Ja då har jag plockat undan tygerna för ett tag igen då. Och att fota denna tavla var banne mig inte lätt. Så här blev den MED blixt :

Och jag TROR, att den är mest lik verkligheten. Utan blixt blev den så här :

Det är alltså ingen sista aprilbrasa jag hade tänkt mig ;) Utan höstfärger i skogen med en bäck rinnande framför den. Sen tyckte jag det skulle "hända" nå´t i tavlan. Så då parkerade jag en tjej i blå klänning på den stora stenen, när hon plaskade med fötterna i bäcken. Sen fick jag för mig, att det skulle vara ett litet troll med, som stod bakom stenen och tjuvkikade på människobarnet..... Tavlan är  ca 33 X 43 cm stor.

Och som sagt, nöjd är jag inte.... Känner mig lite som Preben, då han skulle börja rita, när han var liten. Han ritade och suddade, ritade och suddade. För det blev ju inte som han hade tänkt sig. Han hade ju sina äldre systrars fina teckningar, som sin inre förebild.... Och jag har min egen inre bild framför mig, när jag syr. Och den är för det mesta mycket vackrare i huvét, än när den kommer ut genom händerna.... Men, men - på´t igen.... En vacker dag blir det nog precis som jag vill....

Tror det är fler med mig, som ligger lite lågt med bloggandet. De känns som en stor gråhet, har sänkt sig över världen. Inte BARA över mig.Egentligen skulle jag behöva klippa och färga håret, men jag känner ingen lust till det. Men å andra sidan kan man ju inte känna lust till allt, som man ska göra. Så de är väl bara att sätta igång....

20 år sen idag, sen Berlin-muren föll!! Samma år som mitt första barnbarn föddes! Tänk vad människor riskerade, för att fly till väst innan dess!! Och ett tag var det nog som bäddat för tredje världskriget. När stridsvagnarna stod på rad, redo att börja skjuta på varann. Men i grevens tid lyckades Kennedy avstyra det hela. Och vilken lycka, när folk kunde gå över gränsen och de östtyska soldaterna inte sköt längre! Och muren kunde rivas!!

Nej nu får jag allt dra mig i håret och skriva ett litet inlägg. Så ni inte tror, att jag har lagt av. För det har jag inte. Det är bara det, att det händer ingenting!! Jag sitter här i min lägenhet, syr lite emellanåt, lagar lite mat emellanåt,  äter lite då och då, tittar lite på TV. Ja det är ju inget av nyhetsvärde precis. Grått ute, grått inne, grått i hjärtat, grått i sinne.....

Hostan har blivit betydligt bättre. Ett plus!! Nu kanske jag kan börja prata och umgås med folk, utan att oavbrutet falla in i en hostattack! Sen var jag kallad till Läkarstation i  fredax - för uppföljning. Och det är ju bra, att dom är mån om mig. Jag hade inga missljud på lungorna nu heller. Men hostade gjorde jag då, så det stod härliga till. "Nej men Stina, vad ska vi göra åt den där besvärliga hostan.... Till en del patienter brukar jag ordinera en rejäl dos med laxermedel - det kanske vore nå´t för dig?" Sade Dr Ola - varpå jag såg ut som ett frågetecken??? Vad 17 menade karl´n?? "Ja jag kan garantera, att då hostar man inte...." Så småningom trillade 25-öringen ner..... fniss....

Som sagt var - tavlan har jag sytt färdig. Tyvärr - som vanligt? - inte särskilt nöjd....

Det här är en liten bit av tavlan i makro. En liten trollgubbe, som gömmer sig bakom stenen. Hela bilden kommer imorr´n, då jag kan fota den i det dagsljus som finns. Färgerna blir lite konstiga med blixt. 

Visst finns det en massa "nyheter", som man kan reagera på. Landstingspolitiker, som går före i vaccinationskön t ex. För dom har ju ett sååå viktigt uppdrag. Och dom har minsann setat i väntrummet och tagit sin lilla gula nummerlapp PRECIS som alla andra..... Ska man skratta eller gråta?? Människan är minsann inte fulländad precis.... Av en händelse såg jag på programmet då man i forskningssyfte, sa åt olika frivilliga, att ge en person en elektirisk stöt, antingen dom svarade rätt eller fel på en fråga. I verkligheten fick inte personen nå´n stöt, men den som utdelade stöten trodde det. Och de flesta fortsatte att utdela stötar, tills personen skulle ha varit död!! Några försökte protestera, men blev tillsagda att fortsätta. Och det var helt vanliga människor - som du och jag.... Men man vill ju gärna tro, att man hade protesterat och gått därifrån..... Vet inte....

