den lilla duken till bordet i köket. Så har jag sytt en tavla tidigare - kallar den "Frihetens fågel" - oxå rätt nöjd med den faktiskt!! Bakgrundstyget är lite ojämnt blått och har glitter i sig från början.

Nog känns det lite tomt, att sitta här hemma i tystnaden, efter att ha varit borta.... Men å andra sidan är det väldigt vilsamt. Här rullar livet på i ultra rapid liksom, Och det finns plats för eftertanke och funderingar. "Döden, döden, döden" som Astirid Lindgren och hennes syster sa till varandra, när dom talades vid i telefon. Det är nog så, att alla som närmar sig slutet på livet har funderingar hur det ska gå till. Just detta, att man inte vet - det man VET är att man SKA dö. Men inte riktigt när - eller hur. Blir jag dement framöver?? Kommer pumpen att bara lägga av en dag?? Kan man ha det bra i dagens äldrevård?? Kommer jag att sitta tämligen orörlig i min lägenhet o titta ut genom fönstret??

Men - det är ju egentligen ingen vits, att fundera på så´na saker. Det är inget jag rår över - varken nu eller sen..... Bara önska, att det går fort - utan smärta.... Men en tanke som tilltalar mig är, att det kommer ett annat liv sen - efteråt. Med frihet, lugn och stilla glädje..... en evig sommar   och massor av glass - hi hi hi

Nääe nu e d sovdax för en gammal tant!!!

Börjar med det som ligger närmast i tid : en "bry-dig-om-dig-själv-kväll"!! Lotta och Yvonne stod för värdskapet och idén och för att inte tala om tilltugget!!

Obs klickbilder

Vi välkomnades med en drink - alkholfri och alkoholfull enligt eget önskemål ;-)

Att hösten var här, kunde ingen ta miste på - härliga dekorationer!!

Sen - ja vad ska man tänka och tro.....

Spökkväll - en massa rynkiga tanter, som tagit sig upp ur graven?? Ja jösses - vi hade kunnat gå ut på byn och skrämt vem som helst från vettet!!

      Det var var sin så´n här liten undergörande påse från Taiwan, som fick oss förvandlade från skrynkeltanter till barnrumpor  hi hi

Vi blev introducerade i kvällens begivenheter av värdparet, som pekade och berättade...

 Man kunde förse sig med gottis från bordet och sen sätta dig i massagestolen t ex - kändes faktiskt som om nå´n klampade och gick på ryggen     

eller så kunde man sätta fossarna i ett varmt fotbad och en kopp te handen!!   

Kanske en stunds avslappning på spikmattan eller på massagemadrassen?  

Eller varför inte stärka tänderna med att gnaga på ett ben?  

Sen kunde man uppföra sig lite mer "normalt" och sitta o fika vid bordet - kanske med en varm vetekudde på nacken....         och stoppa i sig av bordets läckerheter....       

Man kunde göra pedikyr och manikyr, smörja in sig med diverse salvor och krämer och oxå sminka upp sig som man ville.....

Så småningom kom en stoor smaskig smörgåstårta fram - så inte var då jag hungrig, när jag åkte hem     

Tack Lotta och Yvonne för en mysig, trevlig och fulländad kväll!!

En vecka tidigare hade jag bestämt mig för, att INTE åka iväg på den här kvällen. Vara social, prata, le? - omöjligt.... Det låg som en tung, grå filt över mig. Jag ville inte träffa nå´n, inte prata med nå´n - kände hur jag sjönk neråt i meningslösheten. Varför ska jag gå upp på morrón över huvud taget?? Vad är meningen med det här förbannade livet?? Jag är totalt onyttig och hopplös - har ingen uppgift att fylla... En riktig grin- och gnällkärring - bara sjuk och eländig.   Och inte visste jag hur det kom sig, att det kändes så här omöjligt heller - var kom allt det grå från.... Jag FÖRSÖKTE sy, men det blev en mörk, deprimerande tavla

Så kom Annsan farande en dag med en skål med höstens fägring i!!    Och en stunds sällskap och möjlighet att använda rösten och byta tankar   

Sen ringde Johanna den omtänksamma goungen    - hon hade börjat fundera över, hur det var med mig, eftersom jag inte hade synts till på Facebook på ett tag. Så fick jag ta del av en liten tårtbit av hennes liv....   

