Känner mig bara så jäkla lessen idag. Klump i halsen och gråt som behöver gråtas.... Men som vanligt säger min hjärna - det sitter i ryggmärgen - gråt inte din lipsill - du har väl inget att gråta för -  det är inget synd om dig. Och det är det ju inte heller - så gråten får väl sitta där den sitter, tills den går över. Drömmer väldeliga fortfarande på nätterna. Tror kanske drömmen "satt kvar", när jag vaknade.....

Var och tog PK-prov idag igen. Idag hittade hon ett "nytt" ställe att sticka på!! Så nu har jag tre ställen där det går att få blod ifrån mig - inte illa pinkat!! Jösses vad duktig hon är Lotta på labbet - det känns som hon sticker i smör, när hon har in nålen. Och blåmärken blir det ytterst sällan. Och skulle det råka bli ett, så ursäktar hon sig - i onödan tycker jag. Hon skulle ha sett mig på sjukan - ett antal gånger - då jag blivit blåsvart på hela armarna. Inte för det gör mig nå´t, men det ser ju ganska dramatiskt ut.

När jag sen skulle lasta in varorna i skafferiet efter besök på Coop, ramlade en keramikfisk ner och gick i bitar. Skit oxå! Den hade jag köpt i Mölle, när jag gick där och strosade en härlig sommardag för några år sen. Fram med lim i olika sorter och fick väl till slut ihop den hjälpligt. Men det blev bitar över - i fel färg? Det visade sig, att fisken hade slagit i min fruktskål, och skärvor hade gått ur den oxå. Och den skålen fick Lennarth och jag 1991 av mina kollegor, när vi gifte oss... Ja det finns minnen både högt och lågt. Onödigt tjafs kan man tycka med en massa minnen i prylar. Och det gör väl inget om hundra år.... Inte lär ju ungarna uppskatta mina minnen, när jag är borta. Kanske bara är bra att prylarna reduceras vartefter.....

Var till Heffa och Herbert ikväll. Hon hade köpt en jättesmarrig liten smörgåstårta - oj, oj så gott! Ja dom har det dom biter i oxå. Herbert som är blind och sitter i rullstol och Heffa som kämpar på med att sköta honom. Och snart fyller hon 70 år!! Men alltid go och gla - där har jag lite att ta efter.....

.... tänker en pessimistjolle.....

 

synne

31 mars 2009 06:41

Men vännen.Vad har jag sagt om att stänga inne känslor??Det är väl inte konstigt att du drömmer. Du bearbetar det som du inte tar tag i på dagen."fy på dig" Livet blir så mycket lättare om man gråter en skvätt,det behöver inte vara synd om en för det. Så hjärtat gråt en skvätt om du behöver,så får du snart nya krafer. Tusen kramar till min Stinalill.Synnöve

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...