Igår kväll såg jag "Schindlers list" på TV till sena natten. Jag har sett den flera gånger tidigare. Och jag tycker den är så bra. Den ger ett litet hopp om, att människor kan vara goda, även om dom hör till "fienden". Något att verkligen tänka på i alla möjliga sammanhang. Ingenting är helt svart och ingenting är helt vitt.... Vi är nog lite skurkar och helgon allihopa.... Ja utom jag då förstås - jag är ju alltigenom god ;) hi, hi, hi....

Nu har jag sovit tre nätter på rad!! Och lycklig är jag!! Även om det var svårt, att somna igår kväll. Tänk att man blir en helt annan människa med sömn! Livet får lite andra färger liksom och blir inte lika eländigt. Jag hostar ju fortfarande - men inte alls i samma utsträckning som tidigare.

igår kom Lasse med en hel kasse med trattkantareller!! Härligt!! Och ett tidsfördriv med att rensa och koka. Så idag vankades det hemgjort potatismos med en härlig svampstuvning till! Smaskens! Sen åker resten av svampen in i frysen.

Och tankarna gick, när jag satt där och rensade dessa skogens läckerheter. Det är ju så olika, om man tycker om svamp eller ej. Kanhända är det så, att man lär sig gilla det, när man är liten. Och lär sig gilla att plocka den oxå, när man växer upp. Min pappa gillade att plocka och äta svamp. Och jag har alltid tyckt om det. Och mina tre barn både plockar och äter. Så har jag blivit så förvånad, när Anita t ex, inte är förtjust i svamp alls. Men hennes föräldrar varken plockade eller åt. Men - sen bryts mönstret även i min närhet : Ankies pojkar gillar inte svamp!! Eller har dom bara inte lärt sig ännu..... Ja - det var mycket om lite.....

Idag blev Solveigs vetekuddsörngott klara. Det var ett lagomt stort/litet projekt att klara av med hostan som killar i halsen emmellanåt. Och under tiden lyssnade jag på boken "Ninas resa" skriven och uppläst av Ninas dotter Lena Einhorn. En bok som jag verkligen rekommenderar!! Jag trodde, att jag redan hade läst den. Men det visade sig vara fel. I slutet kom jag på, att jag har sett filmen! Men boken var väldigt mycket bättre! Tänk vad människor fick stå ut med under kriget i Warsawas judegetto !! Men det var heller inte många som överlevde. Tänk att ALLTID leva med skräcken och ångesten över, att bli infångade och ivägskickad till döden.... Vad är väl lite hosta.....

Så har jag börjat lyssna på Åsa Linderborgs bok "Mig äger ingen". Den har jag läst tidigare, men ville lyssna på den oxå. Den rekommenderar jag oxå varmt! Den innehåller ett annat litet "helvete" - hur det är att växa upp med en alkoholiserad - men kärleksfull - pappa. Den är oxå uppsatt som teater nu i Västerås. Lite kul är det oxå - den tid Åsa beskriver - 70-talet - bodde vi oxå i Västerås. Så jag känner igen mig en del.... 

Det här är fjärilsväskan, som jag sydde till Ankie förut - fram- och baksida. Ankie tog hand om möbelprover förut, som en kollega till henne tänkte slänga. Så fick jag dom och tänkte efter, vad man skulle kunna använda dom till. Så blev det en väska i Ankies färger. Måånga fack inuti och handtag och axelrem.

Idag har verkligen tiden gått i ultrarapid! Vaknade lika tidigt i morse - av hosta och ont i halsen. Känner mig rätt slak och utan gnista. Men det går väl över så småningom. Det brukar ju göra det. Men en liten orosunge finns allt, att det ska bli lunginflammation avet. Men jag tycker, att jag har fått min beskärda del redan....  

Har stekt två kilo kyckling i ugnen idag. Hade tagit upp dom för tining, så jag var tvungen, att ta rätt på dom. Men jag orkade inte göra iordning potatis till.... Så det blev en halvliter glass istället för mat idag. Och kycklingen ska jag paketera i lagom enmansportioner. Bra att bara ta fram och värma sen.... 

Min bror Hans skrev ju i en kommentar, att min mamma var kusin till Sven Wollter. Synd att inte vår släkt är mer släktkära, då kunde man ju lärt känna honom kanske...;) Så jag är då syssling till Sven Wollters barn! Bl a då en kvinna som heter Stina!! Ja dom lär väl inte vara så annorlunda än annat folk. Jag är inte särskilt nyfiken på dom. Men Sven Wollter är en bra skådespelare, tycker jag. 