Sen ringde Ankie (o tackade för födelsedagspresent!)   Och var allmänt gullig och trevlig - så det blev en liten tårtbit av hennes liv oxå!!   Och nu började jag känna mig som folk igen....

Efter det ringde Linnea och Milou upp på skajp!!   Helt oannonserat! Visserligen var dom upp och ner i rutan och jag kunde inte höra vad dom sa. Men i alla fall.... Jag lyckades förstå, att Milou har slutat med blöja dagtid och Milou försökte stå på huvet - för hon hörde ju, att dom var upp och ner ;-)   Ja så kände jag mig riktigt glad igen!!

Så det var alltså det jag behövde - kontakt och få känsloförståelse för att människor faktiskt håller av mig! Jag VET ju - med huvet - att jag har många som tycker om mig. Men - när jag sjunker neråt i dyn så där, så är de negativa känslorna större än förnuftet....

Lite har jag ändå sytt, Den här ide´n fick jag faktiskt från Maja. Emellanåt går jag in på hennes sidor och tittar på hennes teckningar och målningar. Den tjejen är helt fantastisk på rita och måla!! Blir inte hon konstnär, så vore det mycket konstigt. Bl a hade hon ritat hjärtan som var ihopsydda - lagade. Så den ide´n knyckte jag - hoppas det var okej Maja??

När den väl var färdig sprättade jag bort båda ramarna och sydde om grunden i tavlan - den blev alldeles för bulig. Sen dit med ramarna igen. Och den ser fortfarande sne ut i ramen, men det beror på hur man drar i tyget - eller inte drar..... Men - ni ser väl guldhjärtat, som har dragit sig loss och är FRI!!

Sen blev det en liten löpare som gå-bort-present...

Jag har faktiskt även varit ute och försökt plocka lite av höstens färger. Men jag lyckades inget vidare. Tänkte sätta kvistar i glycerol, men jag tror jag var för sent ute i år oxå..... Men visst är höstens färger vackra!!

Vildvinet på balkongen har oxå skiftat färg.....

Det tog sin tid, men nu är två tavlor till färdiga. Det är så KUL att sy och sy - att komma på ideér och lösningar mer eller mindre tokiga   

 Vad är då detta?? Jag vet faktiskt inte!! Hittade en bild bland mina foton, som såg ut som nå´t som liknande denna. Men det här är min tavla.... Nå´n sorts väv av olika tyger sned och vind - på flit förstås. Den var väldigt kul att sy i alla fall   

Jaaa - jag vet inte vad det här är heller - förutom silverormen då. Den blev till eftersom jag ville testa att väva ihop tyg"banden" på riktigt. Banden är alltså fodrade och är bara fastsatta i den inre ramen. Så tyckte jag att tavlan blev alltför fyrkantig och då kröp silverormen in i sitt bo   

Det är bra konstigt - när jag har sytt färdig en tavla och kommer till ramen - då tar det tvärstopp   Jag fundrar och fundrar - ska det vara en smal ram, en bredare ram eller först en tunn och utanpå den en bredare?? Och vilken färg ska det vara på ramen?? Jag provar att lägga tyger i olika färg bredvid tavlan och jag låter den "ligga till" sig ett tag. Och ibland konsulterar jag Annsan, som lägger sina förslag!! Förslag som jag ofta tycker verkar rätt och ibland inte.... 

eldkamin att

Igår var Tom hit och fick fart på min nya - lite större TV. Han fixade till kanalerna oxå och det blev jättebra!! Sen monterade han min gamla TV som dataskärm!! Perfekt!! Och dessutom är nu tanten ansluten till skajp!! (jag VET att det ska stavas "skype" - men det blir ju skajp - på svenska!!) Ännu har jag inte kommunicerat med någon, men de ska välan bli....

