Igår kväll läste jag Idas blogg, innan jag gick och la mig. Och då var Pelle-hästen på väg till Ultuna med kolik igen. Pelle blev 26 år gammal - en snäll och vänlig gammal häst, som var mycket ompysslad och älskad. Och nu var det ju lika bra, att han fick rida vidare till Nangijala. Där slipper han plågas mer. Inte minst jag vet hur tarmvred känns.... Och han var ju väldigt gammal för att vara halvblod, efter vad jag förstår. Men nu är det stor sorg i Bennarby.... Tänker på er.....

Ja det gör ont att mista en vän. Varje sorg är unik och känns bottenlös. Men på något sätt GÅR det att komma över. Även om det tar tid och är smärtsamt. Till slut kan man hantera sorgen och minnena utan att falla i handlös gråt och utan att det skär knivar i hjärtat. Och så småningom kan man minnas med glädje den tid man fick tillsammans.

Det blev helt plötsligt oviktigt att skriva om något annat. Jag känner så med dotra och flickorna. Men livet går vidare och jag är glad, att dom har varandra.

Bilden är på Johanna, när hon red Pelle i måndags.....

 

Ruth

17 oktober 2008 10:56

Det är tungt den dagen när den sissta vilan skall infinna sig. Ledsamt nog så lever dom inte lika länge som oss, och sorg kommer man inte ifrån. Man får minnas alla roliga stunder man fick med sin vän.

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...