Visst är det fantastiskt! Blommorna är så perfekta, så utstuderat exakta, så man kan bli alldelles förundrad!! Och varje år igen och igen. Utan slut..... i tusental..... *lyckosuck*

Före min vårinspektion igår, var jag ju till läkarstation för provtagning. När jag låg där på britsen och var kopplad till EKG-apparaturen, tänkte jag gång på gång : "jag har inget flimmer, jag har inget flimmer" Affirmationer borde kunna påverka även den envisaste kropp... När det var klart, frågade jag "Jag har inget flimmer nu va?" - "Njaee" Så gjorde hon en till utsktift för "det var kanske fel på apparaten". Så tog hon papperna med sig och gick in till Dr Ola. Under tiden hon var borta, hann jag tänka ut, vilka mediciner jag skulle slippa. Men - nej - det var fortfarande flimmer..... Så var det med den affirmationen. Kanske tänkte jag inte tillräckligt starkt......

Började lite med balkongbordet igår. Men orken var tämligen uttömd. Har i alla fall häftat fast plasten på bordsytan och tagit med mossa från skogens djup, köpt några penseér och några vaktelägg på blomsteraffär´n.

Och nu kommer solen alldeles strax till min balkong. Dax att njuta sol och leka med mina älvor i min miniträdgård!! Livet är ta mig 17 härligt!! Vem kunde trott det för tio år sen!!

Blir bara en snabbis ikväll. Tiden springer och jag hinner inte med!! Det är ta mig 17 inte lätt att vara pensionär, ska jag säga *fniss*!!

Idag har jag bl a inspekterat våren! Och jösses vad vackert det är!! Finns den nå´t svenskare än en vitsippsbacke?? Och sälgen har snart blommat ut och blåsipporna lyser till bland fjolårslöv. Blåsipporna kan ha väldigt olika blå färg egentligen - från nästan vita till mörkt blå. Naturens färger är fantastiska! Egentligen är det väl så, att allt vi mänskor försöker avbilda, föreställer naturen mer eller mindre. Naturen är ett föredöme....

Jag blir alldeles glad i magen av att se allt det vackra! Det verkar som om mitt uppskattande av naturen växer för varje år som går.

Ingen fölis idag heller.....

När jag kom ut från optikern idag och kom fram till parkeringen, såg jag vårlökar, som tittade fram! Sen när jag fotat dom, såg jag ju vilket häftigt träd, som bredde ut sig ovanför dom! Ett gammalt och stort, kraftigt och mycket knotigt träd. Det trädet har nog sett mycket i sina dar.... Tänk att ett träd kan bli så vackert, när tiden har satt sina spår.....

Det var oxå matdax för mig efter optikerbesöket. Och nu har jag ju gett mig 17 på, att äta rätt (igen....) Inga glassar och chokldtårtor nu. Stannade vid en grill, men det var stängt och bommat. Sjukhusets matsal då? Nejdå - stängt och bommat. Så fick det bli Café Vallonen. Och jag lyckades med konstverket, att BARA beställa te och en leverpastejsmörgås. Jag vågade inte titta på alla godsaker ens. Och det kändes jäkligt bra efteråt! Duktig tant!! Nu gäller det "bara" att fortsätta vara duktig. Berömma mig själv och se till att äta i rätt tid. Jag FÅR helt enkelt inte gå upp mer i vikt nu. Både höfter och knän värker nu - så jag MÅSTE se till att tappa lite kilon. MÅSTE!! För mitt eget välbefinnande..... för att jag ska orka använda livet nå´nting....

Och när jag handlade på Coop sen, köpte jag heller inte några onyttiga kaloribomber. Duktig tant!! Blev däremot lite irriterad, när mina favorit-Läkerol bara upphör att säljas. Får jag inget annat, så måste jag ändå ha en sockerfri tablett då och då. Och Läkerol bara förändrar och förändrar, nya sorter, bort med dom gamla. Begriper inte vitsen. Tror dom att dom säljer mer av nya sorter? Jag är absolut en vanemänniska och blir bara putt.... Men, men det är ju en världslig sak - det är bara jag som lider av, att reta upp mig. Värre saker finns här i världen minsann.....

Och ingen hästunge idag heller - inte nå´n flodhästunge heller för den delen....

.... den stolta tuppen här ovan, som bor hemma hos Annsan! Visst är han fin!? Han har en massa hönor oxå, men dom får inte vara med på bild - inte idag i alla fall. Man får väl göra LITE skillnad. Högsta hönset kommer ju alltid först - även om det är en tupp.... (jodå - jag ÄR feminist...)