Annars har det väl inte hänt så mycket. Jag blir liksom en eremit, när jag är inne i en syperiod. Och laga mat, diska, tvätta och sån´t blir ovälkomna avbrott   För att inte tala om, när jag måste ut och införskaffa påfyllning i kylskåp och skafferi. Eller ta PK-prov - som jag gjort idag....

Det där med ätandet har gjort mig mer eller mindre frågande. Jag började ju med den där 5 + 2 dieten. Men de två dagarna höll ju på, att ta kål på mig! Jag blev matt, knäsvag, yrslig och mer än vanligt trött. Så jag gick över till min gamla vanliga Viktväktar diet istället. Så bra med min CD, där jag skriver in allt jag äter. Och får besked så jag inte äter för mycket och inte heller för lite. Men när det kommer nå´t emellan, så jag inte kan äta mitt inrutade mål mat i rätt tid - då blir jag lika matt, skakig och spagetti i bena som med den förra dieten. Jag förstår inte vad som har hänt med min usliga kropp?? Jag som förut har kunnat låta bli att äta ända till kvällen, utan att känna nå´t konstigt. Längre tillbaka i tiden kunde jag ju fasta utan att känna vare sig hunger eller knäsvaghet. Men, men - det är väl åldern som sätter spår....

Och nu är det nog slut på solsken och VÄRME tyvärr..... Nu är tiden inne, då den här tanten fryser och fryser och - fryser..... Känner mig som ett vandrande kylskåp redan. Och då har ju inte vintern kommit ännu ändå. Men det är bara att finna sig - vetekudde, raggsockor, flieströja och plädar.... Så har jag ju min härliga, konstgjorda eldkamin att värma mig framför!!   

I lördax för en vecka sen ringde Annsan och väckte mig. Och det gjorde mig ingenting, för vi skulle iväg på utflykt!! Det var nämnligen marknad i Nora. Den här tanten älskar ju marknader!! Numera orkar jag ju inte så mycket, men jag laddade med rullatorn i baksätet. Från Riddarhyttan körde Annsan, så jag kunde sitta o blunda eller kolla på vackra vyer. Det är inte så lätt, att fota genom bilrutan, medan vi åkte. Men jag gjorde några försök....

Tänk ändå vad vackert det är i Sverige - det finns mycket att njuta av

Väl framme i Nora fanns det oxå en hel del vackert. Och mååånga människor!! Rätt bra med rullator faktiskt - folk gick liksom undan, när jag kom    Ja gamla tanter är ju inte alltid lätta att tas med - jag kunde ju ha kört på dom!! Jättemånga stånd fanns där förstås med allt mellan himmel och jord. Men det jag minns bäst är "Noraglassen" - glassälskare som jag är. En stoor strut med vanilj- och chokladglass i massor, lite sås på det och en chokladpralin på toppen   Tyvärr kom jag för sent ihåg att ta ett foto av den - men den var maffig!! Och mättande!! Sen gick vi förbi flera stånd med smycken - vackra smycken. Och inte kunde tanten låta bli - det blev några nya halsband....

Egentligen gick vi runt ett kvarter - och det räckte allt för oss - vi gick mot bilen. Och passerade en del vackerhet...

Annsan är ju minst lika fototokig som jag - vi gick förbi små söta hus med frodig grönska och en humle som hade fått för sig att en lyktstolpe var en hummlestör....

Hemma hos Annsan i Riddarhyttan igen, kunde jag inte låta bli att fota hennes pioner

Nog finns det variation på färger allt - såå vackra!! Väl hemkommen blev det sängen förstås. Men jag är så glad, att jag kunde hänga med. Stort TACK till dig Annsan!!   

