Vilken jäkla hostdag!! Vågar nästan inte ringa upp nå´n på telefon, för då hostar jag så jag knappt kan prata. Pratade i alla fall med Annsan och hennes gube idag och frågade om han vill komma och snickra lite i köket mitt. Och han skulle komma och kolla så småningom. Jag vill ha upp microugnen på en hylla ovanför spisen nämligen. Det är så himla trångt på diskbänken.

Egentligen är det ju knäppt - jag är dotter till en slöjdlärare, men har aldrig lärt mig snickra..... Tänk vad användbart det kunnandet hade varit nu!! Men, men man ska väl inte kunna allt här i världen ;)

Har haft en rengöringsdag idag - badat - ett långt, varmt bad. Så har jag diskat - det gör jag inte varje dag. Så har jag oxå tvättat i min tvättmaskin!! Så himla gisvint att kunna tvätta just när det passar mig och inte behöva springa i trappor till en tvättstuga! Det luktar så gott - nytvättat - oxå sen.

Har hämtat upp säcken med sån´t jag har sytt från källaren idag. Det var faktiskt en del i alla fall. Sen ska jag arrangera det snyggt uppepå hyllan Ivar, så det ser lite lockande ut. Och alla tavlor jag sytt ska arrangeras på väggarna i min syateljé. Det blir nog bra, när det blir klart. Bara den här förbenade hostan kunde ge sig - det går ju inte att fungera som folk. Sov inatt - tack för det!! - men vaknade tidigt. Jag får väl ändå vara glad, att det inte har blivit en lunginflammation av det.... peppar, peppar ta i trä.... 

... för mig i alla fall. Även om det är en utblommad tulpan. Och - hoppas kan man ju....

Månadens positiva scoop - INATT SOV JAG !!! Vaknade riktigt behagligt, kände mig rätt utsövd och livet kändes riktigt trevligt!! Sååå skönt att hostan givit med sig - nu kan jag ju sätta igång att fixa lägenheten, bära in grejerna från bilen, sätta ihop hyllorna och få lite ordning på torpet.... Tänkte jag - medan jag ännu låg kvar i sängen....

Sen hostade jag och hostade och hostade.... och hostade ... Så var det med det.... Men jag sov i alla fall inatt....

Ni som eventuellt har tänkt ringa mig - det går inte.... I så fall måste ni ringa på den gamla abonnentens telefonnummer!!! Har setat i telefonkö halva da´n idag "du har nummer 83 i kön, tack för att du väntar".... Först i kö hos Telia, sen hos Tele 2. Dom kan alltså inte koppla in mitt ordinarie telnummer, så länge inte farbrorn som bodde här förut, har sagt upp sitt abonnemang på Tele 2. Och det har han gjort - den 2 januari - efter mina instruktioner (han är född 1928). Men - han har tre månaders uppsägningstid på sitt abonnemang - vilket han inte visste om - så den 2 april kopplas mitt nummer in. Jodå det går att stänga av hans abonnemang omedelbart, men då måste han ringa personligen.... Har försökt att få farbrorn, att ringa Tele 2 igen. Sen ringer han upp mig med jämna mellanrum och talar om, att han kommer inte fram. Stackarn!!  Har försökt få någon på äldreboendet, att hjälpa honom - men dom har inte tid till det....

Så visst jag kan ringa ut - på hans räkning. Och jag kan ta emot telefon - på hans gamla telnummer. Det knepiga i kråksången är, att mitt Internet fungerar!! På hans eller mitt nummer????

Ja det är bra med egna val och rationaliseringar.... "Gäller ditt ärende fast abonnemang, tryck 1, gäller ditt ärende din faktura, tryck 2....." osv osv. När jag äntligen hade kommit fram och dragit mitt ärende, bad jag tjejen - lugnt och artigt - framföra till sin chef, att jag tycker han/hon borde anställa fler personer, som svarar i telefon. Då la hon snabbt på....

Sen har farbrorn med jämna mellanrum ringt mig på mobilen och talat om, att han inte kommer fram till Tele 2. Nu ringde han nyss och berättade, att han hade lyckats!! Bingo!! Men det skulle kosta honom 700:-!! Grattis Tele 2!! Snabba pengar!!