Apropå feminist - jag hörde att Gudrun Schyman skulle ställa upp i EU-valet i juni. Då finns det ju ändå ett altenativ. Hon är då en väldigt duktig politiker och talare och ingen slipsare trycker nog ner henne i skorna i första taget. För det vimlar ju annars av slipsare (eller tuppar om man så vill....) i den församlingen. Och det går ju heller inte att komma ifrån, att vi ÄR med i EU, antingen vi nu ville det eller ej. Jag ville ej, när det var röstning om det. Men det hjälpte ju inte.... Och som med allt annat - man får väl göra det bästa av skiten. Bäst att rösta tycker jag alltså.....

Vi hade det så mysigt hemma hos Annsan idag. Satt och fikade och kacklade *host* i solens sken. Solen sken i alla fall emellanåt. Det är så skönt att ventilera både det ena och det andra - allt från politik till ålderdom. Hon är så skön Annsan - alltid avslappnad och nära till skratt.

Var och handlade lite fil och frukt på vägen hem sen. Sen parkerade jag min kroppshydda i sängen. Och somnade en stund till nå´t dåligt TV-program. Så ljuvligt skönt. Och snart är det en kopp te och sängen som gäller igen.....

Inget fölis idag heller.....

....vilken fantastisk dag!! Setat på balkongen, lyssnat på bok och njutit i stora drag av den där fantastiska lampan på himmelen! Nu går det att leva igen och man behöver inte önska sig att vara björn - så man får gå i ide. Känns som hela livet vaknar.... Har ätit både mellanmål och middag på balkongen. Och det är så finurligt, att solen kommer inte förrän vid 1 till min balkong. Så jag kan sega på morr´n, utan att gå miste om några solstrålar!!

Vid 5-tiden åkte jag ut i skogen för att kolla hur långt våren kommit. Nja - isen ligger fortfarande - även om den är rätt murken. Och en och annan snödriva fanns allt kvar här och där. Men våren ser till att t o m snödrivan blir till skulptur!! Se foto! Och en och annan liten grästuva grönskar igen. Och blåsipporna blommar!! Dessa fantastiska, späda, vackert blå blommor! Som har modet att trotsa snön och kylan!!

Sen har jag mina små funderingar och reflektioner. Har tidigare fått höra av två personer att "du har för lite att tänka på". FÖR lite - borde jag alltså ha fler tankar?? Borde jag ha mer runt omkring mig, att tänka på?? Skulle jag på nå´t vis må bättre av, att ha mer att tänka på?? Hakar jag upp mig på oväsentligheter, när jag har "för lite" att tänka på. Jag vet inte.

Men det känns, som om jag har fullt upp att tänka på allt möjligt. Skulle jag ha mer omkring mig, skulle jag bli stressad och stirrig - det vet jag ju, att jag blir. Och detta har ju kommit efter att jag gick in i den berömda väggen. Tidigare hade jag tio bollar i luften samtidigt. Och jag t o m njöt av att ha mycket kring mig. Men det funkar ju inte för mig längre. Jag älskade mitt jobb som enhetschef. Det var ett mycket varierande jobb och det innebar allt från att lösa personalproblem till att ordna studiedagar. Och telefonsamtal och ekonomi - och pappersarbete, planera, lyssna och samtala. Tyvärr blev det för mycket det sista året. Jag tappade de berömda bollarna i luften - fixade inte att fånga dem längre....

Funderar oxå en del på det här att bli gammal. De är ju skit, när man märker, att man inte fixar att göra så´nt man gjorde med lätthet tidigare. Livet blir mer och mer begränsat. Tackar min lyckliga stjärna, att jag har bilen - så jag kan ta mig ut! Jag minns, att jag tyckte gamtanterna var lite sjåpiga, när dom inte kunde få tråden på nålen. Nu vet jag hur det är.... Jag kan trä och trä och trådfan missar ögat gång på gång... Bara en så´n sak. En liten, men talande grej.....

Men jag får nog passa mig jäkligt noga, så jag inte blir bitter. Det gäller att vara observant på varenda positiv sak som inträffar. Tänka positiva affirmationer hela tiden - gång på gång. Tänka på det halvfulla glaset - inte det halvtomma. Se till det jag fortfarande klarar att utföra. Acceptera att det andra är historia.....

Nu sängdax - solen gör ögonen grusiga. Så skönt att krypa ner i min härliga ullbädd!!

Riktig slödag idag. Gjort mini. Setat på balkongen i solens sken och fått lite rödlätt ton i fejset. Och fortsatt lyssna på boken "Svinhugg" av Marianne Cederwall. Lite småpysig bok, men framför allt är dialekterna så fantastiska att lyssna till! Huvudrollena innehas av en gotlänska och en norrlänska. Det är Susanne Alfengren och Gun Olsson som är uppläsare. Och jag njuter i fulla drag av båda dialekterna.

