Nu har jag allt tråkat ur alldeles  - det var såå länge sen jag skrev nå´t..... Lusten har inte fallit på och inte har jag haft nå´t att skriva om heller. Men idag -

MÅNDAG DEN 11 JANUARI

- 1,7 kilo!! Sammanlagt alltså minus 1,9 kilo

Ändå tycker jag det var rätt lite - första veckan brukar man gå ner mer. Men jag är nöjd. Framöver kan jag inte räkna med mer än ett halvkilo i veckan - om ens det. Eftersom jag inte kan ta några "raska promenader", som det står i Viktväktarnad program. En timmes rask promenad ger 6 poins - och jag har 20 points per dag.... Men jag har iaf cyklat lite. Klarar 5 minuter på nästlättaste inställningen. Jag får väl ta allt i snigelfart..... och hålla i tålamodet - så jag inte tappar det.....

Stort TACK till Ankie, Skomakar-Lisa, Ruth, Lena, Lambergsfrua och Love för era vänliga kommentarer och ävenså tack för beröm!!

Var till Fagersta i torsdax och kunde inte låta bli att stanna lite då och då och fota vykortet jag åkte genom....

Solen sken lite försiktigt på dom välklädda granarna....

....och det var en klarblå himmel....

... t o m vägskylten var dekorerad på baksidan och hade fått på sig en mössa i kylan..... Apropå kyla - lilla Pippi hon startade så snällt utan mankemang. Var ju lite fundersam, om hon skulle vilja gå igång - hon har ju säkert stått en vecka under snö och is.....

I förmiddax hade telefonen ringt ett antal gånger och jag hörde inte signalerna!! Jag måtte sova som klubbad! Men när klockan var 12 hörde jag ändå. Då var det Anita som ringde och berättade, att min vän Solveig O i Västerås hade dött nu i trettonhelgen. Egentligen inte så konstigt - denna mäniska har varit allvarligt sjuk MÅNGA gånger. Åkt in och ut från sjukan gång på gång. Hon hade nå´n ovanlig kärlsjukdom - hade fått ena benet amputerat och dog nu av blodförgiftning. Antibiotikan rådde inte på att försvara henne längre.

Jag har inte känt Solveig så många år, men under en period hade vi mycket kontakt genom Eva-gruppen på Kvinnohuset. Hon tog emot mig första gången jag var där. Och hon fick mig, att börja i en självhjälpsgrupp -  Evagrupp. En grupp kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. Den gruppen träffades en gång i veckan under ca två år. Och den fungerade fantastiskt bra. Det var läkande, att ta del av andras berättelser och förstå, att vi är många i samma båt.....

Så småningom bildade Solveig och jag en arbetsgrupp, som ordnade studiedagar, Trasdockans dag och vi föreläste oxå och informerade om sexuella övergrepp.  Vi sökte pengar från Allmänna Arvsfonden och ordnade en grupp i psykodrama, som var väldigt uppskattat. Och Solveig och jag hjälptes åt att starta flera självhjälpsgrupper.

Men nu blir det alltså ingen fler Evagrupp. Det var Solveig som satte igång den från början och den dog nog med henne. Förstår inte hur hon under så pass många år, kunde ha gnistan kvar, att envetet fortsätta jobba ideellt med detta. Samtidigt som hon var så sjuk - mot slutet tog hon sig till Kvinnohuset i sin permobil. En svag kropp, men en mycket stark kvinna.....

 

Lena

11 januari 2010 21:42

Käraste Stina!
Först ett stort GRATTIS till viktnedgången...visst vill man att det ska gå fortare, men vännen, huvudsaken är ju att det går rätt väg, så jag tycker du jobbat på jättebra!!!

Pampiga snöbilder du tagit, det är vackra att se på...som du beskrev som ett vykort, men jag är nöjd för länge sedan med kung Bore. =D

Usch så tråkigt med din vän Solveig...och jag ryser i hela kroppen då jag förstår vad ni varit utsatta för *snyft*. Men vilka starka människor ni är (var), att orka finnas till för andra när ni själv var så trasiga...otroligt!
Mina tankar är med dig i din förlust!
Kvällskramar!!!

http://roshultskan.bloggplatsen.se

 

Skomakar Lisa

11 januari 2010 23:10

Fröst ett Grattis till viktnedgången. Du vet väl att det håller sig nere bättre om man tar det varligt. Busbantning är inte hållbart. Du är duktig Stinalill. Jag beundrar din ståndaktighet.
Tråkigt med dödsbudet. Gläd dig åt att du fått vara hennes vän och medhjälpare för ett så bra ändamål. Lev på minnena nu.
Jag hoppas du får en bra dag i morgon ... då återkommer jag.
Stora kramen från mig !!!

http://skomakarlisa.bloggplatsen.se

 

Kram Ruth

12 januari 2010 10:17

Hela naturen är som ett vinterkort när snön får ligga kvar i träden och naturen, det är så otroligt vackert.
1.9 kg har gått snabbt, ja på en vecka, du fixar allt du tar dig för med bravur. Långsam bantning är bättre en hetsbantning, det vet jag av egen erfarenhet och är gynnsammare för kroppen. Ta den tiden som behövs så blir du bikiniklar till sommaren. Tråkigt när ens vänner går bort, men minnena finns kvar, ni gjorde ett bra jobb tillsammans.

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Love

12 januari 2010 18:08

Vilken fantastisk människa du lärde känna men som nu lämnat denna värld. Hon slipper smärta och har det nog bra tror jag. Du själv får vara glad över att ha fått vara hennes vän. Kan inte sätte mig en i vilka hemska saker ni gått igenom men är glad för din skull att du fått hjälp och har kunnat hjälpa andra.
När jag jobbade på Nyhammar var jag assistent till en liten flicka som berättade om det hemska hon varit med om.
Jag o hon fick då åka till V-ås och sen bodde hon hos oss ett bra tag. Hoppas verkligen att hon också fått all den hjälp som behövs för att läka sina minnen.
Så kul att du fixat 1,9 kg sakta men säkert är bästa sättet.
Jag kan hälsa på i din blogg även från Thailand så vi fortsätter kämpa på från olika delar av världen bara.
Ha det nu så bra, tänker på dig och önskar en skön vecka.
Kram
din vän Love.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...