Här var det lugna gatan. Förutom att dom ringde från Folktandvården och sa, att jag hade tid hos dom kl 15.15 Och då var klockan 15.15 Jag trodde, att det var nästa vecka jag hade tid beställd!! Så då blev det lite fart på tanten!! Det var ju snällt, att dom ringde - så är det i Skbg, när man är kändis.... Och jag blev 1.115 kr fattigare!! En plomb som hade släppt.... Nog hade jag kunnat gjort roligare saker för dom pengarna. Men man får väl vara glad, att dom finns ändå, så man slipper äta sig mätt på flytande föda i framtiden.....

Så har jag städat bort sommaren på balkongen. Inte särskilt upphetsande precis. Perennerna får sin plats i en balkonglåda, som jag bär ner i källaren i ett rum där. Vattnar dom lite sporadiskt under vintern. Stamsyrenen och vildvinet bäddar jag ner i soppåsar med frigolitflingor i. Så får dom sova sin vintervila där. Och bordet, vindplingan, glaskulorna, flaggan och annat pynt åker upp på vinden. Sen ser det så hemskt öde ut på min balkong :(

Råkade kolla på ett foto, som jag har scannat in till min dator - se ovan. Jag har ju inte särskilt bra arbetsminne precis, men när jag såg denna bild efter många år, visste jag helt plötsligt namnen på alla mina klasskamrater!! Blev helt förvånad över mig själv!!

Bilden är tagen i Östnora skola utanför Västerhaninge ca 1952. Och snacka om minne - jag kommer precis ihåg hur klassrummet, gymnastiksalen, skolgården och alltihop ser ut! För några år sedan var jag på Rsci:s (Riksorganisationen stödcentrum mot incest) sommarläger utanför Stockholm. Och på hemvägen passade jag på, att åka förbi Östnora. Det var första gången jag var där sen 1953, när vi flyttade till Köping. Men allt var sig likt!!

Jag knackade faktiskt på och frågade, om jag fick komma in och titta. Det var en väldigt vänlig, ung familj som ganska nyligen hade köpt hela huset, för att så småningom ha ett konferenscenter där. Ovanpå skolan finns en lägenhet, där jag och min familj bodde. Och jag bara gick runt och många minnen rasade över mig!! I köket tror jag inte nå´nting var ändrat - t o m orginalluckorna på köksskåpen var kvar.

Jag berättade för dom hur jag på natten, när jag blev kissnödig gick upp och stoppade in ändan i ett skåp där pottan stod. Vi hade utedass på den tiden. (men nu var ett modernt WC installerat). En gång då min faster var och hälsade på, såg hon mig uppföra mig underligt på natten. Först gick jag ut i hallen och satte på mig regnjackan. Sen öppnade jag skåpet där pottan stod, in med ändan och skvalade. Sen gick jag ut i hallen och hängde av mig regnjackan. Och sen i säng..... (Min faster satt uppe på natten och ammade min lilla kusin.)

Jag har två äldre bröder och dom älskade ju att skrämma sin lillasyster. En natt hade dom spänt ett snöre tvärs över rummet, där jag skulle gå på min vandring till min potta. Jag snubblade förstås - det var ju meningen, ramlade och skrek väl som en stucken gris, antar jag. En annan gång hade dom varit så "snälla" och städat och bäddat i vårt sovrum. Så hade dom byggt en koja av ett lakan i en av brödernas sängar. Jag gick och la mig i min säng och låg där och försökte släppa dagen. Rätt var det var tändes en lampa bakom en stor dödskalle - inuti kojan!! Jag blev dödsskraj förstås och vrålskrek. Och brorsorna hade väldigt roligt!!

En annan gång, när vi lekte blindbock, knuffade min äldsta bror in mig i elementet, när han hade bråttom fram. Och jag stod väl i vägen, antar jag. Det var ju så´na där gamla element med skarpa kanter på. Och jag slog hu´vet i en så´n kant.  Det gjorde ont och jag flydde in till pappa som fanns i ateljen flera rum bort. När jag sprang genom sista rummet, kände jag uppe i huvét och blev alldeles röd på handen av blod!! DÅ satte jag igång att skrika!! Sen blev det kvällsfärd till Nynäshamn, där jag blev ihopsydd.

Jag hade dåligt med kompisar så där ute på vischan. Så jag fick faktiskt börja skolan redan som 6-åring! Och det fick jag ju veta, att jag var inte tvungen, men jag tyckte det var roligt! Då gick man ju ettor, tvåor och jag tror oxå treor i samma klass. Så en av mina bröder gick i samma klass som jag - så jag tyckte väl att jag var väldigt stor!

Men en dag var det inte lika roligt längre, så jag bestämde mig för, att ligga kvar hemma i sängen och sova. Min pappa hade åkt till jobbet och mina bröder till skolan, så jag var ensam hemma. (Min mamma var död) Så småningom kom fröken upp från skolan och kom in bredvid min säng och frågade varför jag inte kom till skolan. Men jag sooov och sooov och hörde iiingenting. "Jag ser, att du är vaken Stina, så det är lika bra du svarar". Men jag blundade ju hårt och sov så klart - inte kunde hon väl SE, att jag inte sov. Till slut lessnade hon och gick därifrån. Men nog fanns ett dåligt samvete där i min själ, för att jag låssassov och inte svarade.....

Nog för idag, men det finns flera minnen..... bl a om en kissdocka.....

 

Ruth

1 oktober 2008 22:14

Det var många härliga berättelser från din barndom, speciellt den med regnkappan och kissepottan :-) Roligt att få återse där man engång växte upp, nostalgi tankar rullar upp. Skolbilden glömde du sätta in :D men det är ju aldrig för sent. Tandläkare ja, dit måste jag också, skulle varit där i april men avbeställde. Har inget hål som jag vet om, men man vet aldrig. Roligare att ha pengarna till annat.
Ha det gott vännen !

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...