Ja du Erik - jag skulle gärna vilja se världen lika positivt som du - men det kanske kommer det oxå.... Jag sov i alla fall inatt....

....om ett halvår så där.... Tänk vad skönt - sandaler och en tunn sommarskjorta, lukta på blommorna och vända ansiktet mot solen.... är det nå´n mer än jag som längtar....? Då är flytten avklarad och jag har hunnit boa in mig. Jag har många veckor då jag bara kan sitta och sy....

TACK för ert stöd Resenärskan och Synne!! Det är sån´t jag behöver höra - att det kommer att fixa sig. Jag behöver få det innött i ryggmärgen. Begriper inte hurdan jag blivit - en hispig tant med för mycket tänktid....

Tanten var till doktoren idag. Han är så härlig Ola - han funderade högt, spånade och förklarade. Blodtrycket låg lite lågt igen och pulsen var uppe i hundra. Jag ska - efter jul - prova att ta bort en Furix och sätta in en Emconcor. Så ska jag tillbaka senare. Så tog dom en massa blodprover, som jag får svar på senare. Han är så bra Ola - jag känner mig inte som en gnällkäring, som kommer i onödan. Det har jag nämligen ganska lätt för att känna mig som. "Så där ska du inte behöva ha det" säger han istället. Och så skämtar han och skojar "jag bryr mig inte om, att skicka dig vidare till Köping idag - det tar vi en annan gång". Så när jag går därifrån känner jag mig lyft, fast inget egentligen har förändrats.... ännu.... Men de kan ju faktiskt vara så, att den här tröttheten "hör till" nu....

Hade tänkt gå ner till Heffa och Herbert igår kväll, men jag orkade bara inte. I eftermiddax låg jag i sängen och slumrade lite. Sen kände jag mig mogen att gå bort och vara lite social....  Heffa är allt en riktig bullmamma - mycke gotti till fikat.... Och jag fick med mig burkar hem med gottikakor oxå!! Ska jag ta med dem bort i jul - eller lägga dem i frysen tills jag kommer hem.... Skulle ju faktiskt vara bra, att ha lite att bjuda på i den vägen, när flyttgänget kommer... Men det är ju vissa risker, att allt försvinner till dess.... Råttor i frysen.... Är det fler än jag som har det???

Fortfarande har inte killen med spisen och kyl/frysen kommit.... Har ringt - jodå han kommer... Nu har han bara imorr´n kvar på sig att leverera. Usch vad jag avskyr folk som säger att dom ska - men inte uppfyller det dom säger att dom ska.... På lördag åker jag ju....

Tänk när mumlorna är tillbaka, solen värmer, sandaler på, plask i vattnet, massäck på solvarm klippa..... Det ni - är annat än att skrapa is och halka runt i tjockjacka och varmvantar.... Å va skönt det ska bli!!!

Lite sen in på bloggen idag. Har sytt in i det sista. Det är fortfarande roligt, när jag inte riktigt vet hur det ska bli - granen är på plats på tavlan och himlen. Men ska det komma en liten ängel eller en vätte....?? Får kanske se det imorr´n - hur det blir.....

En får tacka och buga för fint beröm - kul att höra att ni tycker om duken :))  Jo hej du Ankie - det är klart jag vinner tävlingen - vad annars ;) Förresten Ankie jag lånar gärna med mig lite flyttkartonger hem efter jul!! Och så´na där vindsnurror du talar om Ankie, kommer t o m jag ihåg ifrån, när jag var liten!! Det fick jag och kusin Gittan av faster Karin nå´n sommar, när jag var där. Roligt att du oxå har lite ljusa minnen av din barndom Annikken <3

Idag har jag oxå ringt och beställt tid hos min familjeläkare Ola. Jag står inte ut med den här tröttheten, som ramlar över mig stup i kvarten. Som vanligt har Ola väldigt ont om tider - han är väldigt duktig och bra - och populär.... Fick tid den 18 december!! Men bättre sent än aldrig. Sen får jag hoppas, att han försöker se hela mig. Annars ser ju kardiologen hjärtat och inget annat. Ortopeden ser rörelseapparaten och inget annat.  Men jag hänger ju faktiskt ihop med alla mina delar!! Än så länge i alla fall.....

