Ja så var då gardinen (gardinerna) färdig!! Dom är lika breda båda två, även om det inte ser ut så på bilden. Däremot är den översta något längre. Rutorna mäster 4,5 x 4,5 cm. Egentligen skulle dom ha varit lite större. Men jag började med att sy ihop lappar i olika längd - 4,5 cm breda - så där lite huller om buller - helt osymetriskt. Men det blev inget bra, så det blev lite sprätta. Och sen tyckte jag, att jag skulle använda det sprättade tyget - och då blev inte rutorna större....

Solveig R hade en rolig kommentar tidigare : "Först klipper du sönder tygerna i bitar och sen syr du ihop dom igen"!! Ja de låter ju onekligen lite skitzit.... Men har man tid, så går det för sig.....

Kanske låter det på mina fundeingar tidigare i veckan - som om jag fortfarande grubblar över min barndom. De gör jag egentligen inte. Men minnena hoppar upp emellanåt. Idag tänkte jag t ex på min bror Hans - den snälla av mina bröder - två år äldre än jag. Jag hade riktigt roligt, när han ville leka med mig. Minns en sommardag då vi var till en sommarstuga, som ägdes av en vän till pappa. Och Hans och jag lekte militärer, som gjorde exersis! Ett ljust minne med skratt!

Jag minns oxå hur vi en dag, när vi hade fått mycket plommon av någon, vem minns jag inte. Hans och jag låg i varsin säng, käkade plommon i massor och kastade sen kärnorna på varandra! Också med skratt! Och när vi var ännu yngre och vi var hemma båda två hos vår morfar och "plast"mormor i Huddinge en sommardag. Vi låg i hängmattan och svängde och turades om att ramla ur. Mycket skratt!! Kom ihåg hur det kändes de här gångerna. En samhörighet med glädje ända ner i magen....

Åter till nuet. Värken i höften/baken har tilltagit igen - inte kul.... Har käkat värkpiller och legat rätt mycket i sängen idag. Kollat på en massa konstiga och dåliga TV-program. Och slumrat till då och då. Men framåt kvällningen kom jag igång lite. Jag dammsög HELA lägenheten utan att vila emellan!! Kändes bra! Och badat och tvättat en maskin. Och ätit potatisgratäng (färdigköpt!) med kassler - mums! Viktväktarprogrammet har jag tillfälligt spolat. Var så less och omotiverad, när jag stod stilla i viktnedgång. Tålamodet är inte det bästa....

 

Hans

7 juni 2009 07:54

Otroligt!
Jag minns inte så mycket, brås väl på "gubben" kan tänkas.

 

Ruth

7 juni 2009 09:58

Hallo där ! Skicka dessa 2 kappor till Lerum, skulle passa perfekt i mitt kök. Du är otrolig på att fåt till och ihop det fint,
kanon tjusigt !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Lena

7 juni 2009 11:29

Vilka snygga gardiner du sytt!
Själv har jag fastnat i quiltträsket när jag blev sjuk i Fibromyalgi för ca 15 år sedan.
Ser att du oxå syr med lappar,det behövs för att komma bort från sjukdomen ett tag. Ha en bra dag och ta det lugnt.

http://lenastyglappar.blogspot.com

 

Lambergsfrua

8 juni 2009 11:16

Men så fantastiskt fina de blev, Stina! Du har en verklig gåva som kan skapa så vackra saker. Lite avundsjuk blir jag allt, för mina händer är inte alls så samarbetsvilliga, när det gäller nål och tråd. Inte med stickor och garn heller för den delen. Det är smällar man får ta här i livet... :)

http://lambergsfrua.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...