För övrigt har jag nog inga lustigheter, att berätta idag....

Ska väl ta och kratta ner några rader, så ni vet att jag fortfarande är igång. Min bror ringde faktiskt idag och frågade "Varför bloggar du inte?" Jaaae jag känner mig inte på topp, om jag säger så. Har halkat ner i nå´n sorts svacka. Kanske hösten, kanske värken, kanske att jag har svårt att just nu se nå´n bättring av både det ena och andra. Jag menar - kylan står för dörren och det dröjer till i vår, innan man kan tina upp igen och ta av fliesjackan.... Och kroppen lär väl inte skutta igång och göra allt det där jag skulle vilja.... Och värken pinar både händer, fötter, knän och höft....

Bland annat skulle jag vilja rusta hallen. Måla taket - neeej det fixar jag inte. Dra bort korkmattan som ligger -- neej det fixar jag inte. Lägga klickgolv skulle jag nog klara, om jag tog det i sakta mak. Måla väggar och garderobsluckor - jaa det kanske jag skulle klara. Och jag VILL!! Och jag skulle vilja gå ut i skogen och plocka svamp och fota alla höstfärger. Och jag skulle vilja åka till Västerås och shoppa loss en dag....

Ja, ja, jag vet, jag måste tänka på det jag klarar istället. Jag kan sy, jag kan köra bil, jag kan sköta hemmet, jag kan ta ett långt varmt bad. Och jag kan träffa mina vänner och - jag kan faktiskt åka och hälsa på mina barn och barnbarn ännu. Även om jag blir dödstrött av att sova borta. Och på fredag ska Annsan och jag på konsert! Och jag kan åka och hälsa på Anita, när jag vill.....

Och i dagarna har jag sytt en ny tavla, efter inspiration från en liten tavla, som jag såg hos Lotta. Den är lite mörkare i verkligheten och jag har frihandsquiltat i silvertråd och markerat kropparna med silvertråd. Den är ca 30 x 40 cm stor och den heter "Urgammal kärlek" Lite tanke bakom - att jag levt singel i 12 år nu.... Mina kärlekar är urgamla i mitt liv. Oxå lite tanke på Erik och Ann-Louise, som nu har varit gifta i 20 år!! I mina ögon är deras äktenskap "urgammalt"!! Och kärlekar har funnits så länge människan funnits. Först tänkte jag göra en serie med tavlor i samma stil. Men jag tror jag nöjer mig nog med denna.

Det är ju så, att jag kravlar mig upp över kanten snart igen. Jag VET det - iaf med huvét. Snart tycket jag livet är härligt igen.... och dansar runt med livsgnistan....

Idag ska jag väl iaf kratta ner några rader. Jag syr och syr och syr!! Idag har jag setat på balkongen i solens sken och sytt handsömnad. Rena sommarvärmen - i solen - härligt!! Fjärilen ovan är en liten bit av nå´t större. Men bild på helheten kommer senare. Samtidigt som jag syr, lyssnar jag på bok. Har idag lyssnat klart på Håkan Nesser "Maskarna på Carmine Street". Den var spännande och höll spänningen ända till slutklämmen faktiskt.

Min kamera återger inte färgerna bra i lampsken. Blir lite irriterad. Det gröna på fjärilen ovan, är djupare grön i verkligheten. Kanske finns det nå´n knapp för inställning på menyn...?? Är sugen på en systemkamera, men skulle behöva hjälp av nå´t proffs, för att veta vad jag ska ha. Vicevärden här hade köpt sin på Tradera - det var nå´n fotohandlare, som sålde ut billigt. Men tusen lappar kostar det....

Skulle oxå vilja få in nytt golv i hallen + tapeter + måla om garderobsluckor där. Jag har fått för mig, att det luktar från hallen.... Och är det samma äckliga golvmatta, som det var i köket, är det ju inte omöjligt. Men en lär väl tänka sig lite för, vart man slänger tusenlapparna.... Det får väl mogna så småningom....