Imorr´n ska jag oxå åka och få däcken bytta på bilen. Det går ju inte att komma ifrån - det ÄR ju vinter antingen jag vill eller inte. Så ska jag handla lite på Coop, så jag överlever helgen. Och efter det är jag antagligen så trött, att det är sängen som gäller.....

Och nu ska jag gå i säng, innan jag trillar isär.....

.... kommer ni ihåg hur häggen sprider sin lukt om våren?? Ja - det är bara ca ett halvår kvar till dess.... Längtar.... Särskilt som det blåser småspik och smattrar av regn på fönstret - hugaligen!

Jo nog kom jag mig iväg till affär´n - det gick bra. När jag stod innanför porten hemmavid och skulle trä på mig ryggsäcken, kom en dam inom och frågade, om hon kunde hjälpa mig!! Sänd som från himlen - för ryggan var faktiskt rätt tung!! Så nog fick jag hem min filmjölk och min frukt. Sen slog jag på stort och köpte två petit chouer (stavas inte så....) Satte mig till rätta och skulle njuta. Men - dom smakade ju INGENTING!! Kollade på förpackningen - dom var sockerfria!! Så mitt sötsug kände sig helt blåst.....

Trött, trött, trött. Vet inte om det är hjärtat, allmän dålig kondition eller möjligtvis biverkning av den antiinflammatoriska medicinen - eller allt sammantaget. Skit samma - mycket tid går åt till att ligga i sängen och vila, när ögonen går i kors. Känns lite slösaktigt med tiden, men vad göra....

Är snart klar med en duk. Hade tänkt den skulle ha varit klar idag, men det sket sig. Det som tog två dagar att sy förut, tar en vecka nu. Lite trist. Förhoppningsvis kommer foto på duken imorr´n.

Lotta ringde idag och var glad för min skull - lägenheten. Hon erbjöd sig, att vi ska ha vindsrröjning hos mig på onsdag eftermiddag! Toppen!! Det känns jättebra, att börja så smått med flytten!! Har samlat på mig en hel del uppe på vinden under de här elva åren jag har bott här. Och det måste rensas - kastas en del och gå till Röda korset en del. Och en del sparas förstås.

Jag blir knäckt på mitt minne - eller rättare sagt mitt icke-minne. Häromdagen skulle jag ha en adress ur min adressbok. Jag letade och letade efter denna förb...de adressbok på alla upptänkliga ställen. Men jag kom inte på, var jag hade lagt den. Antagligen på nå´t bra ställe där det skulle vara lätt och logiskt att hitta den. Men det sket sig - fick lov att ge upp. Ringde till vederbörande och fick adressen.... Nederlag.

Idag tänkte jag, att jag skulle sätta igång med en duk, som jag hade sett i Quiltemagasinet - det senaste numret. Letade och letade. Fick i och för sig städat både här och där.... Hittade inte. Började tvivla på mig själv - gick in på internet och slog upp Quiltemagasinet. Och där fanns den ju!! Och jag VET att jag låg i sängen och mådde dåligt, när jag såg mönstret. Till slut - efter halva da´n - hittade jag magasinet bakom andra pappershögar. Den har en tämligen glatt yta, så den hade väl halkat bakom..... Så det var inte jag som var bakom i alla fall....

Men nog blir jag lite konfunderad, när minnet sviker så. Var ska det sluta mån tro? Märker man, när det är dax att flytta till ett äldreboende? Eller kommer envisheten, att sitta kvar - "SKA klara mig själv". Kommer väl ihåg hur min pappa var de sista åren - han berättade samma sak flera gånger om under ett telefonsamtal. Måtte mina barn ta över bestämandederätten över mig, när det blir riktigt illa....

Apropå bestämmanderätt - när jag sov i Ann-Louise´säng nu sist - kändes det så himla mysigt. Kände mig helt trygg och utan ansvar. Det luktade gott av trygghet. Funderade lite. Och kom fram till, att det var samma känsla, som när jag sov där förut en gång.