Så har jag sytt lite mer. Först blev det ju en blå tavla, sen en röd. Så fick jag för mig, att sy en grön oxå - inte min färg precis. Men jag blev faktiskt nöjd. Så kom Annsan med en idé att jag skulle sy en vit oxå. Men det var lättare sagt än gjort!! Det GÅR inte, att sy med bara vitt!! Men jag la på lite olika tyger och sydde med olika trådar. Och till slut blev jag faktiskt rätt nöjd med den oxå!! Fast den blev något lite större, än de andra tre - men det får vara så....

Och ändå mätte och mätte jag alla avstånd på både på den inre och den yttre ramen. "Sommar", "Vår, "Vinter" - men vad skulle den mörka blå vara för nå´t?? Inte liknar den väl höst precis.... Men nu är jag klar med dom - dax för nästa projekt!! Det var så himla kul att sy igen   

Så var Tom hit i tisdax kväll och hjälpte mig med datorn. Han fixade lite smågrejer, som jag har undrat över och lärde mig lite småsaker. Så installerade han Skajp åt mig och fixade så att Viktväktarnas program funkar igen.

Han hjälpte mig oxå att beställa en ny TV - lite större än min nuvarande. Jag börjar ju se så glist - svårt att läsa texten emellanåt. Så blev det så klart en webkamera - så jag kan se Maja och Milou framför allt - när jag sen skajpar   Men en ny dataskärm tyckte han var alldeles onödigt. "Texten blir inte större, för att du har en större skärm" påstod han. Det har jag lite svårt att förstå.... Och CD-spelare - det kan jag lika bra använda datorn till, tyckte han Och det har han ju rätt i. Men senare kom jag på, att då måste jag ju ha ljudet på förstås. Och tar jag mig då en paus från syendet, för att spela lite puzzelspel, så blir det ett förfärligt liv   Och fortfarande kan jag ju bli halvt panikslagen, när det blir föör högt ljud. Så jag har fortsatt lyssna på ljudbok i min lilla CD-spelare, fastän jag måste har proppar i örona. Och måste ladda batterier i ett kör..... Och innan Tom gick sa han, att det är bara att du ringer, när paketen har kommit   Skönt att ha en Tom att vända mig till och få hjälp med nymodigheterna.... 

Lite sytt har det ju blivit mellan varven - det kan jag inte avhålla mig från....

 Den här sydde jag till Majas 13-årsdag - det är som ett lite "insyns"skydd, att hänga upp i fönstret. Om den sen nå´nsin blir upphängd, känner jag mig lite tveksam till....

Det här är en sommarduk till min vän Annsan och hennes man Harry. Dom har ett lååångt köksbord och duken är nästen två meter.... Den tog lååång tid oxå ;-) Men jag hoppas innerligt, att dom gillar den....

En detaljbild.... Så blev det en ny spishandduk o grytlappar till

Denna skapelse har jag sytt efter mönster!! Även om jag gjort på mitt eget sätt förstås. Att sy efter mönster är inte min grej - jag vill nog helst hitt på själv.

Fortsättning på min sjukresa.....

Nere på akuten fick jag sen sitta i min rullstol i evigheter kändes det som. Men till slut rullade dom in mig på nästa "etapp" - kändes som jag närmade mig målet. Vi kom till "liggväntrummet" och där fanns en säng för mig!!! Såå skönt!! Efter en stund rullade de in mig i ett annat litet rum och dit kom Dr Malmkvist (en äldre läkare med låång erfarenhet) med flaxande vitrock. Han lyssnade på hjärta o lungor och frågade, frågade och sen ut igen..... Tillbaka till liggväntrummet.

Sen kom han på en snabbvisit och berättade att sänkan var skyhög!! Och röntgen visade vätska i lungorna. Han skulle skriva ut pencillin och hostmedicin. Det var ju rysligt skönt, att äntligen få ett svar - lunginflammation!! Även om det inte var ett så roligt svar, så var det i alla fall ett svar. Jag fick med mig några "starttabletter" och fyra små burkar med hostmedicin.