En mumla kom på besök till pärlhyacinten, när jag satt där på balkongen. Hade jag haft kameran framme, så hade jag säkert fångat den på bild. Den satt där ett bra tag och smakade på nektaren. Känner mig lite besläktad med humlan. Enligt fysikens lagar SKA den inte kunna flyga, men gör det ändå. Sen har vi lite liknande kroppsform liksom och båda gillar vi sötsaker.... Men jag sover mig ju inte igenom hela vintern, även om jag önskar att jag kunde..... Men vem vet - jag kanske ska försöka mig på att flyga...

Imorr´n får jag besök från Västerås av Christer och Tuija. Ska bli jättekul att träffa dom!! Evigheter sen sist vi sågs. Så ikväll har jag förberett en kantarellpaj - hoppas det går vägen.

Känner mig alldeles hopplös i halmtaket till hår, som jag har. Tycker det är alldeles oformbart och spretar åt alla möjliga och omöjliga håll. Borde ju egentligen beställa en tid hos frissan. Men - det slutar nog som vanligt - jag klipper mig själv. Finns det ingen tid omedelbart, så står jag inte ut med att vänta....

Har ni känt, att det LUKTAR vår ute - så ljuvligt!!

Vicken härlig dag!! Åkte upp till Lotta och Lasse vid ett-tiden, dammsög och torkade ur bilen invändigt. Sen tog jag en rejäl vilopaus och låg och njöt i solen tillsammans med Lotta och hennes mamma och pappa. Och Lasse kom oxå och la ikull sig och snusade en stund. Och sola ho sken från klarblå himmet!! Så underbart fantastiskt!!

Sen tog jag itu med Pippi utvändigt. Och jag är nog benägen att ställa samma fråga som Lasse : hur 17 kom det sig att jag köpte en gul bil?? Allt syns - och då menar jag ALLT. Damm, minsta lilla asfaltsprick plus varenda flygfä som finns i närheten fastnar på en gul bil. Och man ska heller inte ha en svart bil - då smutsen syns. Och inte en röd, för den bleks i solen. Helt enkelt ska man ha en bil som är skitgrå från början!!

Men visst blev hon fin min lilla Pippi?? Men det gick åt en hel del "prickbort"-medel och det var ett ordentligt gnuggande. Så skönt att äntligen ha en ren och fin bil!! Känner mig nöjd med min insats. Men helt slut förstås - mör i hela kroppen. Och Lotta var allt mör hon oxå, med värk i hela kroppen och lågt blodtryck. Henne skulle jag allt vilja ha iväg till farbror doktorn....

Sen bjöd Lotta på grillkött med tillbehör. Smakade jättegott att äta "riktig" lagad mat tillsammans med trevligt sällskap. Efter att jag plockat ihop alla pryttler for jag iväg och fotade Pippi vid Herrgårsängen. Så hittade jag fullt utslagen scilla vid herrgår´n. Det är vår!! Jag blir alldeles salig, när jag ser alla tecken!

Resten av kvällen har det varit sängen som gällt. Jag blev så innerligt glad, när Johanna, mitt näst-äldsta barnbarn, ringde!! Så roligt att höra henne berätta snuttar av sin vardag. Lilla omtänksamma Johanna!! Ja liten och liten förresten - hon är förstås en bra bit längre än sin mormor. Men för mig är hon ändå lilla Johanna-gumman <3

.... längtar dit, när man kan gå iväg och plocka en riktig bukett liljekonvaljer och ta med hem. Och sen gå och sniffa golukten i flera dagar.... Första februari idag - kanske om sådär fyra månader....

Det var en häftig konsert!! Hans Leygraf är 88 bast och spelar som en gud. Inga noter där inte. Han måste ha allt i ryggmärgen. Han såg gammal och skör ut - men jäklar vad fingrarna dansade på tangenterna!! Man kan undra om han har samma kom ihåg, när det gäller vardagliga saker.... Egentligen är ju inte jag rätt kvinna att bedöma, om någon är duktig på att spela. Är inte säker på, att jag skulle höra, om det blev en felaktig ton. Men nog var han suverän - det är jag säker på.

Egentligen är det ett bra utbud av musik i Skbg. Kammarmusikföreningen ordnar konserter lite nu och då. Och nu blir det opera här framöver - direktsänt från Metropolitan i New York på storbildskärm på Korpen. Ska bli spännande att se. Så har dom startat en filmförening där man kan bli medlem och kolla på film. Och det är ju rätt bra - man drar sig ju för att åka till Köping eller Västerås, för att gå på bio.

Långt samtal med Anita idag. Saknar henne. Vi diskuterade Sveriges förfall - eller diskuterade - vi har allt samma åsikter. Vi kom fram till att vi väntar med att träffas tills min hosta gått över. De är inget kul, att sitta och hosta och hosta. Och hostan blir alltid värre, när jag talar. Men den MÅSTE ju ge med sig snart. Är så förb.... less..... Men - det är ju för väl, att jag kan sova på nätterna ändå.....