Den gången hade jag opererats -  (som vanligt!) Mådde skitdåligt i vanlig ordning och läkaren ville skicka hem mig. Till saken hör, att jag alltid har "snackat ut" mig från sjukhus, så snart jag har kunnat stå på benen. Men den här gången kände jag bara HJÄLP - jag KAN inte åka hem - jag klarar det inte!! Och grät som ett övergivet barn ända nerifrån tårna. Så råkade Ann-Louise ringa mitt i gråten.

Efter ett tag ringde hon upp igen och sa "nu har vi bestämt, att vi kommer och hämtar dig imorgon, jag har tagit ut semester och det är inget att diskutera". Snacka om att bli glad mitt i all bedrövelsen! Jag fick stanna till dagen efter på sjukan. Så kom Ann-Louise, Preben och Prebens flickvän Therese (som är sjuksköteska) och de begärde samtal med läkaren. Och läkaren var mjuk som smält smör och förklarade och var SÅÅ tillmötesgående....

När vi kom ut till bilen, upptäckte jag, att jag hade en nål kvar i armen! Men det fixade Therese, så jag behövde inte åka upp till avdeln igen. Fniss och skratt av lättnad och trygghet. När vi kom till Bennarby sa Ann-Louise "nu har vi bestämt, att vi vill inte ha dig drullandes i trappen, så du får sova nere i vår säng". Själva flyttade de upp i Johannas rum och Johanna flyttade in till Ida! Och där kom den stora tryggheten in - som jag började min berättelse med.

En annan gång - oxå opererad och hemskickad alldeles för tidigt, var jag bara tvungen att få hjälp - klarade mig inte själv helt enkelt. Till slut ringde jag Ankie och frågade henne, om hon kunde komma hit några dagar. Det satt långt inne för mig att BE om hjälp, men jag gjorde det. Turligt nog hade hon barnfri vecka och kunde komma omgående. Då minns jag oxå tryggheten där jag låg i min säng och hörde henne stöka i köket. Nästan skönt att vara sjuk då.... Hon handlade, fixade mat och bara fanns. Satt i köket och pluggade medan jag sov. Tänk vilken tur att jag har ungarna!! Känner mig så tacksam och glad för att jag har såna goa ungar. Kram på er <3 <3 <3

Ännu finns det någon enstaka blomma här och där!!

Ännu en dag har gått, som man kan lägga till dåtid. Jag blir ofta så inspirerad att skriva om händelser ur mitt liv i "forn"-tid, när jag läser andra bloggares livstycken. Dels att ta del av själva berättelsen, men oxå känna igen tidsandan. Men man måste vara på humör, för att börja gräva i minnesbanken.....

Idag har jag sytt färdigt för den här gången. Städat undan och snyggat till. Får väl se vad som känns mest akut, när jag kommer hem från Bennarby. Ett tag funderade jag på, att ta med mig symaskinen. Men jag kom fram till, att det skulle bli så mycket packning - symaskin, tyger, skärmatta, skärlinjal, skärkniv, sax, tråd m m. Det räcker så bra med den packning jag måste ha med mig. Får nog hitta på annat att göra, när jag är borta. Att vattna blommor hör till rutinen, när jag åker till döttrarna. Blommorna har inte högsta prioritet i de hemmen.... Däremot hos Preben är det sällsynt, att växterna är törstiga - han har nå´n sorts rutin på vattnandet.

Idag har jag setat flera timmar och tittat på foton på intenet. Bl a www.fotosidan.se.  Jösses vad många vackra, roliga och konstiga foton det finns!! Naturen är fantastisk - det finns sååå mycket vackert att avbilda!! Jag har svårt att förstå de som inte brukar fota, när dom reser t ex : "Jag upplever istället för att hålla på och titta genom kameran". Men när man har bilderna med sig hem, kan man ju njuta och minnas gång på gång. Tycker jag.....

Släpper in en vacker lilja, som jag fotade hos Annsan förra sommaren.....

Snart sovdax igen.....

En vacker krukväxt, som Ankie fick till sin födelsedag av sin svärmor och svärfar!