Så var det då sjuktransport hem igen. Taxichauffören öppnade dörren till framsätet, men jag avböjde - ville sitta bak och slippa vara social, bara blunda och vila..... När vi började närma oss Skbg, hördes en smäll och så en tvärnit. Det var ett rådjur, som hade oturen att springa upp på vägen just som vi kom. Men det sprang vidare och kan inte ha blivit särskilt skadat. Även minimala skador på bilen.

Hem ljuva hem!! Och min ljuvliga säng!! Laddade med te och en smörgås och tänkte peta i mig lite hostmedicin oxå. Men på alla fyra burkarna stod det "Coccilana" - den allra bästa hostmedicinen som finns. Men dr M och jag var rörande överens om, att den skulle jag inte kunna få, eftersom jag får kramp i gallvägarna av den!! Vilken tur att jag kollade på burkarna - annars hade det bara varit att ta nästa sjuktransport tillbaka igen.... 

Jag for alltså hemifrån 9.15 och var hemma vid 19-tiden!! En dag som gjord för tålamodsträning!! Och för eftertanke.... Landstingets dataenheter kan alltså inte kommunicera med varandra. Inte ens mellan akuten och röntgen med enheterna i våningsplan ett och två!!! Är detta vettigt?? Ekonomiskt?? Jag tycker att det inte verkar riktigt klokt!! Såå mycket man förlorar i effektivitet på detta!!!

Nu är jag ju inte närmare insatt i hur organisationen är uppbyggt mellan läkare, sjuksköterskor, kanslister och övrig personal. Men jag kunde inte ens ana någon fungerande organisation. Och jag hade ju ändå tid att iakkta, speciellt på liggväntsalen, där jag låg alldeles utanför kontoret. Alla sprang hit och dit och fram och tillbaka. Prover som man redan hade tagit, måste tas ännu en gång. Alla frågor skulle besvaras femitelva gånger....

Nog kan jag känna mig lite mörkrädd, inför den totala kolapsen av sjukvården.....

För drygt en vecka sen hittade jag tillbaka till glädjen och engagemanget i syendet!!! Det var fantastiskt!!   Ett tag trodde jag faktiskt, att min tid  med tygerna var över.... Innan detta hände, gjorde jag ett tappert försök, att sy en löpare. Men den blev så klart väldigt tråkig och helt utan stil.....   

Sen började jag - efter att ha sett en bild i en tidning - att sy en sommarduk till Annsan. Trodde jag i alla fall.... Men se det blev ingen duk - det blev en tavla istället!! Ca 60 x 70 cm stor. Motivet stämde inte till en duk, tyckte jag. Tavlan är inte riktigt klar - det är ramen som fattas ännu. En smal gul "innerram" har jag nålat dit, men inte sytt fast ännu. Jag tror den måste "ligga till" sig lite, innan jag kommer igång med ramen. Kan inte bestämma mig, om det ska vara en mörkgrön ram....  eller rent av en smal röd ram.... Åsikter???

För övrigt är jag faktiskt rätt nöjd med den!! Jag tycker om färgkombinationerna. I verkligheten är nog det gula lite gulare.... Men mest lycklig är jag nog, för att det GICK att sy nå´t igen!!!   

Igår tog jag mig en tur till Fagersta. Jag måste ju förnya mitt handikappparkeringstillstånd. Och det måste vara ett foto med till den ansökan. Och turligt nog, finns det fortfarande en fotograf i Fagersta, som kunde knäppa tanten. Sen gick jag en runda på Pickaboo och hittade ett och annat, som jag inte visste, att jag behövde.... Bland annat en ny hallmatta - inklusive en ny dörrmatta!! Den  nya är inte lika lång som den gamla. Och jag tyckte att den såg lite vårig ut med tulipanerna....