Nu ska jag iaf sy färdigt det jag håller på med. Sen måste jag allt ta och städa lite. Oxå ute på balkongen. Jag trivs inte, när det är eftersatt här hemma. Och dimman ligger tät på fönstrena..... Men vad gör väl det om hundra år - om tusen år är det glömt

Bilderna ovan: Nej nå´n stolsdyna blev det inte Ruth! Men en vändbar brödkorg! Blir den lite smutsig på ena sidan, är det bara att vända den ut och in, så finns där en ny, fräsch med motsatt mönster på andra sidan! Sen kanske man får lov att tvätta den.... Denna har jag sytt färdigt idag. Igår blev det ju inte så mycket gjort.....

Idag är jag helt återhämtad efter min tarmvredsnatt. D v s jag har inte kunnat förmå mig, att äta "riktig" mat ännu. Det har blivit filmjölk och glass både igår och idag. Men av erfarenhet vet jag, att minnena bleknar. Så snart stoppar jag nog i mig som vanligt. Varje gång - det har blivit åtskilliga gånger under åren - har jag frågat varenda läkare, om jag kan göra nå´t, för att förhindra att tarmvredet kommer. Varenda en har svarat att "Nej det kan du inte". Jag kan inte göra eller äta något i förebyggande syfte. Och det finns heller inget att göra, när jag väl är där heller.

Sen brukar jag vänta i det längsta med att åka in. Det har ju hänt rätt många gånger, att tarmen rätar ut sig av sig själv. Men när det gör tillräckligt ont ringer jag 112 - och då gör det ont!!  Då kan jag få lite smärtstillande i ambulansen. Sen får jag dricka kontrastvätska på sjukan och sen blir det röntgen. Och med kontrastvätskans hjälp KAN det oxå lösa upp sig. Men när det gör som mest ont, då lovar jag - det går inte att hålla tyst! Och inget smärtstillande i världen hjälper!!

Jag är opererad för tarmvred "bara" två gånger. Sista gången var för snart tre år sen. Och då var jag så dålig, att jag var mer eller mindre borta, innan dom satte kniven i mig. Minns hur jag krampaktigt höll i en sköterskas rock, medan hon försökte duscha mig sittande på en stol. Och det sista jag gjorde var att spy på operationsbordet... Då hade dom gärna fått ha ihjäl mig....

Om man väntar FÖR länge, kan tarmen spricka - då måste dom "sanera" i bukhålan. Det blir oxå bukhinneinflammation som komplikation. Eller så kan den tarm, som finns efter stoppet, förlora all blodtillförsel och dö. Sen kan man få proppar i lungorna efter operation. Det fick jag då för tre år sen. Sen dess har jag inte rökt en enda cigarett. Jag vill leva. Och det blev så tydligt då, hur det kan sluta....

Ja det var LITE om min sjukdomshistoria. Men idag är jag fortfarande lycklig över, att det släppte av sig själv! Det är härligt att leva, när kroppen håller sig någolunda i schack :)) Även om det regnar ;)

Detta har jag sysslat med idag. Åtta stycken likadana block är ihopsydda till två likadana fyrkantshalvor (med lite urklippt i hörnen) fast omvända i mönstret. Så ligger där åtta sydda "snören" och lite kantband, som hör till. Och vad i jösse namn ska då detta bli?? Grunna på det ni tills imorr´n!! ;)

Men i detta underbara väder har jag oxå tagit mig tid att sitta på balkongen. Egentligen är jag inte riktigt inställd på, att det fortfarande ska vara sån´t här finväder. Men ingen är mer tacksam än jag! :) Kanhända får jag lov, att åka till sjön imorr´n.  Får väl se hur det ser ut då. En lär väl "pissa på tallfället"....

"Imorse" när jag vaknade till och tittade på klockan stod hon på 8.15 Jag la mig såklart på den andra sidan och somnade om så skönt. Nästa gång jag vaknade stod klockan fortfarande på 8.15 Kollade på väckarklockan :10.45!! Klockskrället hade behagat stanna - dax för batteribyte.... Så småningom framåt eftermidda´n hoppade den igång igen!!? Undrar om den hade tänkt, att jag skulle sova HELA da´n ;)

När jag sen skulle sätta igång min lilla Huskystar - symaskinen - så vägrade den att mata fram. Efter diverse kollande, kom jag fram till, att fjädern som håller upp mataren, hade pajat. Jä..a förb....de symaskinshel...te!! Det var bara att ställa undan den för vidare befordran till nå´n symaskinslagare. Turligt nog har jag en till symaskin - en Bernette. Och ganska ny den oxå, men jag gillar den inte riktigt. Tycker den låter för mycket och den är liksom "skramlig" - den stämmer inte ihop med mig på nå´t sätt.  Men det är ju tur, att jag har den - nödmaskinen!!