Jaha - inatt glömde John Blund mig.... Ett jäddra sätt ;-) Tur för honom, att det var länge sen sist!! Kl 01.30 gav jag upp med vridandet och vändandet i sängen. Tänk att alla möjliga idéer ska ploppa upp i hårddisken, när man ska sova ;-) Idéerna borde väl kunna komma lika bra på da´n.... Just inatt fick jag en så´n lust att sy små sommarklänningar till lilla Millan - med en sommarhatt till. Och en liten dregelhaklapp, som jag syr i dubbelt tyg med vadd emellan, så lilla fröken inte blir blöt in på skinnet.... Ja, ja - vi får väl se vad det blir.....

Kunde inte låta bli att ta in ett foto på den vackraste blomman jag vet :-) Snart tittar den nog fram i år igen....

Tänk att det redan är tre år sen Annsan tog med mig till detta ställe!!

Om jag kunde hitta dit igen själv, skulle jag ta mig dit första bästa soliga dag - ett kalkbrott mitt i skogen nå´nstans - var vet jag som sagt inte . Och med mitt lokalsinne är det otänkbart att jag skulle hitta dit - och sen hem igen ;-) Även om jag fick en karta.... 

Jag har funderat fram och tillbaka på, om jag ska följa med till Dennis medaljutdelning på Karlsborg i slutet av denna månad. Egentligen är jag ju helt emot allt vad militärer heter. Men jag är ju inte emot Dennis!! Och han har då varit tre månader i Afghanistan, han har trott på sin insats och han är en fin kille. Och - framför allt - han är mitt barnbarn. Jag får försöka kasta mina åsikter över bord några dagar och BARA vara glad, att han är hemma igen....

Jag har läst en del på www.försvarsmakten.se - läst bloggar, nyheter m m. Och - inte minst - brutit mina åsikter mot andras. Inte har jag kunnat släppa min antipati mor försvarsMAKTEN, men egentligen vet jag inte riktigt var mina negativa känslor kommer ifrån (eventuellt för att jag hade en i familjen, när jag växte upp, som hade MAKTEN ?....) Att jag är sååå emot vapen (släckande av liv). Jag får ju t o m stålsätta mig, för att kunna slänga en blomma som lever ;-) Tar livet slut för vem det vara må - är det oåterkalleligt.... "Ja men man måste väl få försvara sig?" - "hur skulle det gått i andra världskriget, om inte andra länder hade gripit in med vapen?" 

Visst är livet så kärt, att man skulle försöka försvara både sig själv, barn och barnbarn m fl, om man skulle bli angripen. Men försvara med vapen i hand?? Först lära sig hur man har ihjäl en annan människa och sen praktisera dödandet vid ett angrepp!! Tror inte att jag varken skulle vilja eller klara det. Ja hur jag än resonerar med mig själv och andra, så KÄNNS det sååå FEL!!! När jag på TV-dokumentärer hört, hur f d soldater i princip fått sina liv förstörda av den ångest, som kommer efter att de har dödat människor i strid. Så många som tar sitt liv eller blir drogmissbrukare, för att de inte står ut med minnena av det hemska.... EGENTLIGEN är ju det sunt!! men ändå såå tragiskt...

Men - jag har själv gått en kurs i självförsvar :-) Inte för att jag tror, att det skulle göra varken till eller från, om jag mötte någon som verkligen ville mig illa.... "Inatt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut....." Egentligen VET jag för lite om vad svenska soldater GÖR i Afghanistan. Okej dom röjer minor, dom ska försvara de "vanliga" afghanerna från talibanerna - hur vet dom vilka som är talibaner förresten? Dom har väl inget rött band på sig, som visar att dom är dom "onda" ;-)

Nej nog funderat nu - jag kommer ändå inte fram till nå´t vettigt.....  

Jaha klåfingriga tanten skulle bara..... så försvann min fina bakgrund, som Ruth fixat åt mig en gång för länge sen... Det var inte meningen så klart och nu kan jag inte få tillet nå snyggt....