Ja, ja - nå´nstans ska man ju lägga pengarna - jag kan ju inte ta med dom, när jag "går". Idag har jag setat och försökt få "ordning" på alla mina teér. Jag fick en stor, fin låda med olika teér av Ida i julklapp. Och den lådan skulle jag faktiskt vilja ha upp på en liten hylla i köket. Så långt har jag inte kommit än. Men jag fick en liten låda utan teér i somras. Och nu har jag satt tätningslist (Pickaboo!!) på den lådan och hällt upp andra teér, som jag oxå fått. Det känns så lyxigt, att kunna välja mellan så många olika sorter!! Och te vågar jag faktiskt även dricka, när jag är törstig, eftersom det är vattendrivande.

Apropå törstig - igår köpte jag ingenting "olagligt" och stoppade in i ansiktet!! Istället gick jag faktiskt och åt kinamat på en resturang!! Buffé.... Jag åt så jag var riktigt mätt och - senare kom törsten   Det tog ju lite tid, innan jag var hemma igen och kunde ta mig en kopp te.....

Härom natten hade jag en riktigt konstig dröm. Jag var hemma i mitt kök (mycket större än i verkligheten). Och det var massor av människor där - mina barn med respektive och mina barnbarn. Så kom min bror Hans med sin familj!! Och han satte igång och skulle hjälpa mig laga mat till allihopa - tog fram allt möjligt ur frysen vartefter fler personer kom. Kände att jag hade absolut noll koll på allting - jättestressad. Sen kom min äldste bror med sin familj!! Och så kom Therese och hennes dotter. Jag tyckte att Therese var lite rund om magen, men vågade inte fråga nå´t - hon hade ju kanske gått upp i vikt.... Men så berättade hon, att hon VAR gravid!! Och frågade om jag ville se hennes mage!! Kände mig väldigt hedrad... Det visade sig, att det fanns ett vackert gammeldax dubbelfönster frampå hennes mage, så man kunde se hennes lilla baby där inne!! En sööt liten varelse, som flöt omkring. Så öppnade Therese ena hälften av fönstret och tog ut den lilla och visade mig!! Sen stoppade hon in den igen och stängde fönstret!!!

Hur 17 kan man få till en så´n dröm?? Skulle - kanske - vara intressant, att analysera den drömmen. Men jag tror jag avstår.... Men "barnet inom oss" har ju fått sin plats, som man kan studera genom "fönstret"   - om man vill.....

Jag väntar och väntar på, att min energi och lust ska börja visa sig igen. Och jag försöker verkligen tänka positiva tankar. Varje morgon när jag vaknar, försöker jag frammana något jag vill göra den kommande dagen. Jag försöker tvinga mig, att göra saker - för då kanske lusten poppar upp av sig själv. Men neeej.... Tankar far genom skallen - varför ska jag gå upp ur sängen - jag kan lika gärna ligga där, somna om så långt det går.

Just nu går livet ut på att sova och äta... Och vänta på det stora avslutet - och hoppas det går fort..... Det låter ju väldigt drastiskt, nu när jag skriver det och OBS!! jag har verkligen ingen som helst avsikt, att avsluta livet för egen hand. Men känslan finns där - den stora meningslösheten....

Som sagt var - jag har försökt att sy. Men det blev inget tesultat jag kan hurra för precis....

Den blå löparen ser väl skaplig ut - på långt håll och svaga ögon. Men tittar man lite noggrannare är den sned och vind - ser ut att vara gjort av nå´n som aldrig har sett en symaskin förr. Och ändå har jag ägnat många timmar åt att sprätta och sy om....

Vetekuddarna sydde jag utan entusiasm - sydde egentligen för att använda upp lite av säcken med vete, som jag har ståendes. Sååå kul - not. Som ungarna skriver....

När jag var i Fagersta en dag, tog jag mig i hampan och gick in och beställde tid för en tatuering. Jag har ju tänkt länge, länge - men inte fått ändan ur.... Men så för 14 dagar sen, fick jag min lilla Blåvinge tatuerad uppåt vänster nyckelben!! Hon (som hette Camilla) tryckte först dit konturerna med nå´t sorts kalkerpappar. Så fick jag säga vad jag tyckte. Och jag tyckte att den skulle vara lite mindre och lite uppåt/inåt. Camilla ändrade och jag fick lägga mig ner igen.

