Så här ser duken ut på mitt rumsbord.... Förstår inte varför inte kameran kan återge färgerna i verkligheten. Men där den ligger på rumsbordet är allt mest lik verklighetens färger.

Ja så var den idén avklarad. Nu har jag sett vad jag kunde ha gjort annorlunda och bättre d v s vilka förbättringar jag ska göra om jag skulle sy en till så´n här duk....

Men imorr´n ska jag till Västerås till Fysiologkliniken på sjukan där. Så då blir det inget syende. Dom ska klä på mig en så´n där portabel EKG apparat, som jag ska bära hemma i det dagliga livet s a s. Apropå det - idag har jag inte legat i sängen sen imorse - d v s sen kl 11!

Efter sjukan ska jag träffa Anita och troligtvis gå lite i affärder. Hon skulle vara på sjukan redan kl 10. Säger då det - gamla tanter ränner på sjukan stup i kvarten! Vi får väl se om vi hamnar på Hälla eller Erikslund. Egentligen skulle jag behöva köpa lite vliseline - får väl se....

Nu ska jag ta och hoppa i badet och värma mina fossingar.

Det här är mina längtanstavlor - "Längtan till glädjen", "Längtan till friheten" och "Längtan till evigheten". Det är inte vinter på nå´n av dom..... Funderar på att sy upp en till av "Längtan till friheten" - sålde den lite för tidigt - jag var inte "färdig" med den.... Men det är en god vän, som köpte den och tycker om den, så det är jag ju nöjd med oxå.

Så här blev dom - mina miljövänliga "Konsumkassar"! Tur jag har tid till att dona med mitt syende! Lyssnade samtidigt till en jättebra bok "Molnfri bombnatt". Handlade om Andra världskriget ur ett lite ovanligt perspektiv.

En NÄR-bild på ispärlorna i höstströmmen. Dom syntes inte så bra på föregående bild....

De fällda löven komer strömmande från mörka stjärnenatten - tillsammans med ispärlorna.......

Ja det här är vad jag har sysslat med idag. Sytt en vetekudde till min brorsdotter, som kommer hit på lördag. Hon är 10 år gammal och jag känner henne inte. Men nå´n liten present från gamla faster tyckte jag hon skulle ha hur som helst. Och en vetekudde kan man ju använda både till att värma upp sig med och kyla ner sig med.

Dagen har flytt i 120 knyck i timmen. De är ju en modern hastighet verkar det som - nu när man har "uppfunnit" lite nya hastighetsbegränsningar. Och tanten är faktiskt rätt trött efter en osoven natt - då jag bl a tänkte ut vetekudden.... Så nu får det allt bli en kopp te och sen sängen. Natti, natti...

Ibland önskar jag, att jag hade någon, som kunde sy upp alla mina ideér. Just nu skulle jag vilja ha "Längtan till frihet" uppsydd. Jag saknar faktiskt den tavlan. Var inte "färdig" med den, när jag sålde den. Men jag har så lång startsträcka..... Det skulle ta år för mig, att sy upp alla ideér, som jag har i huvét. Har - bland annat - en svart väska i huvét med frihandsbroderi (på maskin) i bara vit och silver tråd..... Ja, jag har en lista med sån´t som ska komma ur händerna.... nå´n gång.....

Idag har jag setat en hel del på balkongen - i solen. Så härligt!! Ett tag tänkte jag åka iväg till sjön. Men jag iddes inte packa matsäck. Har oxå burit upp lite grejer på vinden, skrivit några brev, skrivit räkningarna och plockat iordning till återvinningen. Så imorr´n ska jag ner på byn och bl a gå på apoteket oxå. Det gäller ju att fylla på "förråden" med piller....

Det är konstigt vad målen - förväntningarna anpassar sig till de möjligheter man har. Råkade av en händelse läsa en mapp, där jag skrev dagbok med början år 2000. Jäddrar vad dåligt jag mådde då!! Ibland klarade jag inte att ta mig upp ur sängen. Det var ångest, ångest morgon, middag, kväll. Stesolid allt emellanåt - bara för att stå ut. Och ALLT hängde på Anita i terapin. Nu mår jag så väldigt mycket bättre på det planet. Istället har kroppen hittat på knasigheter. Men jag tycker faktiskt, att jag någolunda har anpassat mig till vad jag klarar nu. Ibland blir jag ju arg på kroppen. Men jag KAN ju göra en hel del ändå. Även om det måste gå i ett bra mycket lugnare tempo.

Numera ser jag oxå tydligt att livet har en ände. Det har jag väl alltid varit medveten om. Men det är mycket mer tydligt nu. Kroppen förfaller - den läker inte ut sjukdomar längre. Förut har det ju bara varit att gasa på - jag blev ju frisk från åkommor förr eller senare. Det blir jag inte nu. Åkommorna hänger kvar..... Ett liv är ju egentligen väldigt kort. Man borde egentligen få leva en repris - MED den erfarenhet man har förvärvat under sin "första" livstid. Vart ska man lämna det förslaget?? Till Försäkringskassan, till Skattemyndigheten, till Regeringen??

Så var den då klar - "Urminne" blev namnet! Det syns nog inte så bra på bilden, men det är ett forntida skepp först, sen är det en kvinna som tillber solguden och på den tredje bilden är det ett älskande par mitt i allt det röda!! Lite tanke tillbaka till mitt eget "urminne" - min kanot, sommar och sol och mina äktenskap.... Rätt så nöjd faktiskt - just nu i alla fall. Det är så kul att ha fått ett alster färdigt, när det blev ungefär som jag tänkt. Det var inget som gick helsnett denna gång.

På söndag åker jag till Glädjen (till Ankie med familj). Pontusen fyller 14 år!!Tänk att bo i Glädjen!!

Nu en kopp te före sängen.