Jag förberedde mig på, att det är nu det kommer att göra ONT!! Och visst stacks det lite, när hon fyllde i konturerna. Men det var helt uthärdligt - inget att tala om. När hon sen målade färgerna, hade jag kunnat somna. Jag frågade om jag var den äldsta hon hade tatuerat?? Neeej då - den äldsta hade varit 82 år!! Och medelåldern sa hon låg på drygt 40 år!! Sen har jag tvättat min fjäril varje morron och kväll i 14 dagar. Och smort på en salva varje gång. Men nu ska jag kunna lämna henne ifred i fortsättningen.

För att jag inte ska stirra mig blind på mitt downhumör, ska jag väl fortsätta skriva om lite positiva saker.... T ex tog jag mig i nackskinnet och begav mig på en liten tur ut i skogen en dag, när solen faktiskt sken!! 

Och visst KAN det faktiskt vara vackert ute - även om det är november!! Den sista bilden är på Herrgårdsängen - där det brukar vara körstämma i juni. 

Jag tog oxå mossa med mig till balkongen och var även ner till Lotta o Lasse och plockade en kasse med kvistar, som har barr och är vintergröna - minns inte vad dom heter. Sen pysslade jag lite på balkongen tills mina fingrar nästan var stelfrusna....

En dag tog jag mig faktiskt iväg till Västerås!! Lilla Milou fyller faktsikt ETT ÅR imorrn!!! Jag åkte till Erikslund, även om jag egentligen inte gillar detta köp"paradis". Fördelen är ju, att många affärer finns samlade - jag måste inte gå såå mycket. Var in en sväng på Clas Olsson och där hittade jag "blockljus", som är batteridrivna och man kan ställa in dom på timer. Så tänds dom i fyra timmar, slocknar - och efter 18 timmar tänds dom igen!! Suveränt bra!! Så nu brinner ljusen på min balkong varje kväll!! 79:- styck kostade dom....

För att fylla på med positivitet - igår ringde Johanna (litet glädjeskutt!!) och Tuija kom och hälsade på en dag och några dagar efter kom Solveig och Heffa - nästan samtidigt!! DET är kul, när någon tittar in o tar en fika helt oförberett. Och Annsan ringde en lördag o frågade om vi kunde ses på fiket en stund. Harry har satt igång och planerat en marknadsdag på torget i Skbg den 8 december! Och jag har fått erbjudande om, att lägga dit mina "överblivna" alster på hans bord!! Dessutom behöver jag inte stå där, om jag inte  vill eller orkar. Han tar hand om försäljningen!! Så jag ska ha stor REA på så´na saker jag har kvar!!

Så är det nu drygt 4 (fyra) !!! år sen jag var inlagd på sjukhus!! DET är inte illa pinkat, för att vara jag!! Jag åkte ju in och ut från sjukhusen som en jo-jo tidigare. Tarmvred efter tarmvred, förmaksflimmer och hjärtsvikt, som trasslade i ett kör. Sista gången jag åkte ambulans var alltså var alltså den 23 oktober 2008!! Men då slog jag på stort - blev buren!!! nerför alla trappor på Klockarberget, sen blåljus och sirener på till Västerås!! Fy Fabian vad ONT jag hade!! Dessutom hade dom inget Ketogan i ambulansen - bara morfin och det tål jag ju inte. Huvva!! Men jag var hemma efter en dryg vecka haltande och med rullator plus att jag fick Diklofenak i flera veckor (som läkarna nu säger, att jag absolut inte får äta, när jag äter Waran). Dom påstod, att jag hade muskelfästes- och senfästes inflammation i höger höft. Hur nu detta kunde göra så förbenat ont??